Vid tretiden i går eftermiddag samlades många tusen strejkande lärare vid Luxemburgträdgården i centrala Paris för att tåga mot utbildningsministeriet. På över 90 orter i landet protesterade skolpersonalen.
Inte sedan 2011 har lärarfacken och övriga förbund med skolpersonal lyckats samla sig till en gemensam strejk i protest mot den förda utbildningspolitiken, konstaterade Stéphane Crochet, generalsekreterare i SE-UNSA, ett av de samverkande facken i ett pressuttalande.
När Emmanuel Macron valdes till president lovade han att skolväsendet skulle vara fredat
─ Vi behöver inte dessa nedskärningar. Vi har redan en pressad arbetssituation på de högre nivåerna i skolan med 28 till 30 elever i våra klasser, säger Angelina Bled-Pastorino, engelskalärare i Nantes och förtroendevald i Se-UNSA. Foto: Carl von Scheele
Angelina Bled-Pastorino, engelskalärare i Nantes och förtroendevald i Se-UNSA, var en av demonstranterna i Paris. Hon gick i första ledet för sitt fackförbund.
─ När Emmanuel Macron valdes till president lovade han att skolväsendet skulle vara fredat från nedskärningar. Nu 18 månader senare ska dessa lärartjänster skäras bort, sa hon till Arbetsvärlden.
Strejken
De samverkande franska fackliga federationerna kan delas in i två grupper:
FSU, CFDT och Unsa, som organiserar lärare från förskola till gymnasium, kräver ett stopp för nedskärningarna av skolpersonal i sin gemensamma plattform.
CGT, Sud och FO, kräver förutom stopp för nedskärningarna ett stopp för föreslagna reformer på skolområdet och protesterar mot hur hela den offentliga sektorn förstörs av Macrons reformer.
Federationen Snalc ansluter sig till de båda gruppernas plattformar.
Hon syftar på att skolväsendet ska minska med 2 650 lärare i offentliga skolor och 550 lärare i privata skolor, och därtill 400 administratörer.
─ Macron borde hålla sina löften.
Det är på högstadiet och gymnasiet som lärartjänster försvinner. Utbildningsminister Jean-Michel Blanquer har samtidigt lovat att 1 800 nya lärare ska anställas på de lägre stadierna. De första skolåren ska prioriteras, enligt den franska regeringen.
Men denna omprioritering är inget som mildrar Angelina Bled-Pastorinos kritik.
─ Vi behöver inte dessa nedskärningar. Vi har redan en pressad arbetssituation på de högre nivåerna i skolan med 28 till 30 elever i våra klasser.
Facken fruktar fler nedskärningar
Nedskärningarna kan tyckas små mot bakgrund av det finns 880 000 lärare i Frankrike och sammanlagt 1,1 miljon anställda i skolan. Men facken fruktar att detta bara är början på fler och större nedskärningar som kommer att drabba skolpersonalen, eftersom den utgör en så stor del av den offentliga sektorn.
President Macron har målet att minska antalet statsanställda med 50 000 inom några år.
Utbildningsminister Jean-Michel Blanquers politik ger oss svindel
Lärarfacken lyfter också fram utbildningsdepartementets egen statik över hur elevantalet ökar kraftigt de närmaste åren i sin argumentation mot nedskärningarna. Elevkullarna växer med 40 000 elever varje år fram till år 2021, understryker man. Enbart under nästa år kommer antalet elever i högstadiet och gymnasiet öka med 32 000, enligt facket Snes-FSU.
Utbildningsminister Jean-Michel Blanquers politik ger oss svindel, säger det samverkande facket och hävdar att den skapar en skola byggd på misstroende i stället för förtroende.
Strid med statistik
Ministerns enda officiella reaktion på strejken och manifestationerna under måndagen var ett mycket kort pressmeddelande med statistik. Mindre än tio procent av lärarna deltog i strejken, enligt hans departements räkning.
Lärarförbunden svarade snabbt med egna siffror. I de lägre stadierna strejkade omkring en fjärdedel av lärarna och på de högre nivåerna nära hälften, enligt den fackliga sammanräkningen.
År 2011 när alla förbundet senast samverkande protesterade de mot förändrade villkor och ersättningar till lärarna. Den reformen stoppades av socialisten François Holland sedan han valts till president.
Chanserna att facken får gehör efter gårdagens protester är nog mindre mot bakgrund av att Macrons parti, La République en marche, har egen majoritet i parlamentet.