Sverige är en kunskapsnation med höga ingångslöner och en arbetsmarknad som präglas av en stor andel kvalificerade arbeten.
Kanske är andelen okvalificerade arbeten till och med för låg.
Det menar åtminstone Carola Lemne, vd för Svenskt Näringsliv, som i valårsintervjun med Arbetsvärlden inleder med lyfta upp frågan om enkla jobb som ett sätt att lyckas med en av de största frågorna i valrörelsen: Integrationen.
Svenskt Näringsliv har under lång tid förespråkat just nya inslag av enklare jobb på den svenska arbetsmarknaden för att ge lågutbildade nyanlända en chans att komma i egen försörjning – någonting som gång på gång stött på hårt motstånd från LO.
Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, sade i en tidigare intervju med Arbetsvärlden att Landsorganisationen kommer göra allt för att stoppa en utveckling där en ny låglönesektor med enklare jobb växer fram i Sverige.
Det är stridsord som Carola Lemne tar emot med jämnmod.
– Vi avtalar ju om etableringsjobben med dem och det är ju faktiskt för att skapa fler enkla jobb. Det är en stor förflyttning för dem, säger hon till Arbetsvärlden.
Med etableringsjobben lyckades parterna, däribland medlemsförbund i Svenskt Näringsliv och LO-förbund, i mars komma överens om att införa subventionerade jobb för långtidsarbetslösa och nyanlända. Det är jobb där arbetsgivaren bara behöver betala drygt 8 000 kronor i lön samtidigt som staten går in och knuffar upp arbetstagarens inkomst till lägsta kollektivavtalade lönenivå.
Karl-Petter Thorwaldsson ser etableringsjobben som en seger för facken och får här medhåll från oväntat håll: nämligen den Svenskt Näringsliv-anknutna tankesmedjan Timbro.
Siri Steijer, programansvarig för arbetsmarknadsfrågor på Timbro, argumenterade i en ledare att LO och regeringen lyckades dribbla bort arbetsgivarsidan och skapa ännu en lönesubvention i stället för att gå med på sänkta löner. I sin ledare går hon så långt som att kalla arbetsgivarsidan ”grundlurad”.
Carola Lemne avfärdar dock den kritiken.
– Jag håller absolut inte med. De har nog inte satt sig in riktigt, det är inte så lätt alla gånger att förstå alla villkoren, säger Carola Lemne.
Förresten hatar jag ordet ”enkla” jobb, det är den tekniska termen som verkar ha fastnat
Hon påpekar att etableringsjobben togs fram för att lösa tre svåra problem som företagen har: risktagandet, krånglet och kostnaden. Vilket hon menar att de lyckas med.
– Det är låg kostnad för arbetsgivaren, aldrig mer än 8 000 kronor, det är lite krångel med minimal inblandning av Arbetsförmedlingen och risken är låg eftersom det är provanställning i två år, säger Carola Lemne.
Räcker det inte med etableringsjobben då?
– Det är definitivt en del av lösningen. Vi tror att det behövs många saker. Till exempel tycker vi att man behöver titta på Rut- och Rot-sektorn. Rut-reformen är nog en av de mest framgångsrika integrationsreformerna om man tittar på det som redan finns, säger Carola Lemne.
Med Rut, menar hon, gjordes en svart sektor i huvudsak vit samtidigt som många jobb skapades.
– Det där skulle man kunna utvidga. Almega har föreslagit att alla hushållsnära tjänster borde berättiga till Rut-avdrag. Det tycker jag är en utmärkt idé, säger Carola Lemne.
Carola väljer:
”AI. Därför att AI kommer vara så otroligt avgörande för vår framtid, medan snabbtåg är samhällsekonomiskt helt oförsvarbart.”
Det nyligen nedlagda Arbetsmarknadsekonomiska rådet, som var fristående men finansierades av Svenskt Näringsliv, rekommenderade i sin sista rapport införandet av fler enkla jobb just med syfte att förbättra etableringen. Samtidigt var rådets ordförande Lars Calmfors tydlig med att det inte utgjorde någon mirakelmedicin. I rådets egna studie tog det lång tid för personer som kom in på enkla jobb att få upp sin lönenivå och de flesta avancerade inte särskilt långt.
