När jag började min bana som yrkeslärare inom sammanfogningsteknik (ja, läs “svets”), stod industrin mitt i sin stora make-over. Effektiviseringen hade pågått en tid och nu skulle fler nya moderna produktionslinjer installeras i minsta kyffe. Inget mindre dög längre, för låglöneländer hade tagit upp konkurrensen på allvar.
I skolan skulle vi således sluta förbereda för nya, blivande traditionella verktygsmakare. Några sådana skulle inte komma att behövas i det nya, moderna industrisverige. Det som det nu var brist på var folk som kunde programmera robotar och CNC-styrda maskiner!
Innan den sista riktiga verktygsmakaren hade hunnit gå i pension insåg man sitt misstag,
men då var det för sent
Innan den sista riktiga verktygsmakaren hade hunnit gå i pension insåg man sitt misstag, men då var det ändå redan för sent. Industrisverige hade förlorat en oerhört värdefull kompetens som nu saknades. Hej hopp, plötsligt skulle vi utbilda nya verktygsmakare igen, men de skulle gärna kunna lite CNC-programmering också. Problemet var att de som kunde utbilda verktygsmakare inte heller var så många kvar.
Med detta sagt jämför jag alltså verktygsmakare och journalister. Det må vara så att en artificiell intelligens som just nu är het och i ropet visst kan producera text på löpande band av en kvalitet och en kvantitet som är som en våt dröm för den som vill effektivisera lite extra på kontoret.
Jag kan förstå och till och med se nyttan med ett AI som kan producera själlösa texter med högt informationsinnehåll och som därför kan göra alla tråkjobben på redaktionen. Merparten av mina egna skrivuppdrag är informationstext till diverse hemsidor och det jobbet ser jag verkligen hur det inte kommer att finnas kvar ens till sommaren. Men det finns en markant och mycket värdefull skillnad mellan AI och den mänskliga skribenten: Meningen med innehållet.
Tro vad du vill om din journalistiska förmåga, men den som läser dina texter gör det för att hen är intresserad av dina tankar om saken, din skildring och din vinkling. Ingen är till syvende och sist intresserad av att läsa en text som det inte finns någon tanke bakom. Kanske till en början, för att det är lite häftigt, men människor ÄR oftast genuint intresserade av andra människor.
Den som vill läsa en krönika av Jan Guillou gör ju det för att just hans tankar och åsikter engagerar
Den som exempelvis vill läsa en krönika av Jan Guillou gör ju det för att Jan Guillous tankar och åsikter engagerar och rör om i grytan. Om Guillou låter ett AI skriva texten åt honom medan han själv lutar sig bakåt och tar en tupplur (om än en väldigt snabb sådan) så förlorar ju den krönikan direkt sitt värde, eftersom det är en samling ord som samlats ihop till en välformulerad text, men som det inte finns någon tanke bakom. Kanske i bästa fall informativ, men själlös.
I mitt tidigare yrkesliv som svetsansvarig på ett företag blev jag i all hast ivägskickad till Robotsvetsskolan i Laxå för att utbildas till något som då kallades för robotsvetstekniker. Anledningen var att jag på ett antal möten hade uttryckt stor negativitet inför robotiseringen av svetsprocesserna på företaget. Jag hade farhågor att robotarna skulle göra manuellsvetsarna arbetslösa. Min dåvarande chef försvarade ivägbussningen med orden “utbildning är bästa sättet att omvända en fiende”.
I Laxå lärde jag mig att förstå att svetsyrket inte var utrotningshotat
I Laxå lärde jag mig att förstå att svetsyrket inte var utrotningshotat på grund av robotarna, utan de tog istället över de trista och monotona svetsmomenten. Idag, 20 år senare, jobbar nästan 15000 människor med svetsning i Sverige, med jobb som inte är möjliga eller lönsamma att sätta upp i robot.
Att skriva SEO-texter på frilansbasis är för all del ganska allmänbildande och bra träning, men det är tidsödande och riktigt dåligt betalt. Jag är inte säker på att jag kommer att sakna det, men jag ser med tillförsikt på möjligheten att istället få skriva riktigt bra och fängslande texter om livsöden, händelser, möjligheter och omöjligheter. Texter som människor vill läsa, för att det är en människa som har skrivit dem.
Arbetsvärldens artikelserie om journalistyrket:
Del 1 – Vart fjärde journalistjobb har försvunnit
Del 2 – Lokala medier beroende av statligt stöd
Del 3 – ”Public service ökänt för otrygga anställningar”
Del 4 – Frilansjournalister drabbas hårdast av mediekrisen
Del 5 – Fyra av fem utbildade journalister har flytt yrket
Del 6 – Robotar – hot eller nya möjligheter för journalistjobben