Häromveckan vann USA:s fackföreningsrörelse för offentliganställda oväntat ett betydelsefullt mål i Högsta domstolen. Det var det kaliforniska lärarfacket som fick rätt att av icke fackligt anslutna ta ut en avgift motsvarande vad fackanslutna betalar. Detta för att bekosta en del av utgifterna för att sluta kollektivavtal.
Avgiften, menar domstolen, upprätthåller arbetsfreden och hindrar grupper från att åka snålskjuts på kollektivavtalet.
Inför omröstningen pekade allt mot att facket skulle förlora. Men när domstolens mest konservative ledamot avled strax innan omröstningen försköts styrkeförhållandet mellan konservativa och liberala domare och facket gick segrande ur striden. I domen fastslås att avgiften för icke fackligt anslutna – så kallad ”fair share service fee ” – inte strider mot USA:s konstitution. Avgiften, menar domstolen, upprätthåller arbetsfreden och hindrar grupper från att åka snålskjuts på kollektivavtalet.
Domen avkunnades efter en decennielång kampanj från konservativa krafter som driver på för att försvaga de offentliganställdas fack, skriver The New York Times. Fackföreningsrörelsen i USA väsentligt skiljer sig väsentligt åt från den europeiska genom att snarare fungera som en intresseorganisation för specifika yrkesgrupper än att ha den samhällsbärande roll europeisk fackföreningsrörelse har. Organisationsgraden i USA är mycket lägre än snittet i Europa.
Otänkbart i Europa
Kurt Vandaele, forskningschef ETUI.
En motsvarighet till fair share service fee i Europa skulle vara otänkbar menar Kurt Vandaele, forskningschef vid Europafackets forskningsinstitut (ETUI) i Bryssel.
– Det är inte tillåtet att indirekt tvinga någon att betala en fackföreningsavgift om man inte är med i facket.
Han syftar på att avgiften, som finns i ett 20-tal amerikanska delstater, är oförenlig med ILO:s kärnkonvention 87 om förenings- och organisationsfrihet (vilken USA inte undertecknat).
Sviktande organisationsgrad
Men även i Europa plågas många fackförbund av svikande organisationsgrad, vilket naturligtvis kan försvåra arbetet med kollektivavtalsteckning. Kurt Vandaele säger att det också här finns exempel på hur organisationsfriheten kan rundas.
– Belgien har ett system i de flesta branscher som innebär att arbetsgivaren betalar en premie till fackanslutna mot att de garanterar arbetsfred under kollektivavtalstiden. Systemet finns också i Nederländerna.
Ytterligare ett exempel är hur vissa tyska fack rekryterar med så kallad medlemsorienterad tariffspolitik, vilket indirekt som en påtryckning för att arbetstagare ska gå med i facket.
– Den går ut på att branschfack endast förhandlar om och när anslutningsgraden är tillräckligt hög.
Finanskris och politik pressar avtalen
Kollektivavtalens ställning i Europa dock stark – och avgjort starkare än i USA – även om bland annat den ekonomiska krisen satt de europeiska kollektivavtalen under press. Det framgår av den årliga rapport som Europafackets forskningsinstitut precis publicerat: Benchmarking Working Europe 2016.
I ett kapitel i rapporten tas kollektivavtalens ställning upp. Under den sammanfattande rubriken Få skäl till optimism tecknas en mörk bild av avtalens utveckling och ställning i Europa. Medan kollektivavtalen trängts tillbaka av den ekonomiska krisen i länder som Grekland, Portugal och Spanien, har de i Östeuropa redan sedan tidigare en svag ställning. Samtidigt lägger flera länder, som Storbritannien, Finland och Ungern, fram fackföreningsfientlig lagstiftning.
Men det finns ljuspunkter, medger Kurt Vandaele och pekar på de skandinaviska länderna, liksom länderna på den iberiska halvön.
– Där pågår en regeringsombildning i Spanien som kan betyda förändringar. Liksom att Portugal nyligen fått en ny regering.