I december förra året kom Riksrevisionen med en rapport om sjukskrivning. I den framhålls att om Försäkringskassan nekar att betala ut sjukpenning uppstår ett antal positiva effekter, såväl för samhället som för enskilda individer.
En positiv effekt är att om fler nekas sjukpenning minskar kostnaderna i sjukförsäkringen. En inte alltför djärv slutsats möjligen, men samtidigt bör det väl påpekas att sjukförsäkringssystemets syfte inte är att spara pengar till staten, utan fungera som en inkomsttrygghet för enskilda.
En annan positiv effekt som lyfts fram i rapporten är att nekad sjukpenning leder till att enskilda personer får bättre inkomster, eftersom man då arbetar istället. Det, menar Riksrevisionen, bidrar till att minska den ekonomiska ojämlikheten eftersom det oftare är personer med låga inkomster som använder sjukförsäkringen.
Så, slutsatsen tycks vara att om låginkomsttagare inte får sjukpenning, ökar deras inkomster. Frågan är väl vilka konsekvenser det skulle få i längden? I sammanhanget diskuteras nämligen inte förutsättningarna för att överhuvudtaget vara sjukskriven: att man inte kan arbeta på grund av sjukdom.
”Kan verkligen Riksrevisionen på fullaste allvar mena att om kvinnor nekas sjukpenning ökar jämställdheten?”
Jag måste erkänna att jag som forskare i juridik, med inriktning mot arbete och sjukförsäkring, blev förvånad av slutsatsen. Att inkomsterna ökar om man arbetar torde nog vara rätt självklart för de flesta av oss, eftersom sjukpenningen inte har för avsikt att öka våra inkomster utan ska täcka delar av det inkomstbortfall som uppstår när man inte kan arbeta vid sjukdom. Men ökade inkomster måste väl ändå ses som en konsekvens av förvärvsarbete, och inte som ett argument för att Försäkringskassan ska neka sjukpenning?
Nekande av sjukpenning ger även positiva effekter för jämställdheten enligt Riksrevisionen, eftersom det leder till ett mer jämställt uttag från försäkringen. Kvinnor är nämligen sjukskrivna mer än män, och genom att neka sjukpenning i högre utsträckning kan således antalet sjukskrivna kvinnor i Försäkringskassans statistik minska. Därmed ser det mera jämställt ut. Slutsatsen gjorde att jag nästan föll av stolen! Kan verkligen Riksrevisionen på fullaste allvar mena att om kvinnor nekas sjukpenning ökar jämställdheten? En sådan slutsats kan endast grundas på ett siffermässigt synsätt, där jämställdhet anses uppnådd om lika många kvinnor som män beviljas sjukpenning.
”Jag hoppas nu på en ny granskning från Riksrevisionen, där man undersöker om Försäkringskassan insatser är effektiva och samhällsnyttiga. Då lovar jag att sitta kvar på stolen!”
Den svenska arbetsmarknaden är starkt könssegregerad i Sverige, där det inom typiskt sett kvinnliga branscher – ofta så kallade kontaktyrken inom vård, skola och omsorg – är sämre arbetsmiljö, lägre löner, kortare semestrar, mindre möjligheter att påverka arbetet etc. Arbetslivsforskning visar att dessa faktorer inverkar på såväl sjuknärvaro som sjukfrånvaro, och kan vara troliga förklaringar till kvinnors högre nyttjande av sjukförsäkringen. En annan möjlig förklaring kan vara ansvaret för och fördelningen av hemarbetet. Att inte beakta möjliga orsaker till vad som ligger bakom den sneda könsfördelningen i sjukskrivningsstatistiken är både oseriöst och könsblint, och att bortse från dem leder inte till ökad jämställdhet.
Jag hoppas nu på en ny granskning från Riksrevisionen, där man undersöker om Försäkringskassan följer lagar och regler, om sjukförsäkringens syften uppnås och om insatserna är effektiva och samhällsnyttiga. Då lovar jag att sitta kvar på stolen!