Göran Arrius möter Arbetsvärlden på Sacos huvudkontor i Gamla Stan med ett välkomnande leende och i oklanderlig vårklädsel: marinblå blazer, ljusa chinos och röd slips. Han har varit sjöofficer en gång i tiden, och sitter fortfarande i styrelsen för Kungliga Örlogssällskapet och är ordförande för Folk och försvar.
Den fackliga banan påbörjades på allvar under tidigt 2000-tal när han arbetade i SEB Trygg Liv och blev ordförande i banken SEB:s akademikerförening. Efter en tid som ordförande i Jusek blev Göran Arrius ordförande för akademikerförbundens centralorganisation Saco 2011.
Utan stöd för Sverigedemokraterna
Människor som upplever otrygghet inte minst på arbetsmarknaden tenderar att i större utsträckning stödja protektionistiska rörelser som vill stänga nationsgränser och västvärlden för andra människor, kulturer och handel. 20 procent av LO-kollektivet hade röstat för Sverigedemokraterna om det hade varit val i vintras, enligt SCB:s partisympatiundersökning i november 2017. Det har fått LO att dra slutsatsen att just Sverigedemokraterna är ett större hot än Moderaterna mot ett fortsatt regerande av Socialdemokraterna (trots den nya valfilmen från LO mot moderat politik).
Vi har hela tiden legat lågt när det gäller stödet för SD. Har man en god grundutbildning har man mindre oro. Du vet att förändring inte är så farligt.
Göran Arrius, Saco
Foto: Caroline Tibell
Saco-medlemmarna drar andra slutsatser av de förändringar som pågår. Den senaste statistiken visar på 2,7 procents arbetslöshet bland de som är med i akademikernas arbetslöshetskassa. En arbetslöshet som i själva verket tyder på arbetskraftsbrist, även om arbetslösheten skiljer sig mellan olika utbildningsgrupper. Göran Arrius understryker att det finns fickor av hög arbetslöshet och osäkra anställningsförhållanden, bland annat inom kultursektorn. Även Saco ser en ökning av antalet egna företagare som egentligen är anställda eftersom de har bara en uppdragsgivare.
Enligt SCB:s partisympatiundersökning från november 2017 hade SD stöd av 2,7 procent av Saco-grupperna.
– Vi har hela tiden legat lågt när det gäller stödet för SD, konstaterar Göran Arrius. Jag tror att medlemmarna inser att förändringarna kommer att påverka även dem, men har man en god grundutbildning – och den behöver inte vara akademisk – så har man mindre oro. Då vet du att förändring inte är så farligt.
Över hälften hade röstat röd-grönt
Däremot ser Saco att väljarstödet hos vissa medlemmar skiftar kraftigt mellan både partier och block.
– Våra medlemmar är kanske mer intresserade, men också lättare att påverka än andra. Traditionellt var Folkpartiet väldigt tungt inom Saco, i dag är de ganska små. För ett antal år sedan var Miljöpartiet stora, och nu har de sjunkit. Så det rör på sig ganska fort.
Att Sacos medlemmar i vintras till över 50 procent hade röstat på de röd-gröna partierna om det hade varit val då (SCB:s senaste väljarundersökning) tycker inte Göran Arrius är det intressantaste.
– Det som är intressant är att det är så jämnt mellan de två blocken.
Göran Arrius väljer
Vilken fråga anser du blir viktigast för nästa regering att våga bita tag i?
– Välfärdens finansiering, och hur vi ska få en bra vård. Det sistnämnda är en fråga som seglar upp i opinionsundersökningarna nu, och där man ser att det finns stora problem.
Han tycker också att valrörelsen borde handla mer om välfärdens finansiering än vad den gör i dag.
– Det är en långsiktig fråga där man skulle behöva vända på många stenar och ha ett resonemang. Jag tycker också att en skattereform definitivt är något som borde tas om hand.
Man skulle väl kunna titta på om kollektivavtalsparterna skulle kunna ta ansvar för något eller några ytterligare delar i välfärden
Saco-kongressen tog i höstas beslut om att organisationen aktivt ska arbeta för en blocköverskridande översyn av hur framtidens välfärd ska finansieras. I beslutet konstateras att en översyn brådskar, och att uppdragen bör vara att se på ”alternativ finansiering av välfärden” och ”ansvarsfördelningen mellan det privata och det offentliga”.
