Det senaste exemplet kommer från rektorer i Sundsvall. Man har kunnat läsa hur besparingar i kommunen gör att de avsäger sig arbetsmiljöansvar, för att de känner sig klämda mellan skollagen och arbetsmiljölagen. Det finns helt enkelt inte resurser att klara en vettig arbetsmiljö och samtidigt se till att elever får skolundervisning, anser de.
Tidigare har liknande larm hörts från chefer på förlossningsavdelningar och vårdcentraler.
Men formuleringen bygger på en missuppfattning, säger Maria Baltzer som är sakkunnig på systematiskt arbetsmiljöarbete på Arbetsmiljöverket.
– Man blandar ihop ansvar och uppgifter. Arbetsgivaren kan aldrig delegera ansvar, men arbetsmiljöuppgifter. Så det är ett missförstånd.
Arbetsgivaren är inte chefen
Så arbetsgivaren har alltid ansvaret, det kan vara en fysisk eller juridisk person. Vilket leder in på frågan vem som är arbetsgivare.
Går det riktigt illa, en allvarlig arbetsplatsolycka till exempel, är det inte ovanligt att en stor del av det rättsliga utredningsarbetet handlar om att klarlägga just det – vem var arbetsgivaren med ansvar för arbetsmiljön.
5 sorters arbetsgivare och deras ansvar
Enskild firma: Ägaren bestämmer vem som gör vad i arbetsmiljöarbetet.
Aktiebolag: Vd:n ska få arbetsmiljöuppgifter från styrelsen. Vd fördelar sedan ner till andra chefer, som kan fördela ner om de fått den uppgiften.
Kommun och landsting: Fullmäktige beslutar om ”nämndernas organisation och verksamhetsformer” enligt kommunallagen. Fullmäktige ska utfärda ”reglementen med närmare föreskrifter om nämndernas verksamhet och arbetsformer”. Sedan blir det nämndernas uppgift att organisera sina verksamheter. Som att fördela ut arbetsmiljöuppgifter till förvaltningschefen eller andra tjänstemän.
Statlig myndighet: Generaldirektören har personalansvar. Det är alltså hen som påbörjar fördelningen av uppgifter i arbetsmiljöarbetet.
Projektorganisation: I grupper med en avgränsad uppgift som ska bli klar vid viss tidpunkt ska det på förhand bestämmas vem som svarar för gruppmedlemmarnas arbetsmiljö, projektledaren eller linjechefen. Riktmärket bör vara att arbetsmiljöuppgifter fördelas enligt övrig beslutsordning.
Källa: Arbetsmiljöverket
– Ansvaret ligger alltid uppåt i organisationen, sedan ska fördelningen droppa ner. Och helst ska man ju kunna gå uppåt i organisationen redan innan något händer, säger Maria Baltzer.
”Många får inte tid eller rätt kunskap”
Den som fått arbetsmiljöuppgifter ska också ha fått tid, kunskap och resurser att kunna utföra dem.
Annars kan man returnera uppgifterna uppåt, och det är nog det som sker i de flesta fall när medier skriver att någon ”avsäger sig arbetsmiljöansvar”.
– Jag tror många hamnar där, att tiden inte finns eller man har inte fått rätt kunskaper. Och så anses man kanske jobbig och bestraffas för att man returnerar uppgiften, säger Maria Baltzer.
Folk får uppgifter hipp som happ
Hon säger att det är vanligt att allt som har med arbetsmiljöarbete går lite väl snabbt, särskilt i offentlig sektor.
– Uppgifterna är ofta utdelade halvt om halvt. Folk får dem hipp som happ. Och blir det en inspektion från oss märker man att det inte finns någon formell fördelning.
Men formellt ska uppgiftsfördelningen finnas skriftlig för arbetsgivare med minst tio arbetstagare. Och det är inte skyddsombud som ska få uppgifterna, de har ett annat uppdrag.