Miljöpartiet lyckades i regeringsförhandlingarna få in utvecklingstid i 73-punktsprogrammet, en reform som MP gjorde till valfråga och nu kräver att få med i höstbudgeten för att den ska kunna bli verklighet redan från årsskiftet.
Utvecklingstiden är en slags pånyttfödelse av friåret som fanns från 2005 fram till 1 januari 2007, även det Miljöpartiets tankegods. Då gällde att någon som arbetat i två år kunde ta ledigt i tre till tolv månader med 85 procent av a-kassa medan en arbetslös gick in som vikarie. Friåret kostade omkring två miljarder årligen, och en utvärdering från IFAU visade att de friårslediga fick lägre lön när de återgick till arbetet medan vikarierna stärkte sin ställning på arbetsmarknaden.
Exakt hur den nya utvecklingstiden kommer se ut är oklart, men ett förslag lades fram i fjolårets statliga utredning där Anders Wallner, MP:s tidigare partisekreterare, var särskild utredare.
Nobbas av parterna
Ett problem är att den i princip fått kalla handen från såväl fack som näringsliv. I remissvaren avstyrktes utredningens förslag av såväl LO och TCO som Svenskt Näringsliv. Svenskt Näringsliv anförde att de tio miljarder som förslaget då beräknades kosta bättre skulle kunna användas för att förbättra utbildningssystemet, liksom att hjälpa nyanlända och långtidsarbetslösa i arbete.
LO ansåg att det är otydligt vilka mål och syften som utvecklingsledigheten är tänkt att fylla, och att det främst skulle gynna personer med trygga anställningar. Även TCO invände mot upplägget:
Utvecklingsledigheten ser ut att ge en svagare rätt till ledighet, där arbetsgivaren ska godkänna ledigheten, men som däremot får en högre ersättningsnivå.
Åsa Odin Ekman, utbildningsutredare TCO, hör till utvecklingsledighetens kritiker. Foto: TCO
– Arbetstagare har redan i dag lagstadgad rätt till tjänstledighet för studier och i vissa fall för att prova på annat arbete. Utvecklingsledigheten ser ut att ge en svagare rätt till ledighet, där arbetsgivaren ska godkänna ledigheten, men där arbetstagaren däremot får en högre ersättningsnivå än i studiemedlet.
Enligt TCO riskerar upplägget med arbetsgivarens vetorätt att göra reformen till en slags arbetsgivarsubvention.
– Det innebär att utbildningar som arbetsgivaren egentligen ska stå för kan komma att finansieras via utvecklingsledigheten i stället, vilket tar utrymme från annan finansiering av kompetensutveckling och studier som vi ser behov av, säger Åsa Odin Ekman.
Arbetsvärlden har sökt Miljöpartiets ekonomiskpolitiska talesperson Karolina Skog och arbetsmarknadspoltiska talesperson Leila Ali Elmi.