Men beslutet var omstritt – ombuden från Akademikerförbundet SSR som organiserar bland andra socialsekreterarna röstade mot förslaget och menade att det öppnar för privatfinansiering av välfärden.
Vad tänker ni på när ni formulerar er så?
– En väldigt viktig del i välfärden är till för de som blir sjuka och när man blir äldre. Det är något som arbetsmarknadsparterna har tagit ett visst ansvar för, i alla fall över en viss lönenivå, genom sjukförsäkring och tjänstepension. Det tycker jag att parterna i Sverige har gjort på ett bra sätt. Och man skulle väl kunna titta på om kollektivavtalsparterna kan ta ansvar för något eller några ytterligare delar i välfärden.
Det kan handla om försäkringslösningar, förtydligar han sedan, och exemplifierar med sjukvårdsförsäkring som erbjuds av vissa fack redan i dag.
– Man har ju ändå känt att man vill köpa sig en extra trygghet.
Han berättar att när alternativa finansieringar kommer upp får han ofta frågan: Vill du att bara de rika får en bra sjukvård?
– Jag brukar svara att de rika – de ser alltid till att få en bra vård. Jag tycker att det gäller att se till att det finns en bra vård för alla. Det är utgångspunkten i det här.
Men senare säger han:
– Så fort man säger att man kan tänka sig kollektivavtalsmodellen blir det lagt i munnen på en att Saco tycker att man ska göra så. Vi har inte sagt det – vi säger att man måste våga titta på olika lösningar. Och kanske göra simuleringar för att se vad de skulle få för effekter. Vi säger inget om lösningen. Ännu.
Vi ser också att vartefter som nya generationer blir äldre, har man högre och högre krav på vad man vill ha ut av välfärden.
På frågan om det inte finns en risk för att skillnaderna ökar mellan de som har anställning och övriga om finansieringen av välfärden går via parterna, svarar han att det viktigaste är att den allmänfinansierade välfärden ska vara tillräckligt bra grundplåt för alla i Sverige.
– Men vi ser också att vartefter som nya generationer blir äldre, har man högre och högre krav på vad man vill ha ut av välfärden. Och det kanske inte alltid kan tas ur det allmänfinansierade, som det ser ut.
Göran Arrius väljer
Saco vill att skattetrycket ska minska på arbete. Samtidigt anser man att utbildning ger för låg utdelning i form av lön för stora medlemsgrupper, inte minst de offentliganställda. Det innebär att lönerna behöver höjas, skatterna sänkas samtidigt som efterfrågan på välfärden ökar. Vem ska betala?
– Man kan alltid tala om att höja skatter, men vi vet ju att det inte går att höja skattetrycket hur som helst. Det har vi prövat tidigare. Man måste först fråga sig hur vi får in skattemedel så att det täcker kostnaderna. Där behövs en utredning av hur vi skapar ett skattesystem som stimulerar till arbete – som får människor att arbeta högre upp i åldrarna, och unga att komma ut tidigare i arbetslivet.
Göran Arrius ser gärna att båda de stora frågorna ses över parallellt.
– Om man orkar. Men en skattereform kan bara tas under vissa perioder – det får till exempel inte vara för nära val. Medan översynen av välfärden tror jag att man kan låta löpa under en längre tid, där man faktiskt kan lyfta lite på olika stenar och titta på hur man har löst det på andra ställen, internationellt. Det är ju inte bara vi som har en god välfärd.
Vi tror också att inskränkt konflikträtt skulle riskera att vi framgent får en sjunkande organisationsgrad
Foto: Caroline Tibell
Saco skulle också gärna skulle vilja se att strejkrätten lyfts upp i valrörelsen, framför allt om den omtalade utredningen kommer med något förslag i slutet av maj som skulle förändra den rätten i framtiden. Alltsedan regeringen tillsatte utredningen som en följd av den olösta konflikten i Göteborgs hamn, har Göran Arrius sällat sig till de tydligaste kritikerna mot att göra förändringar. Utredningen ska lämna sitt förslag senast 31 maj.
– Den svenska modellen betyder ju egentligen att arbetstagare och arbetsgivare gör upp om hur arbetsmarknadens ska fungera, ibland med hjälp från politikerna. Men i dag används den om allt som är bra i Sverige. Och om ”den svenska modellen” med den här utredningen utsätts för ett stort hot, då tycker jag att politikerna borde säga nej till den, förklarar han.
