Polisen och fotbollsupportern Brokopp: ”Tuffare tag ger bara ett kissa i sängen-beteende”

”Jag hämtar dig 06.40, vi ska hämta vapen och tårta på vägen, piska och morot”, skriver Fredrik Brokopp när Arbetsvärlden ska vara med när han och ett tiotal kolleger utbildar drygt 60-tal poliser i SPT, i särskild polistaktik. En metod som används vid arbete med större folksamlingar, vars röda tråd går ut på att förebygga konflikt snarare än repression.

Med bakluckan fylld av pistoler, skyddsmasker och cola-flak beger vi oss ut på E4:an mot den gamla militärflygplatsen i Ljungbyhed, där myndigheten hyr en jättelokal för utbildningar. ”Jävla strejkbrytare”, väser han när vi kör om en biltransport fylld med Teslor.

Första stopp i den lilla nordskånska orten, som till och från får osannolikt många poliser per invånare, blir vid Conditori där den förbeställda gräddtårtan med bär inlagda i dallrig gele ska hämtas. Fredrik Brokopp fyller 46 år den här dagen, ”inte jätteroligt”.

– De unga vill ha chiapudding och sånt skit. Jag förstår ingenting. Men hos utbildarna fungerar sånt här.

Det är utbildningens sjätte dag, och lärarna snackar ihop sig i lärarrummet. När jag förklarar min närvaro med att det är intressant med en polis som också är supporter, korrigerar de mig och säger ”huligan”.

Fredrik Brokopp blir grattad, och varma pikningar varvas med raka besked. Det är Delta och sifferkombinationer, Echo, Romeo, paragrafer och figuranter. Ett kravallstaket verkar ha fastnat i uppe på ett tak. De går ut för att möta upp kursdeltagarna som samlats ute i vårkylan framför polisbussarna.

08.52 öppnar Fredrik Bropkopp dagens första Cola (ej Zero).

– Jag har inte så många andra laster, dricker inte ens kaffe. Lyssnade på ett avsnitt av Flashback Forever om missbruk, cola togs upp. Men de drack ju flera liter om dagen. Där är jag inte. Det blir väl en tre burkar varje dag.

Relationen polis och supportrar nära fryspunkt

Han har fått in ett pass som handlar om fotboll och supporterkultur. Han har ett ben i båda världar, står själv på läktaren på Olympia i Helsingborg och ser det som sin mission att polis och supportrar någon gång ska förstå mer av varandra.

Just nu är den relationen nära ”den absoluta fryspunkten”, säger han. Supportrar har inte hämtat sig efter polisens försök med villkorstrappan (se faktaruta). Där han själv anser att den egna arbetsgivaren ”totalt duckade” debatten.

Förra året visade Polisens egen rapport på att de allvarliga incidenterna, som inkastade föremål och våld mot uniformerad personal ökade.

Fredrik Brokopp är övertygad om att ömsesidig kommunikation är enda väg framåt. Han är också väldigt medveten om att många, på båda sidor, ser sådant som dialog som aningen mjäkigt.

– I dag råder ”tuffare tag-tankar” i alla frågor. Vi ser det även från polisledning med utspel som att tömma läktare. Jag tror ju inte alls sådant hjälper i längden. Men att leverera oneliners ger en stark effekt här och nu.

Använder 1312 för att provocera de egna

Han inleder supporterpasset med frågan hur många av poliserna som är idrottsintresserade?

De flesta räcker upp en hand.

Fotbollsintresserade?

Färre, men många. Supportar?

Få händer.

Han säger att han kommer att försöka provocera gruppen. Han har ett klistermärke på den uppfällda laptopen med siffrorna 1312, som används av bland andra huliganer och står för All Cops Are Bastards (siffrorna motsvarar bokstäverna i alfabetet). Här får jag och fotografen lämna rummet.

