Vid årets internationella arbetskonferens i Genève, som avslutades i fredags, beslutade parterna i ILO att anta en rekommendation om vägen från informell till formell ekonomi. Genom den hoppas man att världens länder, såväl industri- som utvecklingsländer, kan hitta en väg till en hållbar formell ekonomi. Utgångspunkten har varit att rekommendationen ska omfatta alla de som tvingas in i informellt arbete, och som inte heller har tillträde till den formella ekonomin. Rekommendationen innehåller detaljerade pusselbitar om vad som behöver fungera i ett land för att en ekonomi ska kunna vara formell, såsom skattesystem, arbetarskydd, social dialog och förutsättningar för småföretag.
Rekommendationen tillkom efter två års förhandlingar mellan regeringar, arbetstagare och arbetsgivare och ska nu verka som en grund för framtida arbete med frågan både i och mellan stater. Rekommendationer är inte bindande för medlemsländer, utan ska fungera som en vägledning för att sedan följas upp med inrapportering om framsteg om ett antal år.
Informell ekonomi
FN-organet ILO, International Labour Organization, definierar informell ekonomi som all ekonomisk aktivitet av arbetare och ekonomiska enheter som inte omfattas av formella ramar – antingen genom att lagen förbjuder aktiviteten eller genom att implementeringen av lagen inte ger arbetaren möjlighet att verka inom den formella ekonomin.
När man i Sverige och EU talar om informell ekonomi är det ofta i termer av skattesmitning, svartarbete eller grovt kriminell verksamhet såsom trafficking eller droghandel. Internationellt sett är detta dock en mycket liten del av den informella ekonomin. De allra flesta arbetare blir tvingade in i den informella ekonomin av den enkla anledningen att det inte finns några formella jobb att få, eller för att de jobb de utför inte anses vara riktiga jobb. Exempel på vanliga sektorer är gatuförsäljare, skräpplockare och mycket småskaliga bönder eller arbetare på plantager.
