Vårdförbundet förbereder konflikt: ”Redo om det trycks på knappen”

Trots att Vårdförbundet har sifferlösa avtal är målet en uppgörelse som ger mer än industrins riktmärke för löneökningarna på 3,3 procent. Med sin avtalskonstruktion, utan definierade nivåer i procent, kan förbundets utfall enbart kontrolleras i efterhand när de lokala uppgörelserna hos olika vårdgivare är klara.

Bland sjuksköterskor, barnmorskor och andra medlemmar kokar ilskan eftersom lönerna anses för låga i en vardag som ofta präglas av hårda arbetsförhållanden och tungt ansvar.

Men parterna, Vårdförbundet och arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), står långt ifrån varandra.

– Det är trist att det går så trögt i förhandlingarna och att SKR inte vill prata om hur det ser ut för oss i vården. Det är brist på våra professioner. Arbetsgivarna behöver kompetensförsörja. Då behöver vi ha bra villkor, säger Marion Vaeggemose, Vårdförbundets avdelningsordförande i Dalarna, och en av de lokala företrädare som Arbetsvärlden har talat med.

Förbundet förbereder för konflikt

Redan nu har förbundet börjat förberedelserna för en strejk eller andra konfliktåtgärder, bekräftar flera av de lokala företrädarna.

– Vi håller på med konfliktförberedelser. Om någon säger att nu trycker vi på knappen och går i konflikt ska det bara vara att köra i gång och veta vem man ska ta ut, säger Kerstin Lilja, avdelningsordförande i Jämtland.

Hennes kollega Marion Vaeggemose i Dalarna säger:

– Det klart att vi träffas i förbundet och pratar om vad vi ska göra om vi inte kommer i hamn.

Kan ni snabbt gå i konflikt efter den sista mars när avtalet löpt ut?

– Absolut!

Avdelningen i Norrbotten hade bland de bästa lönelyften under 2023 med bland annat dubblerad ob-ersättning i regionen, enligt ordförande Elisabeth Lindblad.

Hon beskriver medlemmarna som nöjda med utvecklingen, men har ändå stridsberedskap:

– Om förbundet bestämmer sig för att ta ut oss i konflikt är vi redo, vi är ju i Norrbotten.

Lindblad syftar på den strejkkultur som finns i länet sedan den stora, men olovliga, gruvstrejken på LKAB 1969–1970.

Vårdförbundet och SKR står långt ifrån varandra

Vårdförbundets krav på löneökningar över märket, höjda ob-ersättningar och förkortat veckoarbetstid står långt ifrån vad arbetsgivarna i SKR vill se i avtalet.

SKR understryker hur kärv kommunernas och regionernas ekonomi är. Deras sammanlagda underskott väntas bli över 30 miljarder i år, konstaterar SKR i sina avtalsyrkanden.

Arbetsgivarna betonar också vikten att hålla sig till märket och tar upp hur kommuner och regioner tvingas till uppsägningar när skatteintäkterna inte är tillräckliga.

SKR beskriver Vårdförbundets och de andra fackens krav i denna avtalsrörelse som ovanligt många och kostsamma. Avtalsrörelsen omfattar inte bara Vårdförbundets över 110 000 medlemmar utan sammanlagt 1,2 miljoner arbetstagare.

Den verklighetsbeskrivningen protesterar Vårdförbundets lokala företrädare emot:

– Vi kan inte stå tillbaka bara för att det är kärvt. Under covidpandemin var det mycket tal om att vi skulle få applåder. Det ger inte mer mat på bordet, säger Kerstin Lilja, Jämtland.

Elisabeth Lindblad i Norrbotten använder sig av samma liknelse:

– Vi vill inte bli tackade med applåder utan med lön. Om man jämför med likvärdiga akademiska yrken ligger vi betydligt lägre än dessa yrken, exempelvis en civilingenjör. Att vi vill ha mer än märket är rimligt.

Marion Vaeggemose i Dalarna hävdar att pengar finns. Region Dalarna har inrättat en grupp poolsjuksköterskor. De som söker sig dit får ett lönelyft på 7 000 kronor i månaden.

– Arbetsgivarna vill ge pengar, det ser vi i sådana ensidiga utlägg, men de vill inte ge pengar i avtalsrörelsen. Det är anmärkningsvärt.

Vårdyrken är viktiga men oattraktiva

Hon betonar också hur viktig vårdsektorn är för samhället, vilket inte minst visades under covidpandemin.

– Inflationen skulle inte gå upp om vi fick mer än märket. Det står och fallet inte med oss, men samhällets stabilitet med de samhällsbärande funktionerna står och fallet med oss.

Efter den hårda pressen på sjukvården under pandemin har många medarbetare tröttnat på arbetsförhållandena, lämnat vårdområdet och sökt sig till andra yrken.

– Något måste göras för att yrket ska bli attraktivt. Det är inte brist på vårdplatser som det sägs, utan det råder brist på Vårdförbundets professioner och då främst sjuksköterskor, säger Helena Nyrén, Örebro, ledamot i avdelningsstyrelsen och ordförande för TCO-regionen.

Sifferlöst har gynnat vårt kollektiv, som oftast fått lite högre än märket, men så var det inte i fjol

Kerstin Lilja, Vårdförbundet Jämtland

Förra året hamnade löneökningarna i sjukvårdsregionerna på 3,4 procent. Visserligen skiftade löneökningarna stort mellan olika arbetsplatser och individer, men slutresultatet blev långt under den konkurrensutsatta industrins märke på 4,1 procent.

Misslyckandet har inte lett till en omprövning av de sifferlösa avtalen, som Vårdförbundet haft i två decennier.

– Sifferlöst har gynnat vårt kollektiv, som oftast fått lite högre än märket, men så var det inte i fjol, säger Kerstin Lilja, Jämtland.

Men ni har använt metoden i 20 år. Behövs en annan strategi?

– Vi har knappat in, men vi har legat så långt efter att det lär ta ett tag till.

Förkortad arbetstid en spak att dra i

Tillsammans med lönekraven är kravet på kortare arbetsvecka de viktigaste bland förbundet sex yrkanden i avtalsrörelsen. Med både kvällar och helger på schemat har många vårdanställda svårt att både orka med arbetets höga belastning och få ihop privatlivet.

– Detta är en fråga som är minst lika viktig som lönerna, om inte viktigare, säger Elisabeth Lindblad, Norrbotten.

Hälften av barnmorskorna och var tredje sjuksköterska arbetar deltid.

– Det kanske inte är rimligt att vi ska arbeta 40 timmars veckor som i industrin när vi har kontaktyrken och har med människor att göra.

En undersökning bland medlemmarna visat att många skulle gå upp i tid om arbetsveckan blev kortare.

– Sänkt veckoarbetstid skulle vara väldigt bra och göra yrket mer attraktivt och fler skulle gå upp i heltid. Det säger både medlemmar och chefer, berättar Helena Nyrén, Örebro.

Vårdförbundet kräver åtminstone en minskning med 1 till 4 timmar i veckan. Frågan är om en enda timme skulle kunna ändra hur individen såg på sin arbetssituation.

Det kan räcka för att få en första förändring, bedömer Helena Nyrén, Örebro och hänvisar till schemaperioder på sex till åtta veckor.

– En timme per vecka under en schemaperiod kan motsvara ett helt arbetspass på åtta timmar, vilket kan göra stor skillnad för många i sitt privatliv och för återhämtning. På ett år blir det dessutom väldigt många timmar.