Varför är konflikträtt så viktiga för Saco?
– När det gäller att vidta stridsåtgärder för att få kollektivavtal är det förslag som läckt ut från utredningen – och det är viktigt att komma ihåg, att det är en läcka – väldigt oroande. Det går på tvärs mot ILO-konventionen om föreningsrätten och i allt ser vi att det i grunden skulle kunna förändra maktstrukturerna på den svenska arbetsmarknaden, till arbetstagarnas nackdel.
– Vi tror också att det finns en risk att vi framgent får en sjunkande organisationsgrad. Det finns ett problem i Göteborgs hamn. Men man ska akta sig noga för att försöka lösa det med åtgärder som slår rätt över hela arbetsmarknaden.
Göran Arrius väljer
Göran Arrius säger att man har haft kontakter med såväl regeringen som delar av oppositionen i frågan, men vill inte berätta om man mött någon förståelse för sina synpunkter där – ”frågan är fortfarande oerhört känslig, vi vet ju faktiskt inte vad som kommer att hända”.
Vilka konkreta konsekvenser ser ni med inskränkt konflikträtt?
– Det man enligt läckta uppgifter har talat om är att om det redan finns en arbetstagarorganisation med kollektivavtal skulle inte en annan kunna få strejka för ett kollektivavtal utan medgivande från den kollektivavtalsbärande parten. Det ser ju vi som oerhört olyckligt. Vi vill ju att våra förbund, eller nya förbund – nya utbildningsgrupper – ska kunna skriva kollektivavtal.
Saco är ofta den mindre parten
Saco organiserar på utbildningsbasis, och har hälften så många medlemmar uppdelade på 23 förbund mot TCO:s dubbelt så stora medlemsantal i 15 förbund.
– Vi är ofta den mindre parten på en arbetsplats. Och då blir vi lite mer oroliga för det än vissa andra. Det skulle också kunna handla om vem som är först att sluta kollektivavtal. Man ger i så fall en väldigt priviligierad ställning till den som redan finns där, och inte samma möjligheter för den grupp som är ny.
Göran Arrius säger till Arbetsvärlden att han inte tror att man som välutbildad person i Sverige i dag har valt att vara medlem i just en fackförening utan mer i ett utbildningsförbund – med eget kollektivavtal.
– Det har ju gjort att vi har den högsta organisationsgraden i hela världen just bland akademiker och tjänstemän. Annars kanske man skulle välja att vara helt utanför – inte välja något fackförbund alls.
Frågan är så viktig att den borde uppta tid för alla fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer, för det här handlar om allas vår modell.
I förlängningen ser han en stor risk för att organisationsgraden sjunker, vilket i sin tur hotar den svenska partsmodellen.
– Det har vi sett i andra länder, att om organisationsgraden går ner radikalt tappar man inflytande, partsmodellen blir svagare och inslagen av lagstiftning starkare. Då måste politikerna gå in eftersom parterna inte kan företräda arbetstagare och arbetsgivare längre.
Personligen tycker han att frågan är såpass viktig, att den borde uppta tid för alla fackliga organisationer.
– Och även arbetsgivarorganisationer, för det här handlar om allas vår modell.
Att bevara lagen om anställningsskydd och turordningsreglerna är en annan käpphäst för Saco. Senast har man gått i polemik med flera oppositionspartier som vill ersätta turordningsregler efter anställningstid med kompetens.
Jag tycker inte att politikerna sköter frågan alls, om jag ska vara riktigt ärlig. Min bedömning är att man uttalar sig mycket utifrån myten om Las
Göran Arrius säger att han hittills inte har fått något svar på hur man ska undvika godtycklig bedömning i kompetensfrågan:
– Hur ska den bedömas? Är det den kompetens som behövs i varje sekund eller antalet högskolepoäng? Om det inte fanns en sista post, en stupstock, i att anställningstiden skulle räknas – vad är det då som räknas?
Här är han ännu skarpare i sitt omdöme om politikernas arbete.
– Jag tycker inte att de sköter frågan alls, om jag ska vara riktigt ärlig. Min bedömning är att man uttalar sig mycket utifrån myten om Las, och ganska lite utifrån hur det faktiskt fungerar på arbetsmarknaden.