– Det är därför jag säger att man måste göra alltihop. I dag tror jag det handlar om 215 000 personer som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen som skulle få hjälp av enkla jobb. Vi har ju en väldigt låg andel enkla jobb. I snitt inom OECD är sådana jobb ungefär 10 procent av arbetsmarknaden, i Sverige är det 5 procent. I Danmark är det 11 procent, bara för att dra en parallell, säger Carola Lemne.
Vill du komma upp i någon särskild nivå?
– Om vi hade samma nivå som i Danmark så talar vi någonstans mellan 100 000 och 150 000 jobb till. Det skulle fixa en väldigt stor del av problemet.
Vad pratar vi om för enkla jobb, kan du ge några exempel?
– Man kan säga att den typen av enkla jobb som vi inte har i dag, som jag verkligen tror att det skulle finnas en möjlighet att få tillbaka vore en hel del handräckning. Jag pratade exempelvis med en plåtslagare för ett tag sedan, och han sade att hans ”tre bästa gubbar” är över 60 år allihop. Tänk om han kunde anställa någon som bar åt dem. Han är nämligen rädd för att de inte kommer orka längre, men har inte råd att betala ingångslöner som ligger uppåt 25 000 i månaden för en plåtslagare i Stockholm. Den typen av jobb tror jag på, säger Carola Lemne.
Carola Lemne tycker inte om termen ”enkla jobb”, men den tycks ha fastnat.
Foto: Caroline Tibell
Nyckeln för henne är att hitta enkla jobb som frigör mer kvalificerad arbetstid. Ökad arbetsdelning, med andra ord.
– När jag pratar med folk som har tjänsteföretag så säger de att en gång i tiden hade vi en vaktmästare som gick med posten och fixade kaffemaskinen, men nu får vi göra det själva. Jag tror på den typen av jobb som gör att du kan frigöra tid för de som har de kvalificerade jobben, där det verkligen råder brist på folk att rekrytera, säger Carola Lemne.
Tror inte på skräckexempel
I debatten förekommer ”skräckexempel” som finns i USA, där man exempelvis packar ner kundernas matvaror eller hälsar folk välkomna till köpcenter. Väldigt lågavlönade jobb som inte leder någonvart.
Vad säger du om det?
– Jag tror inte det är så det blir i Sverige. Förresten hatar jag ordet ”enkla” jobb, det är den tekniska termen som verkar ha fastnat. Men jobb som man inte behöver någon speciell utbildning för och som inte kräver någon speciell erfarenhet. Den typen av jobb finns redan och de är inte återvändsgränder. Tittar man på de som har den typen av jobb så har 6 av 10 gått vidare inom några år, säger Carola Lemne.
Jag tror det vore en risk att inte prata om det.
På senare tid har opinionsundersökningar visat att svenskarnas inställning till flyktingmottagande surnat. I DN/Ipsos i april ville 4 av 10 ta emot ”betydligt färre” flyktingar, och totalt var det 6 av 10 som ville strama åt flyktingmottagandet.
I Som-institutets studie 2017, som publicerades i april och bygger på svar från i höstas, stod invandring och integration fortfarande ut som den samhällsfråga som flest nämner som viktig. En majoritet är för minskat flyktingmottagande, och bara 7 procent tycker att integrationen är välfungerande.
När Svenskt Näringsliv och Carola Lemne använder nyanlända som slagträ för att få igenom krav på sänkta löner och enkla jobb i Sverige inställer sig frågan om det inte är naivt – eller kanske till och med farligt.
Ser du några risker för att skapa antagonism mot invandrare?
– Jag tror det vore en risk att inte prata om det. Svenskt Näringsliv har varit väldigt tydliga de senaste åren med att vi är för ett öppet och välkomnande Sverige och en öppen och välkomnande arbetsmarknad. Invandring är på det hela stora taget bra för ett land. Men det hänger väldigt mycket på att man kommer i jobb, säger Carola Lemne.
Hon konstaterar att invandringen till Sverige på senare år i högre utsträckning utgjorts av lågutbildade.
– Att blunda för det och inte låtsas om det riskerar att cementera ett utanförskap och det skulle verkligen kunna leda till antagonism, säger Carola Lemne.
Sverigedemokraterna är ett av folket valt parti som sitter i riksdagen. Vi pratar sakpolitik med dem.
