Fyrtio minuters bilfärd från Harare ligger Chtungwiza. På kartan en stad med en miljon invånare, men den som besöker platsen har svårt att skilja den från landsbygd. Små hus blandas med odlingslotter i ett virrvarr, som en landsortsby som bara fortsätter. Ingenstans förtätas den och ingenstans tunnas den ut.
I stadens mitt, inte långt ifrån den centrala marknaden, håller skräddarkooperativet Powercircle till i ett rum på baksidan av ett litet skjul. Verkstaden är runt åtta kvadratmeter stor, och här samsas 23 skräddare om sju symaskiner. Kooperativets största inkomstkälla är skoluniformer, men såhär i mitten av året finns det inte så stor efterfrågan och de syr vad som helst som beställs. Sedan kooperativet bildades har skräddarna haft större säkerhet till inkomst, mycket på grund av att de tillsammans har kunnat ta emot större ordrar. Men verksamheten går ändå trögt.
”Först och främst behöver vi pengar.”
− Först och främst behöver vi pengar. Vi har effektiviserat så mycket vi kan genom att bilda ett kooperativ, men så länge vi inte har råd att köpa en generator att använda när det blir strömavbrott kan vi bara sy på den enda maskin som kan vevas fram. Även om vi skulle få tillräckligt med ordrar har vi ingen möjlighet att hinna med dem, säger Ratidzo Meanechiya, skräddare i Powercircle och ordförande i ZCIEA:s lokalavdelning för informella arbetare i Chtungwiza.
Har gemensamt bankkonto
Flertalet av skräddarna i Powercircle har även andra inkomstkällor, de flesta säljer diverse varor på marknaden. Ratidzo Meanechiya är en så kallad gränsgångare, hon liftar över gränsen till Sydafrika för att köpa varor som hon sen kan sälja något dyrare här.
Läs mer: Hur fungerar ett land med 94 % arbetslöshet?
Att Powercircle är ett kooperativ beror bland annat på stödet från ZCIEA. Organisationen förespråkar kooperativ som ett enkelt sätt att organisera arbete i grupp och därigenom bland annat kunna dela upp arbetsuppgifter så att mer blir gjort. Powercircle registrerades också som företag 2014 hos myndigheten för SMEs (small and medium-sized enterprises), men är trots det inte del av den formella ekonomin. De har visserligen ett gemensamt bankkonto, men ges ändå ingen möjlighet att kunna betala skatt eller att få tillgång till en formell marknad.
”Folk saknar helt enkelt både yrkesfärdigheter och en möjlighet att ens förstå vad de skulle behöva lära sig.”
Vatten och el saknas
Ett stort problem är också att den informella sektorn hela tiden växer. Bara i Chtungwiza stängde 57 formella företag ner under tiden mellan jul och nyår förra året.
− Det man också måste tänka på är att de som plötsligt hamnar inom den informella ekonomin inte har någon aning om hur de ska gå till väga. En fabriksarbetare har ju ingen erfarenhet av att sälja saker på gatan, eller av att sy kläder för den delen. Folk saknar helt enkelt både yrkesfärdigheter och en möjlighet att ens förstå vad de skulle behöva lära sig, säger Ratidzo Meanechiya.
Läs mer: Så kollapsade Zimbabwes ekonomi
Genom ZCIEA, en fackligt anknuten organisation som organiserar dem inom den informella ekonomin, har arbetare i Chtungwiza haft möjlighet att gå kurser i bland annat bokföring. Men det finns mycket mer som de skulle behöva lära sig och som krävs för att de skulle kunna ha en hållbar verksamhet, säger Ratidzo Meanechiya. Förutom utbildning i hur man driver affärer skulle de behöva lokaler i ett hus i stället för ett skjul, de skulle behöva få enkel kontakt med dem som efterfrågar deras tjänster, och de skulle behöva ordentlig tillgång till material.
− Vi har tillgång till vatten en gång i veckan. I långa perioder är vi helt utan ström. Vi behöver kapital så att vi kan ta oss ur fattigdomen.
Läs mer: ILO vill skapa verktyg för formalisering
Zimbabwe
Zimbabwe befriades från det brittiska kolonialstyret 1980. Innan dess hade landet, som då hette Sydrhodesia, varit först under styre av det brittiska företaget British South Africa Company 1988-1923 och annekterades därefter av Storbrittanien.
Frihetskampen leddes av Robert Mugabe, som också varit landets president sedan självständigheten. Mugabe är idag 91 år gammal, och det har under en längre tid också pågått en intensiv maktkamp om vem som ska efterträda honom.
Många västländer har sedan många år tillbaka tillämpat sanktioner mot Zimbabwe på grund av Mugabes styre. EU beslutade så sent som i april i år att sanktionerna mot landet inte kommer att lyftas.
Landet har cirka 13 miljoner invånare varav cirka 82 procent tillhör folkgruppen Shona och 14 procent Ndbele. Förutom de två språken talas nästan uteslutande engelska.
Informell ekonomi
FN-organet ILO, International Labour Organization, definierar informell ekonomi som all ekonomisk aktivitet av arbetare och ekonomiska enheter som inte omfattas av formella ramar – antingen genom att lagen förbjuder aktiviteten eller genom att implementeringen av lagen inte ger arbetaren möjlighet att verka inom den formella ekonomin.
När man i Sverige och EU talar om informell ekonomi är det ofta i termer av skattesmitning, svartarbete eller grovt kriminell verksamhet såsom trafficking eller droghandel. Internationellt sett är detta dock en mycket liten del av den informella ekonomin. De allra flesta arbetare blir tvingade in i den informella ekonomin av den enkla anledningen att det inte finns några formella jobb att få, eller för att de jobb de utför inte anses vara riktiga jobb. Exempel på vanliga sektorer är gatuförsäljare, skräpplockare och mycket småskaliga bönder eller arbetare på plantager.
