Tyvärr har debatten kring omställningsstudiestödet kommit att handla om att det är för många som vill kompetensutveckla sig och att de dessutom skulle få göra det inom ett område som de själva har valt och brinner för. Det är inte det som är problemet på svensk arbetsmarknad.
Det nya studiestödet är en del av parternas trygghetsöverenskommelse där även ändringar av LAS ingår. Det kom till som svar på behov hos både arbetstagare och arbetsgivare. Stödet gör det möjligt för den som arbetat i minst åtta år att söka ett inkomstbaserat studiestöd för ett års heltidsstudier, eller upp till två års deltidsstudier. Det ger en möjlighet att utveckla sin kompetens inom sitt nuvarande yrke eller bransch, eller helt byta bana. Kravet är att studierna ska stärka individens ställning på arbetsmarknaden, med beaktande av arbetsmarknadens behov.
Får individen själv välja kommer kompetensbristen att minska.
Grundtanken med omställningsstudiestödet är att motivera fler att kompetensutveckla sig och fylla på med kunskaper under arbetslivet. Det är därför glädjande att stödet har blivit populärt. Betydligt fler än förväntat har sökt. Nu ser vi en överhängande risk att CSN fattar besluten snävare än vad som var avsikten, och enbart beviljar stöd till personer som vill utbilda sig till bristyrken. Regeringen och SD har enats om skrivningar i Tidöavtalet och budgeten om att stödet ska motverka kompetensbrist och stärka näringslivet. Det sänder en felaktig signal till både CSN och till de sökande, då grundtanken är att stödet ska utgå från individens behov av kompetensutveckling.
Självklart är det inte negativt om fler utbildar sig inom bristyrken. Men vår starka övertygelse är att individen bäst själv kan bedöma vad hen behöver komplettera med för att stärka sin framtida roll på arbetsmarknaden. Det finns dessutom flera bristkompetenser som sträcker sig utanför bristyrken. Digitaliseringen och den gröna omställningen ställer stora krav på kompetensförstärkning inom alla branscher och yrken.
En ny undersökning från Saco visar att många akademiker vill kompetensutveckla sig. De utbildningsområden som de efterfrågar stämmer till stor del överens med de behov som finns på arbetsmarknaden och de utmaningar som samhället står inför. Får individen själv välja kommer kompetensbristen att minska – även i de fall då de inte väljer en utbildningsväg till ett tydligt bristyrke.
Dessutom måste regeringen se till att skapa förutsättningar för ett bra och anpassat utbud av kurser för yrkesverksamma.
Möjligheten att vidareutbildas och eventuellt byta bana under yrkeslivet är inte bara positivt för individen, utan även för samhället i stort. Det ökar chansen att fler väljer att arbeta längre innan pension och kan minska antalet sjukskrivningar, då det ger en större möjlighet att ställa om från en oönskad arbetssituation. Alla tjänar på att fler orkar och vill jobba längre.
Saco samlar 21 fackförbund och knappt 1 miljon högskoleutbildade. Nu kräver vi att regeringen ger ett tydligt besked om att stödet ska användas enligt den ursprungliga överenskommelsen. Dessutom måste regeringen se till att skapa förutsättningar för ett bra och anpassat utbud av kurser för yrkesverksamma. Det är nödvändigt nu när stödet är på plats. Långsiktiga medel för att genomföra detta saknas tyvärr i regeringens budget.
Saco:s fem förslag:
- Bredda utbudet med korta kvalificerade utbildningar och kurser
- Öka tillgängligheten vad gäller information, vägledning och flexibla undervisningsformer
- Gör antagningen mer flexibel
- Förbättra effektiviteten genom att satsa på validering av reell kompetens
- Öka finansieringen genom permanenta öronmärkta resurser till högskolorna