I våras kallade Bonnier News, som äger ett 70-tal dagstidningar runt om i landet, till krismöte. Under en tid hade koncernen haft svårt med rekryteringen av journalister till sina lediga jobb. När det var dags för anställning av sommarvikarier kunde inte alla vakanser tillsättas av arbetstagare med rätt utbildning.
Nyheten möte många bitska kommentarer på sociala medier.
”Sorry, men arbetsgivarna har själva bäddat för den här situationen. Det finns en hel generation av unga, förbittrade journalister som har vänt branschen ryggen”, skrev en anonym medarbetare till tidningen Journalisten som var först med nyheten om krismötet.
Kritisk till larmsignalerna från arbetsgivarna
Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert är också starkt kritisk till larmsignalerna från arbetsgivarna på Bonnier News, Almega och Tidningsutgivarna, TU.
– I samhället har vi brist på sjuksköterskor, lärare och poliser, men vi har ingen brist på journalister, säger hon till Arbetsvärlden.
Statistiken visar att det finns gott om personer med journalistisk examen. Av dessa 19 000 individer arbetar emellertid mindre än 20 procent som journalister, enligt statistik från SCB. De flesta jobbar med annat, som informatörer, marknadsanalytiker och till och med skattehandläggare (2 procent).
Man kan inte säga att det finns brist på journalistisk kompetens i samhället, men däremot kan det finnas brist på sökande de till lediga jobb som finns. Det senare kan bero på att kompetenta personer inte söker utlysta tjänster därför att de till exempel tycker villkoren är för dåliga.
– Jag tycker verkligen att man måste hålla sig till fakta. Det är något svårare att rekrytera idag än vad det var för fem år sedan. Det märker arbetsgivarna, som är väldigt vana vid att det finns flera hundra sökande på kö till varje vikariat, säger Hyllert.
Söker sig till andra områden
Efter krisår med kraftiga nedskärningar på redaktioner och försämrade villkor för frilansare och produktionsbolag söker sig många journalister till andra områden i samhället där deras kompetens uppskattas, konstaterar hon.
– Detta behöver arbetsgivarna ta till sig.
Förra året fick 1 500 personer examina inom journalistik och mediekunskap, enligt statistik från SCB som omfattar all eftergymnasial utbildning på området, även sådan som är kortare än två år.
Antalet personer som tog examen under detta enda år är nästan lika många som de kommande årens alla pensionsavgångar bland personer med samma kompetens. Enligt statistiken hade strax under 1 600 personer med sådan examen fyllt 60 år och kan beräknas gå i pension under de närmaste sju åren.
I många år har antalet examina legat kring 1 500 visar SCB:s statistik. Det finns gott om personer som har färsk utbildning för de journalistiska lediga tjänsterna.
SCB:s siffror kan inte direkt överföras på de journalister som arbetar inom mediebolagen, eftersom många med journalistexamen arbetar inom andra sektorer och eftersom en del av journalisterna hos mediebolagen har andra examina än journalistprogrammet.
Söker sig bort från yrket
När det gäller de som gått ut journalistprogrammet har högskolorna själva följt upp hur examinerade elever har lyckats på arbetsmarknaden. Dessa personer jobbar i hög grad som journalister, men redan efter examen söker sig många av dem bort från yrket.
Efter fem år handlar det om mellan 20 och 40 procent av de examinerade som inte jobbar som journalister. Andelen beror på vilket universitet personer studerat vid, enligt SJF:s rapporter om otryggheten i branschen från 2016.
Även i nyare undersökningar stämmer denna bild. När Göteborgs universitet följde upp sina studerande 2019 visade det sig att just 30 procent hade annat arbete. En liknande, men mindre studie från Södertörns högskola visar också att 30 procent av de svarande inte jobbar med journalistik.
En alldeles färsk undersökning från Svensk Näringsliv, Högskolepejl, visar att endast 60 procent av dem som har studerat journalistik och information kan klassas som etablerade på arbetsmarknaden tre år efter examen. Även dessa resultat tyder på att många av de examinerade inte får arbete i mediebranschen.
Många vill gå en journalistutbildning
Söktrycket till journalistutbildningarna har emellertid varit högt och har i genomsnitt legat strax under 1 500 personer de senaste tolv åren. Antalet sökande har pendlat mellan 1 250 och 1 900 personer. Förra året sökte strax under 1 400 till utbildningarna.
De olika siffrorna i statistiken ger bilden av ett land med gott om journalistisk kompetens där långt ifrån alla med kunskap jobbar i mediebranschen.
På arbetsgivarsidan ser man trots dessa siffror kompetensförsörjningen som en stor och viktig fråga för branschen.