Carola väljer:
”Går inte riktigt att ställa mot varandra. Både de här kommer öka rätt mycket i betydelse, tror jag. Jag sätter den i mitten för att båda är viktiga.”
Enligt hennes erfarenhet ser oron för invandringens effekter också ut på ett annat sätt: nämligen att nyanlända inte kommer i jobb och därmed tar större samhällsresurser i anspråk.
– Jobbaspekten är otroligt viktig, och det är den också nationalekonomiskt. Andra generationens invandrare är nationalekonomiskt lönsamma. Hur lönsamma första generationens invandrare är beror helt och hållet på hur snabbt man kommer i gång, säger Carola Lemne.
Hur ser ni på Sverigedemokraterna?
– Sverigedemokraterna är ett av folket valt parti som sitter i riksdagen. Vi pratar sakpolitik med dem. Det finns många delar i deras politik som vi verkligen inte håller med om. Men vi försöker beskriva hur verkligheten ser ut, vilka som är de viktiga frågorna för företagen och det gör vi med alla partier, säger Carola Lemne.
En sakfråga som Svenskt Näringsliv har pratat med Sverigedemokraterna om är vinster i välfärden – ett lobbyarbete som i media spekulerats ligga bakom partiets vändning i frågan. Vinster i välfärden hör också till den andra av tre viktiga frågor i årets valrörelse som Carola Lemne lyfter: fritt företagande och företagande i välfärden.
På något sätt har vi hamnat i ett läge där det naturliga är att vi måste höja skatterna.
– Vinster i välfärden blir ju en valfråga. Vi vill få verklighetsbilden att bli mindre ideologisk och mer verklighetsförankrad. Vad är det folk egentligen vill ha? Jo, man vill kunna välja, man vill ha hög kvalitet, man vill ha hög kontinuitet och man vill ha bra valuta för skattepengarna. Där klarar sig de privata alternativen väldigt bra hur man än utvärderar, säger Carola Lemne.
Svenskt Näringsliv, berättar hon, vill driva debatten genom att beskriva hur ett välfungerande välfärdssystem ser ut – och lyfta att Sverige inte klarar välfärden utan de privata inslagen. En het debatt om välfärdens finansiering – påeldad av dystra prognoser från SKL om kommunernas ekonomiska utveckling – har fått flera aktörer att prata om behov av alternativa finansieringslösningar. Inte minst Saco som efterlyst en bred politisk uppgörelse om välfärdens framtida finansiering.
SKL har i sin senaste prognos varnat för underskott på 59 miljarder hos kommunerna till år 2021.
Men för Carola Lemnes del är det viktigt att inte fastna i ett tänk kring skattehöjningar.
– På något sätt har vi hamnat i ett läge där det naturliga är att vi måste höja skatterna. Men kommer man från företagsvärlden och säger att vi behöver ökade intäkter, då tänker man inte som nummer ett att vi ska höja priserna, för då vet man att kunderna försvinner. Man tänker i stället på om man kan sänka sina kostnader eller kanske hitta fler kunder, säger Carola Lemne.
Vill se effektivisering på 0,5 procent per år
Lösningen ligger i att få fler att betala skatt och se till att skattepengarna används på ett smartare sätt. Alltså effektivisering.
På den punkten, om effektivisering, får hon också stöd av TCO-anknutna Vårdförbundet som menar att en stor del av kostnadsfrågan i vården kan lösas med bättre sätt att arbeta.
Carola Lemne:
– Vi har tittat på möjligheten att effektivisera i välfärden. Man möts ofta av motargumentet att har du en symfoniorkester så går det inte att spela fortare. Men jag har själv varit sjukhusdirektör på Danderyd i sju år och vi lyckades effektivisera i snitt 1 procent per år. Vi kunde antingen få ut mer vård eller sänka kostnaderna, säger Carola Lemne.
Enligt henne skulle det räcka med att effektivisera driften av välfärden med 0,5 procent per år för att slippa skattehöjningar.
Hur effektiviserar man då?
– Många gånger är det faktiskt bara genom att jobba smartare. Om du tittar på välfärden som bedrivs av Sveriges kommuner och landsting i dag så ser du att det går åt väldigt olika resurser för att producera precis samma sak, säger Carola Lemne.
