När hon skulle välja fackförbund blev det ST. För att de inte är partipolitiskt bundna. Politik hör inte ihop med det fackliga arbetet, det hämmar bara, menar hon.
– Arbetsmiljön ska vara det enda som är på agendan. Vi ska bara driva saker som rör avtal, arbetsmiljön, löner. Punkt slut.
Innan Nuru Magram blev huvudskyddsombud på ST Pendeln för två år sedan tog hon en lång semester. Tre månader var hon borta.
Bäst lämpad att kastas till hajar
Nuru Magram visste att det var ett tufft uppdrag som väntade, att hon alltid skulle behöva vara till hands. Då hade beskedet redan kommit. Tågvärdarna skulle avvecklas. Processen skulle ta två år så hon var medveten om att hon ”kastades till hajarna”, att hon inte längre hade en lyhörd och lyssnande arbetsgivare.
– Jag var bäst lämpad för jobbet. Jag visste vad som väntade.
Med ett snett leende konstaterar Nuru lugnt, efter den självsäkra kommentaren som inte alls låter kaxig i hennes mun, att det har varit många dagar fyllda av frustration och problemlösning. Fler sådana än bra dagar.
– Sedan får man inte glömma att jag har mitt eget jobb också. Egentligen hade jag nog behövt vara huvudskyddsombud på heltid de här två åren men jag jobbar fortfarande mina pass. Jag jobbar skift. Alla tider på dygnet.
Den 1 oktober förra året omplacerades Nuru Magram till stationsvärd och hon konstaterar att även när hon jobbar, får samtal, svarar på mail och förbereder sig inför olika möten. Hon är alltid nåbar.
På en pressträff i höstas meddelade trafikregionrådet Anton Fendert (MP) att region Stockholm sagt upp avtalet med MTR i förtid och att SJ skulle ta över driften av pendeltågen.
Den kalla måndagen i mitten av februari när Arbetsvärlden möter Nuru Magram på centralstationen i Stockholm är det fortfarande MTR som styr. Deras logga syns på skyltar och uniformer. I korridoren där lokförare och annan personal lunchar, väntar eller vilar, finns det lilla kontoret. Vägg i vägg håller Seko till.
Nuru pekar på den färgglada och inramade affischen från kampanjen Rör inte min tågvärd. Det var vad hon arbetade med när hon som skyddsombud blev huvudskyddsombud, och det hon fortsatte att jobba med tills det inte längre fanns några tågvärdar kvar.
Nuru Magram konstaterar att hon alltid har brunnit för arbetsmiljö. Hon vill veta att hennes arbetskamrater har det bra på jobbet..
– Ganska snabbt märkte jag att många inte vet vad som pågår bakom kulisserna. De läser inte avtal, vet inte vad de har för rättigheter. När det händer saker tar man inte tag i det. Man är arg för stunden och rycker på axlarna.
”Du ska veta vilket företag du jobbar för”
Hon flikar in att vissa köper läget, tänker att hen i alla fall har ett jobb och får en lön.
– Jag vill att folk ska vara mer insatta. Du måste veta vilket företag du jobbar för. Du måste känna till deras värdegrund och hur de tänker när det gäller arbetsmiljö. Det får inte bara vara att du kommer, jobbar, går hem och that’s it.
Hennes engagemang växte snabbt, redan innan MTR tog över. Hon jobbade först för Stockholmståg men blev mer och mer aktiv för fyra-fem år sedan. Först satt hon med i olika arbetsgrupper som handlade om scheman och annat.
Det första året som huvudskyddsombud hade hon svårt att hitta balansen i livet, den mellan arbete och fritid. Hon återkommer ofta till att det har hänt så mycket, gång på gång.
Samma dag som vi möts läggs till exempel ett skyddsstopp mot snöröjning av vissa pendeltågs igen-isade kameror.
Hon förklarar att det hon har hört från SJ, som tar över pendeltågen, är att de tar över ”as it is”. Hon säger att det brukar röra sig om ett års förberedelser när någon ska ta över driften av en så stor verksamhet.
Nu blev det fyra månader och det viktiga nu är att göra övergången så smidig som möjligt, menar både hon och SJ.
– Men utifrån min roll och som anställd kan jag säga att tågvärdarna behövs. Det känner jag mer än någonsin.
Om Nura Magram
Bor: Stockholm Familj: Tre bröder och mina föräldrar. Inga egna barn. Arbete: Började på pendeln år 2000. Har jobbat inom restaurang och turism och med musik tidigare. Gör: Arbetar som stationsvärd i pendeltrafiken i Stockholm. Är huvudskyddsombud på ST Pendeln.
Nuru Magram understryker att tågvärdarna utförde så många arbetsuppgifter som nu har pytsats ut till många olika yrkesgrupper.
– Vi var på plats och var tillgängliga. Vi hade ett talesätt som löd: En knapptryckning bort. Lokföraren kunde lätt och snabbt prata med mig och nu finns inte det längre. Vi har en lokförarkår som mår jättedåligt. De är ensamma och dessutom har de en högre arbetsbelastning nu. De har inte längre någon chans till mikropauser under arbetstid och är tröttare när de kommer hem.
Tågvärdarna var ”första hjälpen”
Det låter som vemodig poesi när hon citerar en lokförare som berättade hur det tidigare fanns tid att titta ut, bort, ta in naturen och den blå himlen, när tåget precis stannat vid perrongen.
Nu finns inte tiden. Nu ska hen ha koll på hur plattformen ser ut, om alla är på och av. Tågvärdarna hade just den överblicken.
Nuru påpekar också att förändringen påverkar resenärer. Tågvärdarna har förhindrat misshandel, droghandel, olyckor och människor på väg att hoppa. De har kunnat stoppa situationer bara genom att gå ut på perrongen och vara närvarande och lyhörda.
– Tågvärdarna har varit den första hjälpen, det första stödet, när lokförare har kört på något. Då kunde tågvärden vidta säkerhetsåtgärder om lokföraren var chockad.
Tågvärdarna var varandras terapeuter
Hot och våld har också ökat gentemot lokförarna, även det på grund av att tågvärdarna har försvunnit. Visst kunde det vara tufft även för tågvärdarna men de hade varandra, de kunde prata direkt när saker hade hänt. De var varandras terapeuter.
– Vi som jobbar med pendeln mår dåligt som kollektiv. Vi har blivit slagpåsar under en lång tid. Men vi har också stöttat varandra. Den kultur som skapades på arbetsplatsen under MTR var inte bra för arbetsmiljön, understryker Nuru Magram.
Hur det blir med SJ som arbetsgivare ”kan bara tiden visa oss”, som hon uttrycker det. Mer vill hon inte säga.
Helgen är helig
Däremot får hon en helt annan fart, energi och glädje när hon pratar om inredning. Då befinner hon sig i sin egen lilla värld.
Hon älskar också musik, älskar att dansa och hon kan vara uppe till fyra på morgonen, hemma tillsammans med sina bröder och kusiner. ”En vanlig jävla lördag”.
– Helgen är så viktig för mig. Vi kan prata om allt och ingenting, bara sitta och skratta. Jag älskar också att laga mat, då tänker jag inte på något annat. Jag befinner mig bara i min matlagningsvärld.