Folk som engagerar sig fackligt i dag ser i lägre utsträckning än förr sitt engagemang som politiskt motiverat.
Det är en av slutsatserna i en ny rapport om fackligt engagemang som sammanställts av civilsamhällesforskarna Johan von Essen och Susanne Wallman Lundåsen på uppdrag av tankesmedjan Futurion och fackförbundet Unionen.
– Med undantag av de personer som är fackligt engagerade i LO så motiverar fackligt engagerade sitt arbete med att de arbetar för grundläggande värderingar snarare än politiska. Politik förknippar de framför allt med partipolitik, medan värdet av rättvisa i stället ses som en allmänmänsklig moralisk värdering, säger Johan von Essen och fortsätter:
– Det verkar som att de fackliga medlemmarna över lag försöker hålla distansen till partipolitiken, med en avpolitisering av vardagslivspolitik till följd.
Mäns fackliga engagemang avtonar när lönen höjs
Rapporten i fråga bygger på en enkätundersökning och intervjuer med personer som antingen jobbar ideellt för eller är anställda av en fackförening. Syftet med arbetet är att ringa in de mål som driver människor att bedriva fackligt arbete, och vilka faktorer som utmärker dessa personer.
Några av de slutsatser som forskarna drar är att fackligt engagerade ofta vuxit upp med föreningsaktiva föräldrar, att de oftare är män än kvinnor och att dessa har en något högre utbildningsnivå än befolkningsgenomsnittet.
Därtill minskar mäns fackliga engagemang i takt med att de kommer upp i högre lönenivåer, vilket inte gäller för kvinnor.
De flesta uppger att de drivs av någon form av altruism när de graderar sina motiv
Studien visar också att personer som engagerar sig fackligt i högre grad än andra anammar folkrörelsernas traditionella värderingar vad beträffar det aktiva medborgarskapet, samtidigt som dessa tenderar att hysa en avpolitiserad syn på sin fackliga verksamhet.
Många av de tillfrågade uppger till exempel att de ser på fackföreningarna som en motpart till arbetsgivarna och de genom sitt engagemang bidrar till ”ett välfungerande produktionssystem och ett rationellt samhälle”, som det står att läsa i rapporten.
Snarare än att ge uttryck för att det finns en inneboende konflikt mellan arbetsgivare och arbetstagare verkar de flesta intervjuade anse att fackföreningarnas roll är att bidra till ”en bred samsyn i samhället och ett rationellt och lugnt samhällsklimat”.
Med andra ord ger intervjuperonerna uttryck för en annan hållning än vad tidigare varit gängse inom fackföreningsrörelsen, det vill säga att det finns en inneboende politisk spänning mellan arbete och kapital.
– Vi vet inte riktigt vad det här beror på, men det finns en komplexitet kring de fackligt engagerades syn på politik som det är värt att forska vidare kring, säger Johan von Essen.
Förknippar inte facken med politik
I rapporten resonerar han och Susanne Wallman Lundåsen emellertid kring denna avpolitiserade syn på det fackliga engagemanget i termer av att intervjupersonernas sätt att tala om sin på politik hänger samman med att den historiskt nära kopplingen mellan statsapparat och den institutionaliserade politiken och intresseorganisationer som fackföreningarna börjat lösas upp.
Med undantag för en person svarar samtliga fackligt engagerade som intervjuats för studien bestämt nej på frågan om det finns en politisk dimension i deras engagemang. En av de tillfrågade uppger till exempel att hon aldrig har förknippat fackförbunden med politik, att det för henne är ”två helt skilda saker”.
Forskarna pekar på att de flesta av de intervjuades avståndstagande gentemot politiken hänger samman med att de just associarar politik med politiska partier och ”den institutionaliserade politiken som den kommer till uttryck i riksdag och regering”.
Fackligt engagemang, uppger några av de intervjuade, handlar i grund och botten om ”gemensamma värderingar som demokrati och rättvisa”.
Vill förbättra villkoren för arbetskamrater
När de fackligt engagerade graderar sina skäl till att engagera sig hamnar de egoistiska motiven längst ner, om man bortser från en grupp som forskarna benämner de ”svalt engagerade”. Den här gruppen återfinns i högre utsträckning hos Saco än hos LO och TCO, och de rangordnar högst att förbättra arbetsvillkoren för sig själv, i andra hand att förbättra villkoren för sina arbetskamrater, och i sista hand att förbättra samhället i stort.
De övriga grupperna däremot, de som utmärks av ett större fackligt engagemang och de som vid sidan om sitt fackliga engagemang jobbar ideellt för andra civilsamhällesorganisationer, rangordnar i första hand möjligheten att förbättra villkoren för sina kollegor som sitt främsta motiv.
Därnäst kommer viljan att förbättra samhället, och i sista hand önskan att förbättra sina egna villkor.
Politik förknippar de framför allt med partipolitik, medan värdet av rättvisa i stället ses som en allmänmänsklig moralisk värdering
– De flesta uppger att de drivs av någon form av altruism när de graderar sina motiv. Eftersom det rör sig om en enkätundersökning så kan vi inte komma bortom de svar vi fått, men ett sätt att se på detta kan vara att personerna svarar i enlighet med en moralisk norm. Det vill säga, de tycker att det känns konstigt uppge att de engagerar sig av egoistiska skäl. Men jag tror inte att det är hela förklaringen, säger Johan von Essen och fortsätter:
– Annan forskning visar på hur viktigt det är att personer som arbetar ideellt får återkoppling på att det man gör är bra och viktigt, för annars blir det meningslöst. Folk vill göra nytta för sina kollegor och polare, jag tror att det är vad som driver dem i första hand. Sedan kommer politiken och egenintresset i andra hand, säger Johan von Essen.
Studien visar också att andelen fackligt engagerade som vid något tillfälle utfört ideellt arbete för ett politiskt parti är högst bland personer som tillhör ett Saco-förbund (omkring 18 procent). Lägst andel medlemmar som har gjort detsamma är TCO, där siffran ligger på ungefär åtta procent. Inom LO ligger siffan på omkring elva procent.