Både sakkunniga och politiker ägnar mycket uppmärksamhet just nu åt hur AF-reformen ska genomföras. Kritiken växer mot tidsbristen i förberedelserna, men regeringens svar är att reformen inte har startat än, därför kan man inte påstå att det går för fort – planerna är inte färdiga.
Under tiden hackar det rejält i den operativa arbetsmarknadspolitiken. Förra veckan kom Arbetsförmedlingens verksamhetsstatistik för oktober, och det blev återigen tydligt hur de aktiva arbetsmarknadsinsatserna fortsätter minska i omfattning. Nu ökar också långtidsarbetslösheten för första gången på länge. Sedan oktobersiffrorna räknades fram visar den senaste veckostatistiken att arbetslösheten har hunnit öka med ytterligare 5 700 personer bara på några veckor (21 800 fler än samma vecka förra året).
Efterlyser klarare besked
– Problemet är ju att utföraren av den nationella arbetsmarknadspolitiken är en myndighet i djup kris, dels som resultat av M och KD-budgeten, dels för att regeringen under våren inte gjorde någonting för att rädda den situationen.
Man är i ett politiskt ingenmansland. Det är katastrof.
Det säger Ola Pettersson, chefsekonom på LO, till Arbetsvärlden. Han betecknar situationen på Arbetsförmedlingen just nu som ett ingenmansland.
– Hur man ska få någon form av stabilitet, och produktionsförmåga, på Arbetsförmedlingen nu vet jag ärligt talat inte. Det är ju helt oklart när saker och ting ska ske, hur den nya politiken ska se ut, och vem som ska genomföra den. Man är i ett politiskt ingenmansland. Det är katastrof.
Det här är ingen retorisk kamp. Utan det gäller att få till en vettig arbetsmarknadspolitik, och då ska man inte kasta ut dimridåer.
Ursula Berge, samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR, understryker att Arbetsförmedlingen – trots budskapet om extra anslag som Eva Nordmark gått ut med tidigare i höstas – har en fortsatt dramatisk neddragning av resurserna framåt i tiden. Medan uppdragen inte har förändrats.
– Vi konstaterar att anslagen entydigt dras ner, och inget har flaggats för att man kommer att göra annat framöver. Men man måste tillåta sig att säga det tydligt – att det försvinner ytterligare 2,1 miljarder kronor 2020 från anslagen jämfört med M och KD stora nedskärning 2019, säger Ursula Berge till Arbetsvärlden.
– Det här är ingen retorisk kamp. Ingen arbetsmarknadspolitik behöver ha en deadline utifrån att någon ska ha argument inför nästa valrörelse. Utan det gäller att få till en vettig arbetsmarknadspolitik, och då ska man inte kasta ut dimridåer.
Vittnar om fler i försörjningsstöd
När Arbetsförmedlingens underlag (om reformen) till regeringen diskuterades vid ett seminarium för drygt en vecka sedan, berättade Ursula Berge om att Akademikerförbundets medlemmar som jobbar med försörjningsstöd i kommunerna vittnar om att allt fler kommer till dem av det enda skälet att de är arbetslösa.
– Till det kan man lägga SKL:s siffror där det syns en stor ökning av försörjningsstöden. Huvuddelen av ökningen skedde det tredje kvartalet; försörjningsstöden ökade med 9 procent jämfört med samma kvartal 2018. Det är exakt samma bild som våra medlemmar vittnar om ”från golvet”.
Svår arbetssituation
Fredrik Andersson, ordförande för ST på Arbetsförmedlingen, väljer andra ord: ”Det är kaotiskt därute” sammanfattar han för Arbetsvärlden med en återhållen ton i rösten.
– Vi får ständigt signaler om att det inte funkar. Dels läggs kontor ner och folk är uppsagda, dels söker sig många bort från Arbetsförmedlingen. Man klarar inte av arbetssituationen, och det gäller både chefer och medarbetare.
Vissa kundtorg som egentligen ska vara öppna måste stängas i brist på personal.
