Flera forskningsstudier, både svenska och internationella, visar nu på samma mönster. AI minskar inte i första hand antalet jobb, den förändrar vilka som får jobben. I yrken med hög AI-exponering sjunker sysselsättningen bland yngre och oerfarna, medan den bland äldre med mer erfarenhet är oförändrad eller ökar.
Den reflexmässiga reaktionen är att se detta som ett arbetsmarknadspolitiskt problem. Unga får inte jobb, alltså behöver staten agera. Men den ansatsen skymmer sikten för vad som faktiskt händer. Det här är i minst lika stor utsträckning ett företagsstrategiskt problem och politiskt är det snarare en fråga om näringspolitik.
Det handlar om att värdet på erfarenhet och verksamhetskunskap ökar
Det handlar nämligen inte primärt om yngre kontra äldre. Det handlar om att värdet på erfarenhet och verksamhetskunskap ökar. Kunskap om den egna verksamheten och dess förutsättningar tillsammans med kunskap om marknad, konkurrenter, kunder, leverantörer och omvärld blir alltmer avgörande när AI kan utföra rutinartade och väl dokumenterade arbetsuppgifter. Det är just sådana uppgifter som yngre ofta har som instegsjobb.
Nästan alla arbetsuppgifter kan delas in i tre faser.
- Först att formulera vad som behöver göras och för det krävs beställarkompetens.
- Sedan att utföra arbetet, ofta i samarbete med AI, för det krävs samarbetskompetens.
- Sist att utvärdera om resultatet motsvarar verksamhetens behov, för det krävs utvärderingskompetens.
Låt mig ge några konkreta exempel på vad detta innebär i praktiken.
Marknadsanalys
Ett företag ska lansera en produkt på en ny marknad. Att formulera vilka frågor analysen ska besvara, vilka kundsegment som är relevanta, vilka konkurrenter som spelar roll, vilka regulatoriska förutsättningar som gäller, det kräver verksamhetskunskap som byggs över tid. AI kan sedan utföra analysen, ofta snabbt och billigt. Men att bedöma om slutsatserna håller, om något saknas, om rekommendationen faktiskt passar företagets situation, det kräver samma typ av erfarenhetsbaserad kunskap. Utan den är risken att fel frågor ställs och att felaktiga svar accepteras.
Juridiskt arbete
En jurist ska bedöma riskerna i ett avtal. Att identifiera vilka risker som är relevanta givet företagets specifika verksamhet, marknad och affärsrelationer kräver erfarenhet. AI kan snabbt och effektivt granska avtalstexten. Men att avgöra vad som faktiskt spelar roll i just denna affärsrelation, det är en utvärdering som kräver verksamhetskunskap.
Rekrytering/HR
En HR-avdelning ska ta fram en kompetensförsörjningsplan. Att formulera vilka kompetenser verksamheten behöver om tre år kräver djup förståelse för affären, marknaden och organisationens styrkor och svagheter. AI kan sammanställa data, jämföra mot branschen, producera förslag och utkast. Men att bedöma om planen faktiskt matchar verksamhetens behov kräver den erfarenhet som bara finns hos människor som känner organisationen.
Det är i fas två som AI revolutionerar. Utbudet av kapacitet att utföra arbetsuppgifter exploderar. Men fas ett och tre, att ställa rätt frågor och bedöma svaren, kräver den erfarenhetsbaserade verksamhetskunskap som bara byggs upp genom att människor arbetar i verksamheten under lång tid. Det finns inga genvägar, varken via AI eller genom kortare kompetenssatsningar.
Paradoxen är att företag behöver mer beställar- och utvärderingskompetens än någonsin, men stänger den väg genom vilken sådan kompetens historiskt har byggts upp.
Och det är viktigt att kalla det vid dess rätta namn, det handlar om dålig företagsstyrning
Det vi egentligen pratar om är vad som händer när kortsiktighet och ensidigt kostnadsfokus styr företagens strategier, istället för långsiktighet och värdeskapande. Och det är viktigt att kalla det vid dess rätta namn, det handlar om dålig företagsstyrning. Företag som kortsiktigt ersätter instegsjobb med AI underminerar sin egen långsiktiga kompetensförsörjning och konkurrenskraft. Hur ska man långsiktigt bygga den verksamhetskunskap som blir allt mer värdefull om oerfarna aldrig får chansen att börja sin resa mot att bli erfarna?
Det är tveksamt i vilken utsträckning samhället och staten ska bära ansvar och kostnader för det. AI-införande med fokus på sänkta kostnader, utan en långsiktigt hållbar strategi för att bygga och utveckla unik verksamhetskompetens, leder inte till konkurrenskraft. Det leder till att alla gör ungefär samma sak, på ungefär samma sätt och då pressas marginaler och lönsamhet för alla.
Ingången från politiken behöver därför vara att inte enbart hantera konsekvenserna av kortsiktig företagsstyrning, utan att skapa incitament så att företagens och samhällets intressen samspelar.
Riktade skatteavdrag för kompetensutveckling av oerfarna medarbetare. Krav på kompetensförsörjningsstrategier vid offentliga upphandlingar. Subventioner för AI-assisterade lärlingsplatser där oerfarna arbetar med erfarna och överföring av verksamhetskunskap är det primära syftet. Krav på redovisning av juniora rekryteringar i förhållande till AI-investeringar. Allt detta handlar om att främja sund företagsstyrning, inte om att staten tar över företagens ansvar.
Om företag slutar ta in juniora medarbetare stoppar de inflödet av framtidens seniora
En framgångsrik företagsstrategi i AI-eran behöver bygga på insikten att det som AI gör billigt och där utbudet ökar handlar om utförande, men det är inte det som skapar unika konkurrensfördelar. Det som skapar värde är förmågan att ställa rätt frågor och utvärdera resultat, och den förmågan finns inte att köpa. Den byggs av människor som arbetar i verksamheten. Om företag slutar ta in juniora medarbetare stoppar de inflödet av framtidens seniora. Om alla företag i en bransch sedan gör samma sak med AI, utan unik verksamhetskunskap, skapas inte värde. Tvärtom.
Visst finns det viktiga arbetsmarknadspolitiska aspekter på frågan om att unga får svårare att få jobb. Men flytta inte hela frågan från företagens planhalva till politikens och samhällets. Företagen behöver konfronteras med de misstag de begår, inte minst för deras egen skull.
Här har fackförbunden en viktig roll, och medbestämmande och samverkan är en utmärkt arena för den diskussionen. Det vore till nytta för alla: företagen, de anställda och samhället.
