Egentligen borde jag ta en frukt ur den statliga fruktkorgen, och inte en överbliven bullskiva från grannenhetens fika, när jag känner suget på eftermiddagen. Men, det blir alltid en bullskiva om det finns.
Samma sak är det med mediernas opinionsundersökningar. Jag borde läsa en matnyttig rapport, eller engagera mig i någon konkret och viktig fråga. Men, om medierna erbjuder en opinionsundersöknings snabba kalorier, kastar jag mig över dem i stället. Fastän det är långt kvar till valet, fastän nästan alla förändringar är inom felmarginalen, och fastän jag vet det.
Behövde jag ytterligare bevis på det fåfänga att följa månadsvisa svängningar i opinionen, fick jag det när jag började jämföra då och nu i en sammanvägning av alla opinionsundersökningar.
Exempelvis är Vänsterpartiet, KD och Socialdemokraterna, efter lite svängningar, tillbaka där de började i april 2022. Men extremast är Centern.
Alltså, en mer fiberrik mätning, som mycket bättre återspeglar vad folk verkligen tänker rösta på. Och om det nu är för att folk rättar in sig i leden när valet närmar sig, eller för att enskilda mätningar är opålitliga, eller båda – de flesta partier visade sig i alla fall ha nästan exakt samma stöd nu, som när de var på väg in i valrörelsen för fyra år sedan. Regeringsskifte, inflation, olika krig, energikris, och en mandatperiod fylld av politiska kontroverser – väljarkåren verkar alltså i hög grad gäspa åt sådant.
Källa: Poll of polls
Exempelvis är Vänsterpartiet, KD och Socialdemokraterna, efter lite svängningar, tillbaka där de började i april 2022. Men extremast är Centern. Två partiledarbyten och Birgitta Ohlssons entré på en vit springare spelar tydligen ingen roll – det är ÄNDÅ alltid 6,7 procent av den svenska väljarkåren som föredrar just Centerns säregna blandning av nyliberalism, antifascism och landsbygdsvurm.
Nu har nog Liberalerna inga sådana trick kvar. Till och med Army of Lovers har gått med.
Även Liberalerna är faktiskt på samma nivå nu som för fyra år sedan. Men, innan de som är kvar i partiet börjar jubla, bör de betänka att i april 2022 hade precis den förförra partiledaren Sabuni avgått. Den nu förre partiledaren Johan Pehrson stod fortfarande bara i kulisserna och förberedde sin korvfest.
Nu har nog Liberalerna inga sådana trick kvar. Ingen annan vill i alla fall ha Mohamssons jobb, och det finns inte heller några röda linjer kvar att kasta över bord. Till och med Army of Lovers har gått med (Alexander Bard OCH Dominika Peczynski!), utan att det puttat partiet över fyraprocentspärren.
Men längre högerut verkar det faktiskt ha hänt något på riktigt med opinionen. Ulf Kristersson berömmer sig om att ha fått med Sverige i Nato, och att han kan hålla ihop sitt lag. Men väljarna är måttligt imponerade. Redan vid förra valet hade SD gått om M, och det gapet fortsätter att växa. Intressant nog sker det samtidigt som Jimmie Åkesson tagit över titeln från Ulf Kristersson som Sveriges lataste partiledare. VEM sade att arbetstidsförkortning inte lönar sig?
Kanske MP framstår som det enda valet för den som bryr sig om miljön.
Utöver SD är det faktiskt bara ett parti till som gått tydligt framåt sedan 2022, och det är MP. Man kan fråga sig varför, när miljöfrågorna halkat så långt ner på dagordningen. Kanske är svaret just – därför? Tidigare ville nästan alla partier vara som dem, det vill säga miljövänliga. Nu när andra i stället tävlar om att öka utsläppen, kanske MP framstår som det enda valet för den som bryr sig om miljön.
Den stora matchen då, mellan blocken? De rödgröna har ett tydligt övertag när valrörelsen drar igång. Blåa valarbetare kan säkert entusiasmera sig med att, så var det ju i april 2022 också, och det gick ju bra! Men, då var gapet hälften så stort. Att saker gick åt fel håll, med falukorvspriser och el och skjutningar, kunde man skylla på den sittande socialdemokratiska regeringen. Och liberalerna hade alltså lite torrt krut kvar.
För att lyckas i september i år, ska de blåa totalt locka över dubbelt så många väljare som förra gången, alltså fyra procentenheter. Detta trots att de styr i en tid när många fortfarande tycker Sverige går åt fel håll. Och dessutom, måste de på något sätt fixa ett par procentenheter stödröster till liberalerna så de inte halkar ur.
Jag säger inte att det här är omöjligt. Det är fem månader kvar till valet. Det SKULLE kunna hända. Men det skulle kunna hända, på ungefär samma sätt som det skulle kunna hända att jag en dag kan gå förbi ett bullfat när eftermiddagssuget är som värst, utan att ta en skiva.