– Det är en fråga som jag tror alla branscher ser som den viktigaste frågan – att få tillgång till rätt kompetens, säger Charlott Richardson, som var förbundsdirektör för Medieföretagen i 22 år innan hon den 1 september gick i pension och ersattes av Maria Möller.
I de senaste 10 till 15 årens forskning om journalistik är man enig om att arbetsvillkoren för journalister har försämrats. En tydlig tendens är arbetsintensifiering – man ska producera mer än tidigare under arbetsveckan.
Det finns också ofta stora löneskillnader mellan fast anställd personal på redaktionerna å ena sidan och journalister verksamma i bemanningsbolag, produktionsbolag samt som frilansare å andra.
Är de tuffa arbetsvillkoren orsaken till bristen på sökande till journalistjobben?
– Att det skulle finnas löneklyftor är inget som jag känner till. Vi tecknar kollektivavtal för branschen som följer arbetsmarknaden i övrigt. Det finns en stress i dag på många arbetsplatser. Det gäller inte bara journalister. Pressade budgetar och annat gör arbetslivet lite tuffare i många branscher, säger Charlott Richardson.
Både hon och Johan Taubert, vd Tidningsutgivarna TU, understryker i stället andra faktorer när de ska förklara rekryteringsproblemen. Man söker svar i undersökningen Ungdomsbarometern. Endast var tionde svarande i åldrarna 15 – 24 år kan tänka sig en framtid som journalist, säger preliminära resultat. Förr kunde var femte yngre tänka sig yrket.
Här finns en
intressant krock
Ett ytterligare skäl till det minskade intresset för yrket bland ungdomar kan vara tidsandan. Andra yrken ses möjligen som häftigare av de yngre, enligt Richardson.
– Men den frågan ska vi också fundera på. Vi behöver jobba med frågan om kompetensförsörjning och hur ungdomar ska lockas till branschen.
Arbetslöshet mellan 1 och 3 procent
Forskarna ser med intresse på striden i mediesektorn om vilken verklighetsuppfattning som är sann. Å ena sidan ser arbetsgivarna en kompetensbrist och lediga tjänster saknar sökande. Å andra sidan ser den fackliga sidan en överproduktion av journalister och lediga tjänster som saknar attraktionskraft.
– Här finns en intressant krock, säger Ulla Sätereie, ordförande för Grävande Journalister och docent på JMG, Göteborgs universitet.
Hon ställer sig bland annat frågande till Journalistförbundets bild av lärosäten som utbildar alltför många journalister.
– Hur ska man mäta detta? Om jag tar på mig universitetshatten mäter vi situationen utifrån hur många av våra examinerade journalister som får jobb. Vi vet att fem år efter examen ligger arbetslösheten på mellan 1 och 3 procent. Då tycker vi att vi utbildar lagom många.
De är inte nöjda med sämre löner och anställningsvillkor
Ulla Sätereie ser heller ingen annan utväg för arbetsgivare som har svårt att locka personal än en översyn av anställningsvillkoren.
Ett problem är de bemanningsbolag som stora medieägare startat och som används för att runda anställningsskyddslagen, Las. Genom bolaget undgår de lagens krav på tillsvidareanställning efter en lång period som vikarie eller visstidsanställd.
Sämre förmåner i kollektivavtalet
Inom till exempel Bonnier har de bemanningsanställda inte bara haft lägre lön än jämförbara kollegor på redaktionerna. De har också sämre förmåner i sitt kollektivavtal.
– Bemanningsbolagen är en av anledningarna till att mediehusen har svårt att rekrytera medarbetare. I dag vill unga människor ha schysta anställningar. De som kommer via bemanningsföretag ser att de gör samma jobb som sina bordsgrannar med anställning direkt på redaktionerna. De är inte nöjda med sämre löner och anställningsvillkor.
På Bonniers mediedag var arbetsgivarna eniga om att de måste se över sin roll som arbetsgivare, förklarar Sätereie som satt i panelen under mötet.
– De unga vuxna ställer andra krav än äldre. Fasta anställningar och schyssta arbetsvillkor behövs om mediehusen vill locka de yngre, annars drar de till en annan bransch.
Också SVT har svårt att hitta vikarier till vissa lokalredaktioner.
– Det stämmer att vi, precis som till exempel lokaltidningshusen, har problem att hitta rätt kompetens på vissa orter ibland, säger SVT:s HR-chef Therese Östling Waller.
Artikelserie: Journalistyrke i förändring
Del 1 – Vart fjärde journalistjobb har försvunnit
Del 2 – Lokala medier beroende av statligt stöd
Del 3 – ”Public service ökänt för otrygga anställningar”
Del 4 – Frilansjournalister drabbas hårdast av mediekrisen