Regeringen hade ett färdigt förslag om att uppnå jämställda löner genom EU:s lönetransparensdirektiv. På en presskonferens i början av året sa jämställdhetsminister Nina Larsson (L) att hon som liberal jämställdhetsminister var ”mycket glad över att lägga fram denna lagrådsremiss”. Men den 26 mars tog regeringen initiativ till att stoppa alltihop. Inte bara sitt eget lagförslag, utan hela EU-direktivet i sin nuvarande utformning.
– Det är en häpnadsväckande hantering. Man fick intrycket av att regeringen såg detta som en positiv jämställdhetssatsning, och en dryg månad efter det gör man en helomvändning där man säger att man vill förhandla om direktivet, säger arbetsrättsforskaren Erik Sjödin.
Skapar osäkerhet bland företag
Till saken hör att direktivet hade klubbats i EU redan 2023 och att EU:s deadline är satt till juni i år.
Foto: Anna Palmqvist
– Det här skapar en väldig osäkerhet, inte minst bland alla företag och organisationer som har jobbat med att anpassa sig till direktivet, fortsätter Erik Sjödin och framhåller att det tidigare varit självklart att man genomför direktiv som EU antagit.
Efter regeringens besked har en rad teorier förts fram om vad som ligger bakom det ovanliga förloppet. Arbetsvärlden har identifierat fyra (vilka inte utesluter varandra):
- Näringslivets lobbying
- SD:s allmänna EU-motstånd
- Dåligt svenskt lagförslag i teknisk mening
- Svårimplementerat och komplext direktiv
”Använt påtryckningsmedel”
Enligt Kommunals avtalssekreterare Johan Ingelskog handlar det om framgångsrik opinionsbildning, en kampanj från Svenskt Näringsliv som tog fart efter regeringens lagförslag.
– Att man kan göra det här, om de vill, säger rätt mycket om vilka regeringen lyssnar på när det väl gäller, och man kan bara ana vilka påtryckningsmedel de använt. Det måste gjort väldigt ont för kovändningen kom, säger han i Kommunals podd Förhandlarna.
Kommunals chefsjurist Malin Sjunnebo satt för LO:s räkning med i den referensgrupp som följde utredarens arbete med direktivet. Hon berättar i samma podd om högljutt motstånd från arbetsgivarsidan och ”tandagnissel på vartenda möte” om den påstått tunga adminstrationsbördan som skulle drabba arbetsgivarna. Hon berättar också om att jämställdhetsministern länge stod på sig om att direktivet skulle genomföras.
”Använde media väldigt vidlyftigt”
Foto: Fredrik Sandin Carlson
När slutversionen av lagförslaget kom började det dock storma rejält och tidningar började skriva om hur svensk produktivitet och effektivitet skulle skjutas i sank om kraven på transparenta lönejämförelser och rätt till viss löneinformation genomfördes.
– Då valde de att inte bara yttra sin kritik inom processen som det brukar gå till, utan de använde media väldigt vidlyftigt, och också sina påtryckningskanaler och de skrev brev till regeringen om högt och lågt om att vi måste skjuta på införandet. Det var tidningsrubriker varje vecka, säger chefjurist Malin Sjunnebo.
”Tydliga påpekanden från Almega”
Näringslivsorganisationernas verklighetsbeskrivning går inte emot denna bild, även om de uttrycker sig annorlunda. De privata tjänsteföretagens organisation Almega konstaterade till exempel en tid efter regeringens besked att skrotandet av lönetransparensförslaget skedde ”efter upprepade och tydliga påpekanden från Almega”.
Frågan är dock om det enbart är de svenska arbetsgivarorganisationerna som legat på den svenska regeringen. Den brittiska juridik- och arbetsrättbyrån Lewis Silkin, som följt lönetransparensprocessen, konstaterar att den svenska regeringens motiv till att vilja omförhandla direktivet i stort sett är de samma som motiven i det brev som Business Europe skickade till EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen den 27 februari.
Argument nära Business Europe
Business Europe, den stora arbetsgivarorganisationen i Europa med bland andra Svenskt Näringsliv som medlemmar, anför i brevet att direktivet innebär för mycket administration och att det krockar med nationella arbetsmarknadsmodeller. Precis som den svenska regeringen framför i sitt pressmeddelande menar organisationen dessutom att direktivet är ineffektivt utifrån målet om jämställda löner.
”Överlappningen mellan den svenska regeringens invändningar och Business Europes förslag – särskilt kring kollektivavtal, administrativ börda och behovet av regelförenkling – är slående och tyder på att ett samordnat motstånd börjar ta fart”, skriver Lewis Silkin.
Business Europe skriver i sitt brev till kommissionen att de till att börja med vill ha en tvåårig frist, en så kallad ”stop the clock -process”. Detta för att en majoritet av medlemsstaterna inte gjort tillräckliga framsteg för att klara tidsfristen som löper ut i sommar.
Vill förenkla EU:s juridiska krav
Arbetsvärlden har frågat organisationen vad de hoppas sker nu med direktivet.
