I ett svar framför Åsa Forsell och Mikael Sandström (TCO) synpunkter på min debattartikel ”Manliga preferenser är utgångspunkt för fackens jämställdhet”. Jag är i grunden överens med dem både om de viktigaste orsakerna till att män och kvinnor inte är jämställda och om vikten att komma till rätta med det.
Men på några punkter måste jag invända mot Forsells och Sandströms försök att återge min uppfattning. De skriver att jag hävdar att fackföreningsrörelsens uppfattning är ”att jämställdhet kräver att kvinnor arbetar heltid även under småbarnsåren”. Nej, jag skriver att det är ”en vanlig uppfattning inom fackföreningsrörelsen”, t.ex. driver Kommunal just nu en sådan kampanj. Men jag har aldrig hävdat att det finns en enig inställning inom fackföreningsrörelsen i den frågan, och det fanns det inte heller i TCO-seminariets panel.
Forsell och Sandström skriver att SCB:s arbetskraftsundersökningar visar att den vanligaste orsaken till deltidsarbete är att möjlighet till heltidsarbete saknas. Även detta är en halvsanning. Undersökningen visar att 36 procent av de tillfrågade är deltidsarbetande mot sin vilja. Majoriteten (64 %) arbetar deltid efter eget val varvid den vanligaste orsaken är en önskan om att ge småbarnen mera föräldratid. Bland tjänstemän är deltid ovanligt före första barnets ankomst, men efter föräldraledigheten väljer många kvinnliga tjänstemän (och en del män) att gå ner från heltid till hög deltid.
Dessa begränsningar är viktiga för att hindra att taktiska män tar ut föräldraledighet i så små portioner att deras arbetsgivare inte märker att de är pappor!
Forsell och Sandström anser att mina förslag om förlängd föräldraledighet och inkomstutfyllnad från staten till föräldrar som väljer deltid under småbarnsåren kan öka skillnaderna mellan kvinnor och män. De bortser från att jag föreslår att man i vid beslut om fler månader med föräldraförsäkring ska införa en tredelning av tiden så att bara en tredjedel blir överlåtbar. Jag föreslår dessutom att man inte ska kunna skjuta på en stor del av föräldrapenningen till efter tre års ålder och inte heller kunna ta ut den i hur små delar som helst. Båda dessa begränsningar är viktiga för att hindra att taktiska män tar ut föräldraledighet i så små portioner (t.ex. som semesterutfyllnad) att deras arbetsgivare inte märker att de är pappor!
Beträffande förslaget om statligt stöd till föräldradeltid så skriver jag i boken Jämställda att det kan vara klokt att börja med att begränsa rätten att till ett antal år per förälder och barn (kanske 2 år). Det innebär att rättigheten inte alls är överlåtbar mellan makarna. För de kvinnor som redan valt föräldradeltid innebär stödet en viktig inkomstförstärkning och för männen ett incitament att också gå ner i arbetstid under en del av småbarnsåren.