Utbildningen handlar dock om att konflikter inte ska eskalera. Han säger att han provocerar för att få igång diskussion. En av de fyra principerna i metoden är differentiering. Polisen ska kunna vara repressiv mot den som bryter mot regler, men inte mot den som står intill och inte gör det.

I just hans fall är det lättare med supportkulturen, eftersom han själv är en del av den. Han är djuptrött på uttrycket, som hans egen arbetsgivare ofta säger sig värna, ”den vanliga fotbollsupportern”.

Den finns inte, anser han. Bredden är för stor. Han tycker att läktare är unikt inkluderande eftersom vem som helst kan gå dit, och ingen blir dömd. Och av olika sorters längtan bli del av något större och hitta en gemenskap.

Han lägger till att det är den ljusa sidan.

– Sedan är det en manligt färgad miljö, där de klassiskt manliga idealen är förhärskande. Att vara del av något större, offra sig för laget, sådant kan vara positivt. Men det kan också blir en del av det vi inte vill se runt fotbollen.

Släpper du polisrollen själv på läktaren?
– Jag börjar inte jaga någon som maskerat sig. Dels för att det blir omöjliggjort att komma tillbaka, men också att det är ett ringa brott. Att ingripa skulle sannolikt leda till grövre brott.

Han berättar att han har ingripit när han varit på match som supporter, som när någon plockade upp en sten utanför en motståndarbuss eller vid slagsmål. Våld är aldrig acceptabelt.

Men Fredrik Brokopp önskar större förståelse för de övervägningar en polis bör göra. Ringa brott, som att vara maskerad eller hålla i en bengal, är sällan värt något för polisen att ge sig på i en stor folksamling.

För man måste alltid överväga om ett ingripande rimmar med behovs- och proportionalitetsprincipen, säger han.

”Inga är så lättkränkta som fotbollsupportrar”

Men okej, hur gör då en polis som inte är insatt i fotboll och supportervärlden. Hur vet man vem i svarta Stone Island-kläder som bara är del av subkultur, och vem som kan tänka sig att springa in på plan?

– Jag kan förstå att man tänker ’alla är idioter’. Men man måste försöka förstå motståndarens perspektiv. Och där har supportrarna ett jättejobb, det finns inga som har som ömma tår och är så lättkränkta som fotbollsupportrar. De måste förstå mer av vårt uppdrag och vilka förutsättningar vi har. Precis som många kolleger måste förstå att alla här inte är idioter.

Men det blir svåra situationer, och beslut. För den enskilda polisen.

– Många poliser har en väldigt stark vilja och önskan att ingripa. Men man får fundera på vad det leder till, och hur det påverkar händelsen som helhet.

Ibland kommer dock tydliga beslut vid en fotbollsmatch om till exempel differintering. Som när de stänger av en gata och kollar alla som vill passera inför en match som sker centralt i en stad.

– Det är lättare att släppa igenom två unga tjejer än fem män i svarta North Face-jackor. Vi kan inte djupintervjua alla, men jag måste förklara att så här ser det ut just nu. Klarar vi inte att berätta kommer aldrig förståelsen.

”Myndigheten är en tillknäppt mussla”

Fredrik Brokopp kan rabbla händelser där Polisen som myndighet väljer att aldrig förklara varför man gör som man gör.

Som med ovan nämnda villkorstrappa som fick ”den vanliga fotbollsupportern” att känna mer sympati för den mindre klick supportrar som verkligen inte gillar poliser.

– Här står vi och ska lära enskilda poliser att det är jätteviktigt att ni kommunicerar, att det är en av fyra konfliktreducerande principer. Så är myndigheten en tillknäppt mussla. Läser du i hissen på en polisstationerna står att vi ska vara tillgängliga, effektiva, engagerade. Det är ju jättebra att jag som enskild polis är det, men själva myndigheten behöver fan inte vara det.

Samma gäller de fall där polisen misstänks använda övervåld mot supportrar. Ett uppmärksammat fall är det som hände förra säsongen i Skåne-derbyt mellan hans eget HIF och Landskrona BoIS i Superettan.