Om de sämsta 25 procenten kunde bli lika bra som de näst sämsta 25 procenten
Genom att de verksamheter som är sämst tar efter mer effektiva verksamheter går det att spara stora skattepengar, menar hon.
– Om de sämsta 25 procenten kunde bli lika bra som de näst sämsta 25 procenten, vilket inte känns helt orimligt, så har du en besparingspotential på någonstans runt 40–50 miljarder.
Carola Lemne har själv en lång bakgrund inom vården. Hon är i grunden läkare, docent i klinisk hypertoni (högt blodtryck), och har varit såväl sjukhusdirektör på Danderyds sjukhus som vd på Praktikertjänst, den största koncernen inom privat tandvård och hälso- och sjukvård i Sverige.
Det finns mycket kunskap om hur man får bättre flöden, mer inflytande, men man gör det inte.
Carola Lemne är i grunden läkare och docent i klinisk hypertoni.
Foto: Caroline Tibell
Man pratar om sjuksköterskebrist inom vården, att många inte orkar med arbetet och flyr yrket. Går det verkligen att effektivisera 0,5 procent per år inom sjukvården i ett sådant läge?
– Ja, för det handlar om hur man jobbar. Det är en jättebra fråga och där kan du verkligen titta på hur olika organisationer lyckas med det här. Sjuksköterskorna flyr exempelvis inte Capio S:t Görans sjukhus, som är ett akutsjukhus. Och de är väldigt nöjda med sin arbetsgivare, säger Carola Lemne.
Hon menar att det finns ganska gott om såväl sjuksköterskor som läkare i Sverige, sett i förhållande till befolkningens storlek.
– Men dels är det ett antal av dem som inte längre jobbar som sjuksköterskor på grund av det här som du tar upp, sedan är det också att de jobbar på sätt som gör det stressigt i onödan. Det finns mycket kunskap om hur man får bättre flöden, mer inflytande, men man gör det inte. Och då blir det bara stress, säger Carola Lemne.
Är det några särskilda missar du ser att man gör i sjukvården?
– Jag tror det är många missar. För det första vill jag säga att det finns många jättebra offentliga vårdverksamheter, som är minst lika bra som de bra privata. Och det finns dåliga privata vårdverksamheter också. Men det som förefaller vara tydligare i privata vårdverksamheter än offentliga är att man har ansvar närmare de som jobbar, säger Carola Lemne.
Hon beskriver en situation där medarbetare i offentliga verksamheter ofta känner sig maktlösa; att krav ställs på dem hela tiden och att de inte kan styra sin värld.
Carola väljer:
”Eurovision är ett roligt fenomen men jag är inte så intresserad av den musiken. Jag är inte så intresserad av r’n’b heller.”
– Man är bättre i det privata på att sprida goda exempel. Har man kommit på bra sätt att arbeta på Capio S:t Görans sjukhus, då sprider man det till alla andra sjukhus som man driver, även i andra länder. Det händer inte alls lika mycket i kommuner och landsting, även om det finns positiva exempel också där, säger Carola Lemne.
Privata sjukvårdsförsäkringar har ökat snabbt i antal de senaste åren och omfattar i dag omkring 650 000 personer i Sverige. Kritiker menar att det leder till en tudelad välfärd med gräddfil för de bemedlade, medan de som välkomnar utvecklingen ser det som ett bra sätt att avlasta den offentligt finansierade välfärden.
Ser du ett behov av fler privata lösningar?
– Om den offentliga välfärden inte klarar av att effektivisera sig. Sverige tål inte 59 miljarder till i skatter. Då kan det mycket väl bli diskussioner om alternativa finansieringslösningar, men jag tycker inte att det bör vara första vägen. Vi har ett system där vi har bestämt oss för att vi har ett skattefinansierat välfärdssystem och på det hela taget är det bra om man tittar på vad man får för pengarna. Men om man inte klarar effektiviseringen så kan man tvingas in i andra lösningar, säger Carola Lemne.
Ökningen av privata sjukvårdsförsäkringar är alltså ett symptom på att något inte fungerar.
– Att de privata sjukvårdsförsäkringarna växer är ett orostecken ur det perspektivet. Att fler känner att de inte får det de behöver från den offentliga sjukvården, säger Carola Lemne.
