Det mest sannolika scenariot är en alliansregering som till en början passivt släpps igenom av SD. Men vem vet hur det kommer att utvecklas över tid? Låt oss för att få tillfälle att experimentera lite anta att SD fäller en alliansbudget och att regeringen sträcker ut handen till Socialdemokraterna. (Och att S-MP-V inte blir större än Allianspartierna och tillsammans enas om ett budgetförslag.) Hur skulle det se ut om Alliansen och S började kompromissa?
På skatteområdet skulle man förmodligen kunna enas. Något utökade RUT-avdrag och sänkta inkomstskatter ligger nära till hands. Vågar man återinföra fastighetsskatten till högre nivåer kan inkomstskatterna till och med komma ner en bra bit, men det är förmodligen att hoppas för mycket. Men lyckas man både höja taket för statlig inkomstskatt och sänka skatten på de lägsta lönerna? Det blir en prioriteringsfråga.
Alliansens önskan att sänka taket i a-kassan får stryka på foten. Trygghetssystemen kan tvärtom komma att förstärkas för att underbygga det samhällskontrakt som ännu innebär inkomstersättning vid sjukdom och arbetslöshet.
Låt säga att vi också får någon typ av brett samarbete i arbetsmarknadspolitiken. Alliansens inträdesjobb måste vara helt uteslutna för S. Istället träder parternas etableringsjobb in. Socialdemokraterna kämpar för ett stopp för hyvling och allmän visstid, vilket kan få läggas på is. Kommer turordningsreglerna att luckras upp för små och medelstora företag som Alliansen föreslår? Arbetsförmedlingen ser över de upphandlingar som görs redan idag, istället för att upphandla ytterligare tjänster.
Ja, detta var förstås fria spekulationer om både regeringsbildning och sakpolitiska kompromisser. Vad tror ni, kära läsare, när ni tittar i kristallkulan?