EU lägger efter sommarens turer in en högre växel i förhandlingarna med USA om frihandelsavtalet TTIP, Transatlantic Trade and Investment Partnership. En knäckfråga är investeringsskyddet ISDS, Investor-State Dispute Settlement.
Investor State Dispute Settlement är en tvistlösningsmekanism som ofta ingår i internationella handelsavtal. Det är enkelt beskrivet en internationell skiljedomstol (med skiljedomare som utses från fall till fall) där företag kan stämma stater för att politiska beslut påverkat företagets möjlighet att göra vinst i landet. Som exempel kan nämnas att Vattenfall nu stämmer Tyskland på många miljarder för deras planerade avveckling av kärnkraft. ISDS finns idag i över 3 000 avtal världen över, bland annat i handelsavtal mellan Sverige och Kina. Svenska staten har dock aldrig varit föremål för stämning.
ISDS
Omröstningen sköts upp
Den socialdemokratiska partigruppen S&D var splittrad huruvida den skulle rösta för eller emot ISDS. Men då en majoritet socialdemokrater hotade att rösta emot ingrep parlamentets talman, den tyske socialdemokraten Martin Schulz och sköt upp omröstningen, med hänvisning till artikel 175 i EU-parlamentets arbetsordning; eftersom fler än 200 ändringsförslag hade kommit in kunde rapporten remitteras tillbaka till utskottet. Ett agerande som kritiserades av flera partigrupper. Miljöpartistiska EU-parlamentarikern Peter Eriksson beskyllde talmannen för att spela ett politiskt spel på de folkvaldas bekostnad.
När sedan beslutet väl togs en månad senare blev det en kompromiss: ett investeringsskydd ska ingå i handelsavtalet, men ISDS ska ersättas med ett nytt system. Vilket fick Cecilia Malmström, ansvarig EU-kommissionär för förhandlingarna, att utlova:
– Parlamentets krav på ett ”nytt system” måste lyssnas till. Jag kommer nu att bygga ut parlamentets förslag och forma dem till lagförslag.
Kommissionens förslag till ett reviderat investeringsskydd läggs fram under hösten och ska bland annat säkra att utländska investerare inte ges fler rättigheter än inhemska, göra om systemet för hur tvister ska lösas mellan stat och investerare, och göra det möjligt att överklaga beslut.
Facket fortsatt kritiska till ISDS
Fast Europafackets generalsekreterare Bernadette Ségol är inte imponerad. Visserligen berömmer hon både EU-parlamentets ställningstagande för arbetsrätten och möjligheten till sanktioner om den inte respekteras, och att parlamentet ställer sig bakom EFS:s förslag att i frihandelsavtalet skriva in sådant som stadgas i ILO:s konventioner – som rätten att organisera sig fackligt. Men parlamentets stöd för att reformera ISDS utmanar däremot folkopinionen menar Ségol.
– Det inger storföretagen förhoppningar om speciella lagliga privilegier. Storföretagen, och endast storföretagen får möjlighet att utmana beslut de inte gillar.
– Ingen, menar hon, ska låta sig luras av parlamentets idé att ersätta ett ISDS med ett annat.
Samtidigt understryker Bernadette Ségol att Europafacket både välkomnar frihandel och ett avtal med USA.
Veckan efter omröstningen i Europaparlamentet möttes så EU och USA i Bryssel för den tionde förhandlingsrundan sedan TTIP-förhandlingarna började 2013. Kommissionens information om vad den veckolånga förhandlingsomgången tagit upp och gett var som vanligt övergripande – den bristande öppenheten har kritiserats – och ISDS nämndes överhuvudtaget inte. Nästa förhandlingsrunda äger rum i USA under tredje kvartalet.
Mycket återstår
Sommarens turer gör att Cecilia Malmström nu inför slutförhandlingarna har ett tydligare mandat från EU-parlamentet, som enligt henne själv ”lägger grunden för en stark och framåtblickande politisk plattform”.
Men förväntningarna att ett avtal skulle vara klart till årsskiftet avfärdar både hon och EU:s ordförandeland Luxemburg. För eftersom USA väljer ny president nästa år kommer utrymmet för förhandlingar att krympa. Förhoppningen är ändå att president Obama ska hinna underteckna ett färdigförhandlat frihandelsavtal innan han lämnar över ämbetet i januari 2017.
Men vägen till ett gällande avtal slutar inte där. För om och när TTIP väl är färdigförhandlat så ska Europarlamentet – som har vetorätt – liksom EU:s medlemsländer rösta om avtalet.