Vill inte ha en stor skattereform
När man talar om framtidens finansiering av välfärden ligger det nära till hands att tala om skattereform. De fackliga centralorganisationerna vill se en bred skatteöversyn och på senaste tid har flera politiska partier också tagit upp den tråden. Men Svenskt Näringsliv tror inte på ett sådant grepp.
– Vi vill ha en stegvis skattereform. Vi tror faktiskt inte på den stora smällen där man fixar allt på en gång. Det blir komplicerat och det finns risk att man trampar fel för att det blir så stort och komplext. Vi tycker det är bättre att ha en stegvis reform där man tittar på vilka skatter i dag som är mest skadliga för det vi vill uppnå – sedan tar man dem och skapar sig ett utrymme för att ta nästa steg, säger Carola Lemne.
Att inte våga prata om behovet av lägre löner och enklare jobb för etableringens skull ser Carola Lemne som riskabelt.
Foto: Caroline Tibell
Det är ett tillvägagångssätt som företrädare för TCO flera gånger kallat för ett ”lappande och lagande”. När man tittar närmare på vilka skatter som organisationerna vill fila på så tycks avståndet dock minska.
– Vi har en av världens högsta skatter på arbete. Det är skadligt och snedvrider. Nu har vi tyvärr kommit tillbaka till ett läge där vi har en av världens högsta marginalskatter. Man vet både från forskning och empiri att det leder till att det blir mindre incitament att jobba för de som vi vill ska jobba allra mest, de mest högutbildade och mest högbetalda, säger Carola Lemne.
Ibland kan jag känna en risk att avundsjuka blir en legitim politisk drivkraft
Sänkta marginalskatter är någonting som Svenskt Näringsliv räknat på. Arbetsgivarorganisationen har föreslagit en marginalskatt på 42 procent, och medger att en sådan sänkning inte skulle vara helt självfinansierad men menar att den skulle medföra andra positiva effekter.
Svenskt Näringsliv menar också att Sverige har för höga skatter på kapital, medan bolagsskatten ses som mindre alarmerande.
– Kapitalskatterna är höga och det riskerar att driva kapitalet ut ur landet. Ibland kan jag känna en risk att avundsjuka blir en legitim politisk drivkraft och det kan det aldrig vara. Det man skulle vilja är ju att vi har många fler som betalar skatt så alla kan betala mindre procent därför att fler är med. Det var det som hände under Alliansregeringen, säger Carola Lemne.
Finns det någon skatt ni ser behov av att höja eller införa?
– Om man ser sig runt om i världen och går igenom forskningen och funderar på vad för skattebaser man skulle kunna titta på som inte skulle få skadliga och snedvridande effekter på ekonomin, då skulle man till exempel kunna titta på momsen. Att sänka men bredda. Man skulle kunna ha moms på fler saker men en lägre momsnivå. Det skulle kunna vara en framkomlig väg, säger Carola Lemne.
Den tredje frågan som Carola Lemne lyfter fram som viktig i valrörelsen är kompetensförsörjningen.
– Som vi tyvärr inte tror kommer bli en valfråga men som borde vara det. Anledningen till att vi inte tror att det kommer bli en valfråga är att ingen skulle säga att de är emot en bättre kompetensförsörjning. Det blir inte någon stor politisk konflikt och då brukar det inte bli någon valfråga av det, säger Carola Lemne.
Carola väljer:
(Skratt) ”Det får blir mittemellan. Twitter är en nödvändighet men inget som jag följer hela tiden, Skavlan är kul men jag tittar inte på alla programmen.”
När hon är ute och träffar företagare har hon för vana att ställa frågan: ”Vad håller dig vaken om nätterna?” Det vanligaste svaret nu är inte vinster eller skatter, utan just kompetensförsörjning.
– Företagarna frågar sig var de ska hitta rätt folk att anställa, som har rätt stuk eller utbildning eller rätt erfarenhet. I vår senaste rekryteringsenkät hade 75 procent av företagen haft svårigheter med rekrytering. Var fjärde lyckades över huvud taget inte. De lyckades inte att anställa trots att de hade jobb att erbjuda, säger Carola Lemne.
Kompetensbristen har alltså blivit en flaskhals?
– Absolut.
Också i lösningen på det här problemet glider Carola Lemne delvis tillbaka till enklare jobb.
