– Journalist har aldrig varit ett glassigt yrke, utom möjligen några år på 1970- och 1980-talen. Det har heller aldrig varit särskilt välavlönat.
Den som säger så är professor Gunnar Nygren vid Södertörns högskola.
Han påminner oss om hur journalister för hundra år sedan kallades murvlar och kunde få betalt per rad eller per ord de skrev. Yrkets anseende började stiga på 1960-talet och under de två följande decennierna.
– Under dessa år gick det bra för medierna. Då fanns pengar till löner och nya journalister anställdes. Antalet ökade från 5 000 på 1960-talet till 15 000 i början av 1980-talet.
Var fjärde redaktionell tjänst har försvunnit
Expansionen av medierna har förbytts i det motsatta. De senaste femton åren har redaktionerna krympt i takt med minskande annonsintäkter. Villkoren har satts under press och journalisterna måste producera mer under sin arbetstid.
– Vad som också hänt är en differentiering i yrket. Vi har fått stjärnorna som tjänar väldigt bra och har bra villkor. Parallellt med dem finns vikariesvängen, säger Gunnar Nygren.
Nära nog samtliga svenska tidningsföretag har tvingats genomföra omfattande sparprogram. Jämfört med för femton år sedan har minst var fjärde redaktionell tjänst nu försvunnit.
Vi har sett en slakt på redaktionerna
Mediebranschen har haft en mycket speciell situation. Trots att landet har haft högkonjunktur i tio år har den gått mycket dåligt i sektorn, konstaterar Ulrika Hyllert, ordförande i Journalistförbundet.
Bakom den ekonomiska pressen ligger ett förändrat läsarbeteende. Den tryckta papperstidningen är inte lika intressant längre när mängder av gratis nyheter finns på internet. Till stor del har även annonsörerna övergett papperstidningen och deras webbupplagor. I stället har de satsat sina pengar hos globala plattformar som Google och Facebook.
Journalisterna har fått betala med sina jobb.
– Vi har sett en slakt på redaktionerna. Man har kapat och kapat medan resten av landets ekonomi har gått bra. Vi har lokala medier som halverat sina redaktioner på fem till åtta år, säger Ulrika Hyllert.
De senaste fem åren har 20 en- eller tvådagarstidningar lagts ner. När Direktpress och Mitt i-tidningarna slogs ihop försvann ett 50-tal tjänster. När Aftonbladet tvingades spara år 2020 skars 30 – 35 journalisttjänster bort. Listan kan göras längre.
Ulrika Hyllert, ordförande Journalistförbundet, Foto: Tor Johnsson
Under de senaste två åren har branschen emellertid sett en liten ljusning. Den har lärt sig ta betalt för digital journalistik och styr sakta över till att bli läsarfinansierad i stället för annonsfinansierad.
Dessutom infördes snabbt extra mediestöd under coronapandemin, och den höll branschen under armarna.
– Nu är frågan vad som kommer hända mot bakgrund av att vi är på väg in i en lågkonjunktur. Det oroar mig, säger Hyllert.
Outsourcing har försämrat arbetsvillkoren
Forskningen säger att villkoren för journalister har försämrats på grund av outsourcingen i branschen. Det konstaterar forskaren Maria Norbäck på Handels i Göteborg.
– Svaret på den frågan är klar även om arbetsgivarna nog skulle förneka det. Ja, outsourcing har försämrat arbetsvillkoren därför att contentbyråerna producerar billigare. Kostnaderna måste dras någonstans. Det blir ofta på personalen.
Det blir en slags lönedumpning
Contentbyråerna har ofta inte särskilt många anställda. Ibland är personalstyrkan begränsad till redaktörer som köper in innehåll från frilansare. Byråerna har också sett hur de kan spara pengar på de stillastående arvodena, enligt Norbäck
– Det blir en slags lönedumpning. Jag vet inget annat sätt att uttrycka det på.
Endast personer som har råd med osäkra jobb kan stanna kvar i frilansbranschen. Dessa kommer oftast från medelklassen, konstaterar Maria Norbäck.
– De kanske har en partner med stabil inkomst eller föräldrar som finansierat deras bostadsköp så att de inte behöver dra in så mycket pengar hela tiden. Det kostar mycket att jobba för att inte dra in några pengar alls.
Även på redaktionerna har de kvarvarande journalisterna fått betala för outsourcingen. Samtidigt som medarbetare sades upp fick de som var kvar jobba för två. Det blev alltså tuffare överallt, konstaterar Norbäck.
Ett yrke har blivit många
För de som har kvar sina anställningar i branschen har utvecklingen av journalistyrket har gått mot mångsyssleri. En modern multijournalist ska vara som en bläckfisk och kunna jobba med många armar samtidigt.
De ska skriva snabba texter för nyhetswebben, därefter en djupare text av samma material till papperstidningen, ta foton till båda produkterna och kanske också producera en video till webben. Gärna en tweet eller Facebookinlägg ovanpå detta.
Särskilt vanligt är detta arbetssätt på regional- och lokaltidningar med små resurser. Där har man för länge sedan sparkat fotograferna och satt deras utrustning i händerna på skrivande journalister.
Dessutom ska naturligtvis journalisterna vara inlästa på ämnen som de skriver om. Mediehusen ser också att unika nyheter och undersökande journalistik skapar intäkter, vilket blir ännu ett krav på journalisterna.
Samtidigt har stressen ökat, vilket den statliga medieutredningen visade redan 2016. Då uppgav 80 procent av journalisterna att de förväntades göra mer på samma tid. Arbetsuppgifter som förr krävde flera tjänster rymdes nu i en enda anställds arbetsbeskrivning.
Nedskärningarna har stannat av – ett trendbrott
Den ekonomiska situationen för mediebranschen har under lång tid varit deprimerande, konstaterar forskaren Jenny Wiik.
– Under de sista två åren har nedskärningarna på redaktionerna stannat av. Det är åtminstone ett trendbrott, säger hon.
Detta berodde både på krisstöd under coronapandemin och en väsentligt ökad trafik till mediernas plattformar.
– Man kunde se en liten ljusning. Det skedde en del nyrekryteringar runt om, men inte bara journalister utan rätt mycket teknisk kompetens också.
Hos arbetsgivarna i Medieföretagen är man försiktig med kommentarer. Charlott Richardson, avgående vd som sedan intervjun gjordes gått i pension, säger att under de senaste åren har medieföretagen känt av krisen med coronapandemin. Den har varit mycket svår för många medieföretag.
Möjligen har läget ljusnat något för en del av dem, men den annalkande lågkonjunkturen är ett hot mot detta, understryker hon.
För mediehusen är den digitala omställningen livsviktig. Den måste bli ekonomiskt lönsam och ge inkomster från både abonnenter och annonsörer, framhåller Richardson.
– Det blir inga jobb om inte ekonomin tillåter det.
Även under en eventuell lågkonjunktur måste förbättringar av produktiviteten genomföras. Utan höjd produktivitet klarar inte branschen höjda löner i den kommande avtalsrörelsen, konstaterar Richardson.
– Allt blir dyrare även för företagen. El, papper och annat. Vi får se hur prisökningarna slår, men det kommer att drabba oss alla på ett eller annat sätt.
Artikelserie: Journalistyrke i förändring
Del 1 – Vart fjärde journalistjobb har försvunnit
Del 2 – Lokala medier beroende av statligt stöd
Del 3 – ”Public service ökänt för otrygga anställningar”