Utredningen om kommuners medverkan i den statliga arbetsmarknadspolitiken ger förslag på hur kommuner bättre kan vara leverantörer åt Arbetsförmedlingen och konkurrera med privata utförare.
Det är del av den stora reformen (eller ”nedläggningen”) av Arbetsförmedlingen som pågått de senaste åren, där den politiska grundidén är att konkurrensutsatta privata och offentliga aktörer klarar matchning och rustning av arbetssökande till arbetsmarknaden bättre än vad den statliga myndigheten gör.
En vision som aviserades i januariavtalet:
”Arbetsförmedlingen kommer att finnas kvar som statlig myndighet, men vara fokuserad på myndighetsansvar i form av kontroll av arbetssökande och av fristående aktörer, arbetsmarknadspolitisk bedömning, digital infrastruktur och statistik och analys.”
I utredningen dras slutsatserna att kommunerna i dag har möjlighet att agera leverantör åt Arbetsförmedlingen enligt lagen om offentlig upphandling, LOU, och lagen om valfrihetssystem, LOV. Arbetsförmedlingen kan också direktupphandla kommuner som leverantörer och ingå i samarbeten med kommuner för att uppnå gemensamma mål. Utredningen föreslår ändå vissa regelförtydliganden för att göra det lättare för kommunerna att delta och konkurrera.
Konkurrensfördel för kommunerna
Det är dock en linje som får Almega och Svenskt Näringsliv att ryta ifrån. Tillsammans har de båda arbetsgivarorganisationerna beställt en egen analys av utredningens konsekvensanalys från revisionsbyrån Copenhagen Economics, vilket utmynnat i en tiosidig rapport.
En av slutsatserna är att utredningen saknar förslag som löser problemet med kommunernas konkurrensövertag gentemot privata aktörer, så som att de har etablerade kontakter med de arbetssökande och enklare kan skapa jobb i egen regi.
Ett förslag som däremot finns är att kommunerna ska agera mer marknadsmässigt, genom att göra vinst i konkurrenssituationer med krav på särredovisning av verksamheten.
Det är å andra sidan ett förslag som får LO att reagera. LO avstyrker förslaget att kommunernas verksamhet ska vara vinstdrivande: ”Det är LOs uppfattning att arbetsmarknadspolitisk verksamhet ska bedrivas för att på bästa möjliga sätt hjälpa arbetssökande till varaktig sysselsättning och egen försörjning, och inte för att öka vare sig kommunernas eller andra aktörers vinster.”
Sämre likvärdighet med kommunala utförare
LO kritiserar även grundtanken att ersätta statens uppgifter på arbetsmarknadsområdet med ökade befogenheter för kommunerna. I stället menar landsorganisationen att Arbetsförmedlingen bör fungera som ”garantileverantör” i de kommuner där det finns otillräckligt utbud av arbetsmarknadspolitiska tjänster.
Tjänstemännens centralorganisation, TCO, påpekar i sitt remissvar att tillgängligheten på arbetsmarknadstjänster beror på fler faktorer än rättsliga förutsättningar att vara leverantörer genom upphandling och valfrihetssystem. Kommunernas medverkan som leverantörer vilar på frivillig basis samtidigt som intresset att agera marknadsaktörer bland kommunerna enligt utredningen är lågt.
I stället menar TCO att Arbetsförmedlingen bör ingå samarbete med kommuner för att säkerställa medverkan i arbetsmarknadspolitiken. Dessutom är det bara ett fåtal kommuner som har möjlighet att ge en fullödig arbetsmarknadsservice, enligt TCO, någonting som riskerar likvärdigheten beroende på var man bor i landet.
TCO passar i remissvaret också på att ge en känga åt januaripartierna för den förda politiken: ”Att lägga ner kontor och minska personalstyrkan innan något nytt system är på plats har lett till en stor osäkerhet bland många kommuner. Redan i fjol saknade Arbetsförmedlingen kontor i över 70 kommuner vilket drabbar dem som behöver myndigheten allra mest.”