– En bit är att få in personer som avlastar de som i dag blandar kvalificerade och okvalificerade arbetsuppgifter – då kan du få ut mer kvalificerad arbetstid. Det är ett sätt. Arbetskraftsinvandringen fortsätter att vara viktig. Tittar vi på IT-sidan så hade vi legat helt stilla i vattnet om vi inte hade kunnat ordna arbetskraftsinvandring, säger Carola Lemne.
Det vore givetvis mycket lättare om det ville komma någon från Stockholm än om det skulle komma någon från Thailand
Hon passar på att kritisera statsminister Stefan Löfvens uttalande om att det inte behövs arbetskraftsinvandring till okvalificerade yrken när det i dag finns så många arbetslösa.
– Löfven gick ut och sade: ”Varför ska det komma folk från andra länder och städa när vi har arbetslösa invandrare?” Det är inte så det fungerar för arbetskraftsinvandringen går till branscher där företagen inte får tag på någon. Det vore givetvis mycket lättare om det ville komma någon från Stockholm än om det skulle komma någon från Thailand. Men det kan exempelvis handla om delar av landet som ingen vill flytta till för att jobba, så det är inte så enkelt, säger Carola Lemne.
Utbildningssystemet är riggat fel
Men också utbildningssystemet har en viktig roll att spela för kompetensförsörjningen.
– Här har vi stor samsyn med TCO. Utbildningssystemet är inte riggat för ett livslångt lärande i dag. Utan du kommer in på ett universitet, går ditt program och sedan är det klart. Att du fem eller tio år senare skulle behöva halvsula dig och antingen uppgradera dig inom din profession eller få en chans att komplettera dig med något – ja, så fungerar inte utbildningssystemet i dag, säger Carola Lemne.
Som tidigare ordförande i Uppsala universitets konsortium (2013–2017) har hon god insyn i akademins värld.
– Också i de utbildningar som faktiskt finns ser vi en stor diskrepans mellan vad företagen tycker att de behöver och vad de som kommer ut faktiskt kan. Ibland tror jag att företag har en tendens att leta efter sådana som är nästan likadana som de man redan har, säger Carola Lemne.
Hon minns från sin tid som ordförande på Uppsala universitet hur klagomålen brukade låta från akademins håll.
– ”Åh, dessa stockkonservativa företagare som inte förstår vad mycket nya kompetenser som finns som de inte förstår att de behöver!” Och det låg naturligtvis någonting i det. Men när jag pratar med företagarna låter det annorlunda: Man upplever ganska mycket att de nyexaminerade som kommer ut är utbildade för vad näringslivet var för fem eller tio år sedan. Man har liksom inte hängt med i vad som har hänt riktigt, säger Carola Lemne.
Båda sidor har rätt på sitt sätt, menar hon, och därför skulle utbytet behöva stärkas mellan näringsliv och lärosäten.
Den ”svenska drömmen”
När parterna pratar om olika åtgärder som behövs för arbetsmarknaden vad gäller skatter och utbildningsreformer så går ofta den stora frågan förlorad, nämligen vilket samhälle vi vill uppnå. Men de många åtgärderna ska ju leda någonstans.
Vilken vision har du för samhället, vilket är ditt drömsamhälle?
– Man brukar prata om den amerikanska drömmen. Den är numera en chimär; det var ganska länge sedan den fanns. Sannolikheten i USA för att röra sig ut ur den samhällsgrupp man föds i är liten. Den är mycket större i Sverige. Den har varit ännu större. Och det är ett samhälle som jag tycker är värt att kämpa för. Alla ska ha möjlighet att röra sig vidare. Det börjar i skolan men handlar också om att du ska våga söka olika jobb och, om du blir av med jobbet, att du har chans att få ett nytt, säger Carola Lemne. Hela den resan är för mig ett bra samhälle.
Sannolikheten i USA för att röra sig ut ur den samhällsgrupp man föds i är liten.
”Man brukar prata om den amerikanska drömmen. Den är numera en chimär,” säger Carola Lemne.
Foto: Caroline Tibell
Behöver vi större eller mindre klyftor än i dag?
– Jag tror faktiskt att vi framför allt behöver lära oss att tåla lite större löneskillnader. Jag tror att man tål ökade löneskillnader om man känner att man har chans att förflytta sig, säger Carola Lemne.
