Det kärvar mellan staten och Vetlanda. Kanske inte som på Dackes tid, men ändå.
I början av maj brukar det vara cruising i den lilla staden på småländska höglandet. Det är en lokal ideell förening som firar raggarsäsongens öppning, genom en bilträff på bandyhallens parkering, följd av en cruising med hundratals vrålåk genom den annars ganska sömniga stadskärnan.
Målgruppen är raggare i olika generationer, men nästan alla verkar faktiskt gilla Vetlandas cruising. Man behöver ju inte vara ornitolog för att uppskatta att flyttfåglarna kommer tillbaka, och man behöver inte heller vara motorintresserad för att uppskatta vårtecknet att raggarna kommer ut och samlas på gatorna igen, efter en lång vinter i garaget.
Förväntningarna på cruisingen var lika höga som vanligt i år, tills en kalldusch i form av ett myndighetsbeslut från Länsstyrelsen i Jönköping sköljde över Vetlanda. Det finns tydligen ett tillstånd att ansöka om för att ordna cruising, och det hade den ideella föreningen gjort ett par veckor försent. Avslag!
Vetlandas ansträngda relation till staten
Som om inte det var nog för att anstränga Vetlandas relation till staten, meddelade Skatteverket ungefär samtidigt att de lägger ner kontoret i staden, med femton anställda. Precis som flera andra myndigheter med mycket medborgarkontakt redan gjort – Arbetsförmedlingen, Skogsstyrelsen och Lantmäteriet har alla lagt ner sina lokala kontor. Polisstationen finns kvar, men går på sparlåga. Öppet för allmänheten fyra timmar i veckan, och poliserna som kan ingripa och brotta ner buset är stationerade i Eksjö, en halvtimma bort om man kör lagligt.
Det som är optimalt för en generaldirektör kan ju vara suboptimalt för samhället i stort.
Sammanlagt lär det vara några hundra statliga arbetstillfällen som försvunnit från Vetlanda det senaste decenniet. Inget unikt – det är snarast typiskt för mindre svenska städer, att vi statliga tjänstepersoner håller på att bli en exotisk företeelse.
Det är inte svårt att förstå varför det händer – medborgarna kan göra fler ärenden digitalt, så betydelsen av att ha anställda på plats antas minska. Varje myndighetsledning har sina anslag att ta hänsyn till, och få stora kontor är billigare än många små.
Finansministern lovar sitta på händerna
Men, det som är optimalt för en generaldirektör kan ju vara suboptimalt för samhället i stort. Politiker över blockgränserna brukar mycket riktigt vara bekymrade över den uttunnade statliga närvaron. Men det är sällan bekymmersrynkan omsätts i handling. Finansminister Elisabeth Svantesson till exempel, understryker i ett färskt svar till en riksdagsledamot från Vetlanda, att det är viktigt att myndigheter finns på flera platser i Sverige. En statlig närvaro upprätthåller statsförvaltningens legitimitet och förtroende skriver hon, och regeringen arbetar kontinuerligt med frågan. Men, när det kommer till kritan, så tänker hon inte göra något, utan ”det är myndighetens ledning som är bäst lämpad att avgöra hur organisationen ska utformas och var den geografiskt ska placeras”. Eventuell suboptimering får alltså fortsätta.
Samtidigt ska det sägas, att det verkar gå ganska bra för Vetlanda ändå. Antalet kommuninvånare är stabilt eller svagt växande, och arbetslösheten är något lägre än snittet i Sverige. Det finns gott om industrijobb. Köper du en monteringsfärdig villa, eller någon form av detalj i pressad aluminium, är chansen stor att den kommer från Vetlanda kommun.
Samma sak triggade Dacke
Men, i längden skulle det nog vara bra för städer som Vetlanda att kunna erbjuda fler sorters jobb. Och det finns tydliga exempel på att sämre lokal närvaro leder till försämrad verksamhet, som när Arbetsförmedlingen lade ner kontor och tappade alla sina lokala kontakter.
Inte minst finns en rättviseaspekt. Den statliga skatten är samma överallt, oavsett hur mycket eller lite som kommer tillbaka till lokalsamhället i form av service och arbetstillfällen. Det var faktiskt just sådant, alltså beskattning utan lokala fördelar, som en gång fick Nils Dacke att göra uppror mot Gustav Vasa.
Skulle smålänningarna kunna resa sig mot centralmakten igen? Jag ska låta det vara osagt vad som skulle ha hänt om staten verkligen hade stoppat cruisingen. Men den historien tog inte slut vid länsstyrelsens avslag. Det visade sig nämligen, när Vetlanda-Posten grävde i saken, att cruisingen på flera år inte ens ansökt om tillstånd. Det hade polisen antingen inte vetat, eller inte brytt sig om. Så uppenbarligen var det alltså inte så noga med det där tillståndet, utan det kunde bli en bilparad genom staden i år igen. Lite färre bilar än vanligt, men samma sköna vårkänsla.
Och polisen hade tillfälligt förstärkt den statliga närvaron, genom att öppna stadens arrestlokal igen. En barbröstad man som framåt natten muckade gräl vid Centrumkiosken fick tydligen tillbringa natten där.