En supporter fick slag i huvud och ansikte med en batong. Polisen anmälde sig själv, men åklagaren kunde inte koppla slagen till en enskild polis. Förundersökningen lades under våren ner.

Poliser har en absolut anmälningsplikt oavsett vem som begår ett eventuellt brott. Samtidigt har de också rätt att använda våld i tjänsten, men det kan behöva utredas.

– Svaret från myndigheten blir alltid att vi har anmält oss själva. Sedan hänvisas till förundersökningssekretess, och vi kan inte uttala oss. Blir ingen sedan dömd, jaha, då går vi vidare. Blir någon dömd, jaha, då hänvisar vi till att individen gjorde fel och drar inga kollektiva lärdomar av det.

”Vår absoluta anmälningsplikt är ett problem”

Han skulle vilja ha ett Lex-system för anmälningar som inom vården. För att någon gång komma framåt med hur poliser egentligen ska jobba.

– Vår absoluta anmälningsplikt är snarare ett problem än tillgång. Jag förstår att det låter dubbelt i en värld där många tänker att poliser håller varandra om ryggen. Men det vore bättre om vi drog lärdomar, snarare än att en enskild polis döms och blir av med jobbet. Vi har av tradition ett straffande tankesätt. Straffas den enskilda är man nöjd.

Han tillhör också dem som vill att polisutbildningen blir en treårig akademiska sådan. För att fylla på med poliser med ”lite annat tankesätt”.

– Det finns tyvärr nästan ett akademikerförakt i myndigheten. Vi saknar en tradition där man försöker utvärdera och använda evidens för beslut, snarare än att stoppa upp fingret i luften och känna ”hur gick det denna gång”. Inom Polisen har metoden ”så här har vi alltid gjort” varit förhärskande.

Han har jobbat fackligt på olika nivåer i nio år, gör det inte längre direkt. Han får ofta höra från kolleger att han ska ta kritik internt, i rätt forum.

– Trots mitt fackliga arbete har jag fortfarande inte hittat de forumen. Var finns de interna forumen för lärande?

Vad riskerar polisen om relationen inte förbättras?

– Förlorat förtroende. De som går på fotboll möter polisen ganska regelbundet. Möter man av kolleger som tittar surt på en med armarna i kors, klart det gör något med en. Det påverkar inte bara när de går på fotboll, utan även i vardagen.

”Jag är orolig för säsongen”

Det börjar bli dags för lunch, och dagens andra cola. Tårta på det. Fredrik Brokopp berättar att han aldrig drömde om att bli polis, han skulle bli svensklärare och det var också den utbildning han kom in på.

Samtidigt som han spelade handboll i IFK Trelleborgs herrlag. Slumpen klev in via en annons i Trelleborgs Allehanda. Och i dag älskar han jobbet.

Han försöker driva sina frågor, skriver debattartiklar, ställer upp i medier och har över 4 500 följare på plattformen X.

Han vill se flera aktörer samverkar för en mindre våldsam fotbollskultur. Supporterföringar, Svenska Fotbollförbundet, Polisen, kommuner, klubbar. Och att ”högsta hönsen” är med eller delegerar ansvar.

– Lösningar finns om vi sätter oss ner. Det kan låta som att rulla apelsiner. Men vägen framåt finns inte i att bara ta i med hårdhandskarna, som att bryta en enskild match eller tömma läktare. Det är lite av kissa i sängen-beteende. Det kanske känns bra i stunden, men blir inte bli bra i längden.

Hur kommer relationen mellan polisen och supportrar vara när säsongen är slut?

– Jag är ju lite orolig för den här säsongen. Om supportergrupperingarna går över gränsen för mycket kommer rösterna för, och kraven på, mer repression bli så starka att det är vad vi kommer att se. Dessutom måste Polisen stärka förtroendet och förståelsen för vårt arbete.