Hon berättar att när hon kom till Danderyds sjukhus frågade hon om man inte borde kunna fördubbla sin lön i ett framgångsrikt arbetsliv, och det tyckte då alla lät jättebra.
– På den tiden kom man in som undersköterska på en lön runt 17 000–18 000, och då borde man kunna röra sig till 34 000, men det är det ingen som gör, säger Carola Lemne.
Ökad lönespridning är också en fråga som har kommit att omfamnas av flera fackförbund: Från TCO-anknutna Vision och Vårdförbundet till Saco-anknutna Akademikerförbundet SSR och LO-förbundet Kommunal.
Det innebär dock inte att facken ställt sig bakom lägre lönenivåer än de som förekommer i dag.
Det tycks inte heller finnas någon enighet bland ekonomer om att låglönejobb skulle vara bra för ekonomin. Låga löner undergräver ju också konsumtionen?
– Grejen är att det inte är samma effekt längst ner och längst upp i skalan. I länder där lönerna är väldigt låga får du negativa effekter av att sänka dem ännu mer, men i länder där lägstalönerna är höga får du positiva effekter av att sänka dem, säger Carola Lemne.
En annan fråga där Svenskt Näringsliv fått facken att resa ragg är frågan om Las. Att lagen om anställningsskydd blivit ämne för en politisk diskussion är något som Carola Lemne firat som en framgång under sin tid som vd för Svenskt Näringsliv i en kommentar till sin planerade avgång (som inte har något datum men sker i god tid före avtalsrörelsen 2020).
Carola väljer:
”Inte så lätt. Almedalen är ju intressant för allt som händer emellan. Men det finns en risk att Almedalen spelar ut sin roll, det har blivit så himla dyrt.”
Hon berättar att man vill ”modernisera”, men inte ta bort Las. Någonting som hon menar har stöd inte bara hos företagarna, utan också tycks ha stöd hos medarbetarna:
– Vi har precis fått en ny Sifo-undersökning där vi har frågat knappt 1 500 personer om vad trygghet på jobbet är, och då svarar 50 procent att det är min kompetens som är min trygghet på jobbet. 20 procent svarar att det är att det går bra för företaget, medan bara 10 procent svarar att det är att de har jobbat länge, säger Carola Lemne.
Någonting hon menar borde avspeglas i Las.
– Så ser inte Las alls ut. Så det handlar både om turordningsregler men också om saklig grund och flera olika komponenter, man skulle behöva göra en större översyn, säger hon.
TCO och Unionen har riktat skarp kritik mot Moderaternas förslag om Las, där partiet vill ändra turordningsreglerna och tona ner anställningstidens betydelse. Någonting som facken menar slår mot möjligheten att förhandla fram effektiva omställningsavtal. Det är en oro som Carola Lemne tycker är obefogad.
– Jag tycker TCO har missuppfattat det där helt och hållet. Omställningsavtalen ligger faktiskt i företagens intressen också, och de fungerar väldigt bra i dag. Om vi tittar på systemet för tjänstemän så tror jag att 9 av 10 har nya jobb inom sex månader. Jag tror också att det var 8 av 10 på arbetarsidan. Det där vinner alla på. Jag är helt övertygad om att de har missuppfattat det, säger Carola Lemne.
Jag tycker att många av facken uttrycker helt rätt tanke när de säger att vi inte ska skydda jobben utan vi ska skydda de som har jobben
Svenskt Näringsliv menar att turordningsreglerna ställer till problem för företag när de inte får behålla personer med bäst kompetens för arbetet.
Men turordningsreglerna förutsätter ju redan i dag att du måste vara kvalificerad för arbetet?
– Det är där ofta problemet kommer. För företag som har lokala fackklubbar är det oftast lättare att komma överens om vad det innebär att vara kvalificerad för man känner företaget och personerna. När det kommer någon utifrån kan det bli jättesvåra och konstiga diskussioner, säger Carola Lemne.
Företag och fack ofta eniga
En partsgemensam rapport från 2011 utförd av PTK och Svenskt Näringsliv visar dock att både facken och företagen för det mesta är nöjda med turordningsförhandlingarna. Åtta av tio företagsföreträdare och sju av tio fackliga företrädare var i rapporten nöjda. Nio av tio företag och sex av tio fackliga företrädare tyckte att det var lätt att stå för överenskommelsen.
