TCO arrangerar under hösten jämställdhetsseminarier om hinder och möjligheter för ökad ekonomisk jämställdhet. Per Kågeson deltog vid seminariet i förra veckan där föräldravänligt arbetsliv och deltidsarbete var i fokus. Kågeson hävdar att fackföreningsrörelsens uppfattning är ”att jämställdhet kräver att kvinnor arbetar heltid även under småbarnsåren”. Vi talar inte för hela fackföreningsrörelsen, men konstaterar att det inte stämmer med TCO:s uppfattning.
TCO:s anser att kvinnors och mäns lika möjligheter till arbete och egen inkomst är en förutsättning för jämställdhet och för att kvinnor liksom män ska vara ekonomiskt självständiga. En viktig förklaring till inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män är att kvinnor förvärvsarbetar mindre än män. En viktig del i det är att deltidsarbete är vanligare bland kvinnor än bland män. Kvinnor är också frånvarande mer än män, både på grund av föräldraledighet och ohälsa, och står oftare utanför arbetskraften. Man kan konstatera att kvinnors större andel ”icke-arbete” till stor del består av ohälsa och obetalt hemarbete. Bakom de här skillnaderna i arbetade timmar finns också den könssegregerade arbetsmarknaden där vi bland annat ser sämre arbetsmiljö i framför allt de kvinnodominerade delarna.
För att öka den ekonomiska jämställdheten behöver skillnaderna i antal arbetade timmar minska.
För att öka den ekonomiska jämställdheten behöver skillnaderna i antal arbetade timmar minska. Valet mellan heltid och deltid är en aspekt på det av flera. Ofta är det inte heller fråga om val. SCB:s arbetskraftsundersökningar visar att den vanligaste orsaken till deltidsarbete – bland såväl kvinnor som män – var att möjlighet till heltidsarbete saknades. Bland kvinnor är det vanligt att de inte kan arbeta heltid på grund av egen ohälsa eller på grund av att arbetet är för krävande psykiskt eller fysiskt. Att vård av barn är förklaringen till deltidsarbetet är vanligt bland kvinnliga tjänstemän. Men inom exempelvis vården vittnar även tjänstemannakvinnor om att för hög arbetsbelastning i jobbet gör att de väljer deltidsarbete för att orka med.
Kågeson menar att de reformer han föreslår ger mer tid med barnen, mindre tidspress och dessutom ökad jämställdhet. Vi tror inte att det stämmer. Hans förslag om förlängd föräldraledighet och inkomstutfyllnad från staten för föräldrar som arbetar deltid kan istället öka skillnaderna mellan kvinnor och män. Båda förslagen ökar möjligheterna för föräldrar att vara frånvarande från arbetet, men innehåller inga ökade incitament för kvinnor och män att dela lika. Utan andra förändringar finns det inget som tyder på att förslagen skulle leda till minskade skillnader. De riskerar tvärt om befästa och förstärka dagens mönster och öka skillnaderna mellan könen.
Det blir svårt att nå ekonomisk jämställdhet utan ökade incitament så att fler föräldrar delar lika på både föräldraledighet.
Visst är det så att frågan är långt mer komplex än att alla småbarnsföräldrar behöver arbeta heltid för att nå jämställdhet. Arbetslivet behöver vara föräldravänligt så att det går att ta föräldraansvar fullt ut och prestera bra och utvecklas på jobbet. Samtidigt måste arbetsbelastningen och arbetsmiljön vara sådan att det går att arbeta heltid med hälsan i behåll. Om föräldrar anser att de behöver arbeta deltid för att hinna med barnen behöver kvinnor och män i större utsträckning ta lika stort ansvar för att anpassa arbetslivet till den tid föräldraansvaret kräver, vilket också förutsätter att både kvinnor och män har en reell möjlighet att välja mellan heltid och deltid (något som framför allt många LO-kvinnor saknar idag). Vår bedömning är att det blir svårt att nå ekonomisk jämställdhet utan ökade incitament så att fler föräldrar delar lika på både föräldraledighet och på ansvaret för att få ihop livspusslet under barnens uppväxt.