– Man vet ju inte heller vilken verksamhet som kommer att vara kvar, vilket också gör att människor försvinner. Det är tufft att klara av annat än att följa lagen. Vissa kundtorg som egentligen ska vara öppna måste stängas i brist på personal.
Och det får ytterligare effekter. Den digitala tjänst som efter kontorsnedläggningarna ska ta över inskrivningarna har enligt ST:s tidning Publikt själv problem med personalresurserna: även därifrån flyr folk. Man håller dessutom fortfarande på att rekrytera upp inför den framtida rollen.
Ett belysande reportage i det senaste numret av Publikts papperstidning skildrar just hur dessa korsvisa krav påverkar den dagliga arbetsmarknadspolitiken i ett specifikt län: Värmland. Här pågår nedläggning av totalt tio kontor, utöver det ska två kontor finnas kvar för tidsinbokade möten och kvar blir tre kontor fullt bemannade.
Tar sig till Norge
De arbetsförmedlare som får för långa resor till närmaste kvarvarande kontor sägs upp på grund av arbetsbrist. Men många väljer att lämna ändå. Från Värmland tar man sig till Norge, berättar Publikt – där finns arbetsro, framtidstro och högre löner. Effekterna blir – som flera vittnar om – att även de öppna kontoren tvingas stänga kundtorg på grund av personalbristen.
Och kvar, utanför de stängda dörrarna, står arbetslösa som är upprörda.
– Våra kunder får inte den hjälp de behöver, säger Fredrik Andersson. Det är otroligt pressat.
Just nu, berättar han, diskuterar facken effekterna i form av det ökade våldet och hoten mot personalen.
Han är rädd att regeringskansliet nu är så fullkomligt upptaget av att lösa nöten AF-reformen att man inte har tid att ägna sig åt kaoset
Ola Pettersson på LO säger att han är rädd att regeringskansliet nu är så fullkomligt upptaget av att lösa nöten AF-reformen att man inte har tid att ägna sig åt kaoset i arbetsmarknadspolitiken här och nu.
– Myndigheten behöver mer pengar. Man måste utse en ny generaldirektör som har ett klart mandat. Man måste få ett lugn i den ordinarie organisationen, och så får man ägna sig åt reformen i en organisation på sidan av, så att inte alla är fokuserade på det som ska hända sedan.
– Det måste uppstå någon form av klarhet kring vad det är för resurser som kommer att finnas till arbetsmarknadspolitiken. Vi ser det i fallet med arbetsmarknadsutbildningen – antalet i arbetsmarknadsutbildning är det lägsta någonsin. Det måste finnas en organisation som förmår att upprätthålla väsentliga funktioner under den här perioden, understryker Ola Pettersson.
Vill att regeringen återför pengar
Ursula Berge på Akademikerförbundet SSR säger till Arbetsvärlden att regeringen borde återföra medel i en ändringsbudget som gör att Arbetsförmedlingen kan förändras utifrån det.
– Man måste få till en positiv känsla, och få ut människor i vettiga utbildningar och vettiga åtgärder. Arbetsförmedlingen är den viktigaste myndigheten vi har i den nationella arbetsmarknadspolitiken.
Mycket av debatten handlar ju om LOV och externa aktörer. Men det är väldigt lite fokus på de som faktiskt är våra kunder: vad är det bästa för dem?
Fredrik Andersson skulle helst vilja se att frågan om den knappa tidsramen för hela reformen reviderades, här och nu.
– Tidsramen fungerar inte, det tror jag alla inser nu. Jag hoppas verkligen det.
Han säger att han också skulle vilja ha mer tydlighet om myndighetens uppdrag i framtiden.
– Mycket av debatten handlar ju om LOV och externa aktörer. Men det är väldigt lite fokus på de som faktiskt är våra kunder: vad är det bästa för dem? Jag skulle vilja att man vrider på perspektivet.
– Det finns ju undantag som för funktionshindrade i januariavtalet, samtidigt talas det om att allt ska LOV-as. Och hur hanterar vi de som redan har varit utanför arbetsmarknaden länge, hur tänker man för de här grupperna? Jag tror att de kommer att få det tufft.