Är turordningen verkligen ett problem då?
– Det beror på företagets storlek. De stora företagen som har HR-avdelning och är vana vid det här, jo de vet hur man gör och kommer överens med facken. De riktigt små har undantag, så det är inget jätteproblem för dem. Men de i mitten, som många gånger är de växande företagen, har inte lokala fackklubbar så när det är dags för förhandlingar dundrar det in någon central ombudsman från facken som inte har en aning om företagets behov – där är det jättesvårt att komma överens, säger Carola Lemne.
Hon vill dock inte fokusera bara på turordningen utan lyfter ett annat problem: situationen där företag behöver säga upp någon som är olämplig men där det inte råder arbetsbrist.
– Jag pratade häromdagen med en av våra medlemsföretagare som har två personer som hon ännu inte lyckats förhandla med facket om. Den ena av dem har på det senaste halvåret jobbat sammanlagt 10 timmar och i övrigt bara kommit sent eller varit sjuk. Det fungerar inte.
Det låter som att du vill utöka möjligheterna att säga upp för personliga skäl?
– Ja, vi tycker saklig grund behöver ses över, hur det ska hanteras.
Har du något konkret förslag?
– Nej, vi är inte där ännu utan håller på att jobba med det. Vi ska kunna vara överens med facken om hur vi ska ändra det här. På dagens arbetsmarknad behöver vi mer flexibilitet än vi hade på 1970-talet när de här reglerna skrevs. Och jag tycker att många av facken både på arbetarsidan och tjänstemannasidan uttrycker helt rätt tanke när de säger att vi inte ska skydda jobben utan vi ska skydda de som har jobben, säger Carola Lemne.
Ja, vi tycker saklig grund behöver ses över, hur det ska hanteras.
Och tar upp det danska systemet som ett positivt exempel: lättare att säga upp, men större ”flexicurity”, det vill säga enkelhet att gå vidare till annat jobb.
Ett orosmoment i svensk ekonomi vad gäller jobben är att företagen investerar ganska lite trots högkonjunktur och minusränta.
Vi är fortfarande inte tillbaka till nivåerna innan 90-talskrisen. Vad beror det på?
– Det är ett bekymmer. Under finanskrisen berodde det förmodligen på att man hade överkapacitet så man behövde inte investera helt enkelt. Nu är vi lite oroliga för att det beror på att man investerar på andra ställen, att man alltså inte investerar i Sverige. Och det är naturligtvis inte bra i längden, säger Carola Lemne.
Vad är lösningen?
– Vi behöver ett klimat som uppmuntrar investeringar och gör att företagen känner att de kan och vill växa i Sverige. Och den här regeringen har inte lyckats med att skapa den känslan hos mina medlemsföretag, det är ett som är säkert, säger Carola Lemne.
Det skulle alltså bli en utarmning av det som är vår bas som kunskapsnation.
Diskussioner om det internationella skattesystemet har hållit Carola Lemne vaken på sistone.
Foto: Caroline Tibell
Vi avslutar intervjun med den fråga som Carola Lemne själv brukar ställa när hon träffar medlemsföretagare:
Vad håller dig vaken om nätterna?
– Jag sover hyfsat gott om nätterna, gudskelov. Men de sista nätterna har faktiskt det internationella skattesystemet hållit mig vaken, säger Carola Lemne.
Det handlar om en diskussion på global nivå om idén att företagen ska skatta i landet där de har sin försäljning. Någonting som Carola Lemne menar först kan låta rättvist och bra, men som vid närmare eftertanke skulle få allvarliga konsekvenser för Sverige.
– Om man tänker på vad det skulle innebära för ett litet land som Sverige, där vi har kostnaderna för utveckling och forskning samtidigt som de globala företagen har 95 procent av försäljningen utomlands, skulle det få två effekter.
För det första påpekar hon att skattebasen i Sverige blir mycket mindre.
– Men det långsiktiga problemet skulle bli att företagen också flyttar sina kostnader dit så att de har något att dra av. Det skulle alltså bli en utarmning av det som är vår bas som kunskapsnation, och det vore riktigt oroande, säger Carola Lemne.