Trivs du med ditt arbete? Enligt Statistiska Centralbyrån är vi för tillfället 5 058 500 personer i Sverige som är sysselsatta i någon form. Jag hoppas verkligen att du är en av dessa får lov att känna arbetsglädje varje dag.
Det gör inte jag. Därför ska jag till sommaren lämna ett mycket tryggt jobb som yrkeslärare inom gymnasieskolan och huvudlöst kasta mig ut i en otrygg mediebransch som frilansskribent.
I dag känner jag bara hopplöshet inför det som måste göras varje dag. Mitt jobb som lärare äter nämligen upp mig dagtid och det finns ingen livsgnista kvar i mig när kvällen kommer. Huvudet är tomt och själen likaså. Om söndagarna kan man eventuellt se att jag rör lite på mig. Antingen tycker man att det är normalt, eller så gör man något åt det. Jag väljer det senare.
Glöden hade falnat,
yrket hade mist sin glans, kraven samlades på hög
Journalistyrket har i mitt tycke alltid haft något av ett glamoröst skimmer omkring sig. En gång i tiden var det säkert också lite glamoröst. Jag är en av dem som har skrivit hela livet, men som aldrig gjorde något riktigt av det. Inte förrän nu, samtidigt som journalistikens aura bleknar i bruset av clickbaits.
I en artikelserie här i Arbetsvärlden beskrivs moderna journalisters vardag. Yrkeskunnandet har utvecklats från att ha näsa för händelser och talang för det skrivna ordet, till att vara i det närmaste en övermänniska som kan allt.
Man ska själv korrekturläsa texten som man kanske har blivit lite hemmablind av, vara kunnig inom fotokonsten, kanske gärna ha gått en utbildning till fotograf vid sidan av journalistutbildningen, själv skriva slagfärdiga rubriker och ingresser som lockar kräsna läsare till klick.
Slutligen måste du veta när det är läge att trycka på publicera-knappen.
I en annan tidning läste jag om någons kollega som gav upp sitt journalistyrke efter många år, för att han inte längre orkade ha kravet på ett visst antal skrivna ord per dag. Han var trött på stressen att ständigt behöva svara inför sin chef på varför hans artiklar inte genererade tillräckligt många klick. Glöden hade falnat, yrket hade mist sin glans, kraven samlades på hög.
Att välja bort en trygg arbetssituation i kristider mot en otrygg är ett våghalsigt projekt. Frågan är om jag är rätt person att ge mig in i journalistyrket, om jag är den som kommer att tycka att alla yttre önskemål och krav är helt okej.
En kollega till mig är fast övertygad om att det finns rätt personal till alla yrkesgrupper, det handlar bara om att hamna rätt. En annan kollega är fast övertygad om att det alltid finns arbetsgivare som vill suga livet ur sina medarbetare. Jag förstår inte riktigt vitsen med det i så fall.
Sedan hände något.
Vi behövde bli billigare
och effektivare
Varje arbetsplats bör ha en kvalitetspolicy. “Rätt produkt i rätt tid till rätt pris” hette det på en av mina första arbetsplatser i början av 1990-talet. Den ramsan skulle alla vi anställda kunna utantill när det blev dags för revision, för rätt som det var kunde någon inspektör komma och knacka en på axeln och fråga: ”Nå, hur lyder det här företagets kvalitetspolicy?” Då skulle man svara, nästan i givakt: ”Rätt produkt i rätt tid till rätt pris”.
Då blev inspektören nöjd och vandrade vidare för att se att alla gula linjer var målade som de skulle i fabriken.
Sedan hände något. Vi behövde bli billigare och effektivare. Produktionslinjer automatiserades, två tredjedelar av personalstyrkan fick gå hem, fler arbetsuppgifter infördes för oss som blev kvar, flertalet av dem hade inget att göra med det vi var utbildade för att utföra.
Effektivitetsmonstret glufsade först i sig hela industrin, sedan den offentliga sektorn som av någon anledning ville införa samma asiatiska produktionsfilosofi ända in i operationssalarna.
Alla ville plocka russinen ur kaizenkakan och ingen funderade över att de där systemen fungerar bäst när de bedrivs i sin helhet för det som de är konstruerade för.
Konsulter kommer och går och kvar står tills sist den enskilde arbetstagaren som fortfarande är ytterst skicklig inom sitt skrå, och som egentligen bara vill leverera rätt produkt i rätt tid till rätt pris, men som nu också måste göra det på tå med en twist.
Jag längtar verkligen efter ett jobb som jag kan få försvinna in i om dagarna. Få grotta ner mig i, göra ett synnerligen gott arbete med och där jag kan få känna att jag verkligen kommer till min rätt med min kreativitet och alla mina färdigheter som jag har tillförskansat mig genom livet.
Ett jobb som inte kräver mer än det jag levererar när jag ändå ställer höga krav på mig själv.
Känner du så på ditt jobb? Jag längtar efter en samtid som strävar efter kvalitet i allt som görs och levereras. Låt oss skapa kvalitet tillsammans. Rätt produkt i rätt tid till rätt pris: Arbetsglädje, yrkesstolthet och livskvalitet.