Bakgrunden till Zimbabwes ekonomiska kollaps är inte helt enkel, men en stor del har sin grund i ägandet av jorden. Efter att Zimbabwe befriades från Englands kolonialmakt 1980 genomförde regeringen i omgångar jordreformer där marken togs från vita storfarmare och gavs till den svarta befolkningen. Frågar du zimbabwier idag kan du få något olika beskrivningar av vad som egentligen hände: en majoritet i Zimbabwe överens om att någon sorts jordreform var rätt och riktig, att man inte är fri från en kolonialmakt om landets resurser ägs av den forna kolonisatören. Men sättet som reformen drevs igenom var förödande. I stället för ett organiserat stegvis övertag där ägor delas ut efter ett bestämt system och där nya farmare tilläts lära sig driva ett stort jordbruk, ockuperades stora områden på vinst och förlust av den som råkade vara närmast eller snabbast. De nya ägarna saknade kunskap om jordbruk (och ibland även intresse, eftersom jordägandet också primärt kunde vara en fråga om status). Maskiner såldes av för att få pengar och marken fick förfalla.
Läs mer: Hur fungerar ett land med 94 procent arbetslöshet?
Som ett ytterligare steg i befrielsen från kolonialmakt har regeringen också genomfört en ägandereform. Den säger att alla företag verksamma i landet måste ägas till minst 51 procent av svarta zimbabwier. Huruvida den verkligen implementeras beror på vem du frågar, men alla är rörande överens om att bara vetskapen om att den finns naturligtvis gör att inga utländska företag vill investera i landet.
Månadslön på 43 triljoner
I slutet av 00-talet var den ekonomiska kollapsen ett faktum. 2007 var hyperinflationen så snabb att det inte gick att veta om ens pengar skulle vara värda någonting alls i slutet av dagen. Ett tag tjänade en lärare 43 triljoner ZIM-dollar i månaden. Det var värt mindre än två amerikanska dollar.
I mataffärerna gapade hyllorna tomma, köerna ringlade långa för de få varor som fanns att tillgå. En högtalarröst ropade ut den ständigt sjunkande kursen så att folk inte skulle tro att de hade råd med mer än deras pengar räckte till.
Läs mer: Kooperativ kan vara vägen mot formell ekonomi
Hyperinflationen åt sig genom hela ekonomin och lämnade den i spillror. Löner betalades inte ut, och de som ändå fick lön hade inget för den. Från de att den satts in på deras konto till att de kunde hämta ut den hade den förlorat nästan allt värde. Under nästan ett års tid gick de allra flesta barnen inte i skolan, de allra flesta tvingades till att arbeta med vad som helst för att kunna försörja sig själva och sina familjer.
Valutan avskaffades
I april 2009 avskaffades ZIM-dollarn. I stället infördes ett system med multivaluta där alla sedlar är i amerikanska dollar och mynt i sydafrikanska rand. I korthet innebar det ungefär samma sak som att hela Zimbabwe gick till banken och växlade pengar. Eftersom landet självt inte kan trycka pengar är kontanter en bristvara, och hur mycket valutan är värd är svårt att säga. På flera ställen kan du bara betala med amerikanska dollar, trots att du fått sydafrikanska rand i växel. För att öka användningen av växel har staten nu börjat trycka upp mynt som kallas för zimbabwiska bond coins, som är ännu svårare att få betala med. Det finns också en oro för att bond coins är en början till att återinföra ZIM-dollarn. Hur dåligt det nuvarande systemet än fungerar är det få som litar på att en egen valuta inte skulle innebära ännu en omgång av hyperinflation.
När ZIM-dollarn avskaffades hade de företag och privatpersoner som redan förstått att det måste ske under en tid tillbaka i hemlighet handlat upp utländsk valuta. De allra flesta förlorade dock alla sina sparpengar. Även om det nu är sju år sedan ZIM-dollarn avskaffades går det fortfarande inte att se alla konsekvenser. Tidigare i år meddelade regeringen att alla som blivit av med sparkapital vid valutabytet nu skulle få ersättning för de pengar de förlorat. Fem dollar. Oavsett om du haft ett mindre privatsparkonto, eller om du som fackförening haft en kassa för tusentals medlemmars pensionspengar.
Idag är frågan hur ekonomin kommer att utveckla sig vid nu 91-åriga president Robert Mugabes bortgång. Stora delar av västvärlden tillämpar sanktioner mot landet, men många spekulerar i att de kan lyftas vid ett maktskifte. EU bestämde så sent som i april i år att inte lyfta sanktionerna mot Zimbabwe.
Zimbabwe
Zimbabwe befriades från det brittiska kolonialstyret 1980. Innan dess hade landet, som då hette Sydrhodesia, varit först under styre av det brittiska företaget British South Africa Company 1988-1923 och annekterades därefter av Storbrittanien.
Frihetskampen leddes av Robert Mugabe, som också varit landets president sedan självständigheten. Mugabe är idag 91 år gammal, och det har under en längre tid också pågått en intensiv maktkamp om vem som ska efterträda honom.
Många västländer har sedan många år tillbaka tillämpat sanktioner mot Zimbabwe på grund av Mugabes styre. EU beslutade så sent som i april i år att sanktionerna mot landet inte kommer att lyftas.
Landet har cirka 13 miljoner invånare varav cirka 82 procent tillhör folkgruppen Shona och 14 procent Ndbele. Förutom de två språken talas nästan uteslutande engelska.