Göran Arrius väljer
Saco menar att Las är omgärdat av ett antal myter, som blir farliga när arbetstagare invaggas i en falsk säkerhet i tron att det bara är anställningstid som gäller och inte kompetens, och arbetsgivare när de tror att man inte kan genomföra förändringar för att man sitter fast med ”fel” personal, som Göran Arrius uttrycker det.
– I själva verket blir det nästan aldrig på det sättet. Men om det inte fanns en sista post, en stupstock, i att anställningstiden skulle räknas – vad är det då som räknas?
Göran Arrius tror på Yrkeshögskolans möjligheter att ge yrkesverksamma knorr på kompetensen. Foto: Caroline Tibell
När det gäller möjligheten att stärka sin ställning hos en arbetsgivare och på arbetsmarknaden genom kompetensutveckling, driver Saco främst två saker: satsa mer på Yrkeshögskolan och öka antalet fristående kurser på högskolan, även på distans.
– Yrkeshögskolan ligger så nära yrkeslivet, och vi har sett att en utbildning där – eller komplettering av en utbildning – ger ofta jobb. Även våra medlemmar behöver ibland ”en knorr”, en extra kompetens, som kan göra att man blir mer attraktiv på arbetsmarknaden.
Sacos ställningstagande för fler möjligheter att kompetensutveckla sig på högskolan har vissa begränsningar.
– Vi är samtidigt oroliga för att lägga för mycket på högskolan. Det har ofta varit en lösning tillbaka i tiden men skapar problem om man inte skjuter till tillräckliga resurser i motsvarande grad, och det brukar nästan aldrig ske.
Saco är därför ingen förespråkare för att stycka upp högskoleutbildningar för att underlätta att ta en examen i flera steg. Göran Arrius säger till Arbetsvärlden att man i och för sig kan titta på sådana möjligheterna men att man ska skynda långsamt.
– Vi ska inte hamna i en situation där vi får en andra klassens akademiker, det tror jag kan vara farligt. Vi ser redan i dag att många olika utbildningar ersätts olika väl. Utbildningar till läkare, civilingenjörer och jurister är väl betalda. Men vi har också många utbildningar som är väldigt dåligt betalda även bland akademiker.
Göran Arrius väljer
Landsortskommunerna behöver ju högskoleutbildade men har ofta svårt att rekrytera. Hur ser ni på möjligheten att minska utbildningsglappet mellan stad och land genom sprida högskoleutbildningar mer via kommunala lärcentra och fjärrundervisning?
– Det här är ett otroligt komplicerat problem. Det första vi måste titta på är de som inte pluggar vidare, många killar – invandrarkillar och killar i landsorten. Mycket av problemen där ligger hos grundskola och gymnasium.
– När det gäller hur vi ska få folk att komma tillbaka till hemorten och börja jobba efter utbildningen – där tror jag att vi måste börja fundera på: hur ser det ut att vara akademiker och jobba i en kommun? Folk är sällan dumma utan ser var jag får ett bra jobb, med utvecklingsmöjligheter och med möjlighet till en bra lönekarriär. Och när vi tittar på akademikergrupper anställda i kommuner och landsting säger många att det är just det man saknar.
Här anser han att arbetsgivarna måste inse att man slåss på en marknad med andra arbetsgivare i Sverige, till och med i hela Europa.
– Vi ska inte tro att vi ska lösa det genom att få folk att stanna kvar i just hemkommunen.
Hur vill ni använda ökade tekniska möjligheterna och sprida högskoleutbildning till fler grupper?
– Jag tror att distansutbildning är väldigt bra för den som kompletterar sina studier och för den som har ett jobb och pluggar på deltid. Lite som Yrkeshögskolan, som jag var inne på tidigare. Men om du ska bli ingenjör, då tror jag inte att du ska göra det på distans. De som går fjärr- och distansutbildningar klarar färre tentor och i långsammare studietakt än de som studerar på lärosäten.
Även om man skapar en campusmiljö på kommunala lärcentra?
Kommunala lärcentra passar bäst för att komplettera upp till och med gymnasienivå. Jag tror att det finns någonting i den akademiska miljön som är värt en hel del i en grundutbildning på högskolan.
Foto: Caroline Tibell