Business Europe
– Prioriteringen bör vara att förenkla EU:s juridiska krav och se till att direktivet är implementerbart i praktiken, svarar Maxime Cerutti, Director Social Affairs, via e-post.
Organisationen svarar inte på om de haft några direktkontakter med den svenska regeringen. De framhåller i likhet med svenska regeringen att direktivet riskerar att missa målet om ökad jämställdhet, efterson det inte är anpassat till medlemsstaternas olika nationella förhållanden.
– Här är framför allt ett bättre erkännande av kollektivavtalssystemet essentiellt för att säkra en effektiv och proportionell implementering, fortsätter Maxime Cerutti.
Kommunals företrädare ifrågasätter att direktivets genomförande skulle innebära alltför tunga administrativa bördor.
– Det enda Bryssel ville var att ändra skillnaderna lite och att utjämna maktbalansen. Jag tycker det hade varit mer hedersamt om de hade sagt att ”den här informationen vill vi ha själva, vi vill sitta på den här makten att ha koll på vilka löner olika individer har – den vill vi inte dela med oss till de anställda”, säger Kommunals Johan Ingelskog i podden Förhandlarna.
”SD tror att de kan komma undan”
Vissa vill dock sätta Sverigedemokraterna, SD, i händelsernas centrum. Roland Erne, professor i europeisk integration och arbetsmarknadsrelationer vid UCD School of Business, Dublin, menar att Sveriges överraskande besked handlar om att den svenska regeringen är beroende av Sverigedemokraterna, och att SD är motståndare till EU.
“I stället för att kräva en svensk Brexit-omröstning, som de skulle förlora, vill de underminera Europeiska unionen inifrån genom att vägra implementera EU-lagar. De tror att de kan komma undan med det i det här fallet.”, säger han i en intervju med Irish Times. Han tror dock inte att den svenska regeringens nya linje kommer att få några större konsekvenser för direktivet på sikt, men lägger samtidigt till att EU:s många utmaningar i dagsläget kan göra att hela direktivprocessen senareläggs. Det skulle i så fall komma med ett pris för Sverige.
“Sverige är beroende av EU-stöd på många sätt. Regeringen kommer att få betala ett politiskt pris i Bryssel. De kommer också att få betala ett politiskt pris på hemmaplan, eftersom jämställdhet är en av den socialdemokratiska oppositionens främsta prioriteringar.”, säger Roland Erne.
SD: För dåligt förslag
Ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott, Magnus Persson (SD), håller inte med den irländske professorn. Han lyfter i stället fram det slutliga svenska lagförslaget som boven i dramat.
Foto: Ewa Persson
– Visst är vi inom SD negativa till EU. Men jag delar inte professorns beskrivning om att det är vi som ligger bakom detta. Dels är det ju så rent generellt att samtliga partier är negativa eller skeptiska till att EU lägger sig i vår arbetsmarknadsmodell, dels så röstade vi nej för att genomförandeförslaget var för dåligt. Det var också långt ifrån bara vi som var skeptiska mot regeringens förslag som gick till lagrådet.
Inte heller Socialdemokraterna ville ställa sig bakom det slutgiltiga förslaget, påpekar han.
Det slutgiltiga förslaget fick kritik från många håll. Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitiske talesperson Ardalan Shekarabi (S) sa i en kommentar till regeringens besked om att skrota sitt eget lagförslag att han ”aldrig varit med om en så dålig hantering av en lagstiftningsprocess”.
Enligt Magnus Persson (SD) är det främst förslagen på hur lönejämförelserna ska gå till som flera partier har varit kritiska till. Regeringen har tagit fasta på att EU vill att löneberäkningarna görs utifrån timlön- eller årslön. Det blir svårt att använda i Sverige, då de som arbetar med löner utgår från månadslön, menar Magnus Persson.
– Ja, man kan tycka att det låter som en detalj. Men det är då en fråga att ta upp med Arbetsmarknadsdepartementet. De ville gå på direktivets linje, medan vi och många med oss menar att de borde ha utnyttjat möjligheten att tolka direktivet så att det passar svenska förhållanden och den svenska arbetsmarknadsmodellen, säger han.
”Andra länder har betydande svårigheter”
Foto: Åsa Hafmar
Även delar av fackförbundsrörelsen blev sura på det slutliga lagförslaget från arbetsmarknadsdepartementet. Saco-förbundet Akavias chefsjurist Karin Lundin kommenterade till exempel regeringsförslaget med att det ”missar målet på flera viktiga punkter” och hon kritiserar hur lagförslaget rent tekniskt var formulerat. Utredarens förslag om att använda månadslön skulle däremot vara fullt möjlig att genomföra, menar Sacoförbundets chefsjurist.
Regeringens egen förklaring till det som skett de senaste månaderna är att direktivet i sin nuvarande form är svårt att implementera, och att man upptäckt att även andra länder har samma bild.
”I vår dialog med andra länder har det framkommit att många har betydande svårigheter i det nationella genomförandet. Regeringens ambition är därför att få till stånd en framskjuten genomförandetidpunkt för att situationen ska kunna hanteras på ett ordnat sätt.”, skriver jämställdhetsminister Nina Larssons statssekreterare Katarina Lundahl till Arbetsvärlden.
