Deras arvoden har frusits eller sänkts. Många av dem har inte bara blivit lågavlönade, de måste jobba extra inom till exempel omsorgen eller skolan om de vill fortsätta med sin profession.
– Frilansarna har haft det oerhört kärvt. Inom områden som kultur där det har varit jättestor konkurrens om jobben har mediehusen använts sig av situationen i viss mån. Om man använder frilansare när arvodena är låga och dra ner på fasta tjänster blir det billigare och man slipper arbetsgivaransvar, säger Maria Norbäck vid Handelshögskolan i Göteborg, som forskat i frilansarnas belägenhet.
Ur arbetstagarnas perspektiv, frilansare och anställda journalister, har situationen varit nattsvart, enligt Norbäck. Många har lämnat branschen och i somras fick många redaktioner svårt att fylla semestervikariaten.
– Det säger något om att journalister har slutat och sökt sig till andra branscher där man kan använda sin kompetens och fått tillsvidareanställning med bra villkor.
Inte bara frysta eller sänkta arvoden har drabbat frilansarna. I sämsta fall kräver uppdragsgivaren rätt att publicera deras alster i alla sina tidningar och plattformar, både vid leveranstillfället och all framtid i så kallade fulavtal.
– Dessa stora förändringar, där fulavtalen spelat en central roll, har tagit död på en stor del av frilansbranschen, säger Ulla Sätereie, ordförande i föreningen Grävande Journalister och adjunkt vid Institutionen för journalistik på Göteborgs universitet, JMG.
Har inte längre kurser för att bli frilansjournalist
Universitetet arrangerade tidigare kurser i hur man lyckas som frilansande journalist. Kurserna finns inte längre, eftersom JMG inte utbildar någon till ett arbetssätt som är omöjligt att försörja sig på, enligt Sätereie.
Forskning vid institutionen för journalistik, JMG, i Göteborg undersöker genom djupintervjuer hur journalister med osäkra villkor upplever sin vardag. Det handlar om lösa anställningar och tillfälliga uppdrag, vilket är en del av mediesektorn som har vuxit. Frilansar och bemanningsanställda, projektanställningar och programanställda hittar man där.
– Den vardag som beskrivs av de intervjuade är knäckande. Särskilt mot bakgrund av att de är så välutbildade, säger forskaren Jenny Wiik.
Alla i studien har gått journalistutbildning på universitet. Många har byggt på sin examen med mastrar och diplomutbildningar.
– Jag har hört flera som jobbat på en redaktion i flera år på osäker anställning. När sedan en tjänst utlyses får någon annan den. De känner sig som om de fastnar i de tillfälliga jobben. Detta är tråkigt och skadar arbetsgivarnas rykte.
Alla säger att de är kvar för att de älskar journalistiken
Majoriteten som ingår i studien måste ekonomiskt förlita sig på sin partner, sina föräldrar eller ett arv. Alternativet är att jobba extra i någon annan bransch, förklarar Wiik.
Trots de hårda villkoren stannar många kvar i yrket.
– Alla säger att de är kvar för att de älskar journalistiken, att det är detta som de vill arbeta med, men det sker mot dåliga odds.
En av dem som stannat kvar i yrket trots motgångar är frilansaren Agnes Arpi. Under lång tid har hon försörjt sig bra på sina uppdrag, men även mött kärvare tider och varit med om det tuffaste en frilans kan råka ut för, nämligen när uppdragsgivaren närmar sig konkurs.
Hamnar sist i kön vid konkurser
Då hamnar frilansarna i slutet av fordringsägarnas kö, vilket Agnes Arpi har fått erfara inte bara en utan två gånger.
– Jag lade själv ut ett inlägg på Faccebook eftersom min situation var rätt komisk. Jag hade drabbats av de två mest uppmärksammade rekonstruktionerna på senare år, berättar hon för Arbetsvärlden.
Göteborgspostens ägarbolag Stampen var konkursmässigt 2016, men räddades av en rekonstruktion. Ett par år senare gick gratistidningssuccén Metro i konkurs.
Båda gångerna återfanns Arpis namn bland fordringsägarna. Långt över 50 000 kronor var de båda bolagen skyldiga henne, vilket är en oerhört stor summa för vilken frilansare som helst.
Förväntas arbeta vidare utan betalning
Medan fast anställd personal får del av lönegaranti och trygghetsråd klassas frilansaren som ett företag och måste tåligt vänta och se om konkursförvaltaren hittar några tillgångar som kan reglera åtminstone delar av skulderna.
– Vi förväntades fortsätta att arbeta som vanligt samtidigt som vi inte skulle få betalt för det arbete som vi tidigare hade gjort.
Metros ägare var en
riktig tramsbyxa
Agnes Arpi har valt att fortsätta med uppdrag för Göteborgsposten eftersom hon hela tiden haft en bra relation med redaktionen, även om ägaren försatte tidningen i konkurs.
Men upplevelserna från Metro var värst. Det var uppenbart för Arpi att ägaren inte tog frågorna på allvar. Tidningen klarade sig inte heller.
– De var likgiltiga för alla journalister som var inblandade. Ägaren Christen Ager-Hansen var en riktig tramsbyxa med utspel i medier, säger Arpi, som däremot fortsatt med uppdrag för Göteborgsposten.
Artikelserie: Journalistyrke i förändring
Del 1 – Vart fjärde journalistjobb har försvunnit
Del 2 – Lokala medier beroende av statligt stöd
Del 3 – ”Public service ökänt för otrygga anställningar”