Stämningarna är ovanligt uppåt i den amerikanska fackföreningsrörelsen. Opinionsstödet har ökat till 71 procent, vilket är nästan lika högt som rekordet på 1950-talet.
Nya uppstickarklubbar organiserar yngre trots kompakt motstånd från arbetsgivarsidan.
”Fackföreningsfeber har brutit ut”
Alla de ledande förbunden fräschade upp sina hemsidor inför mellanårsvalen den 8 november.
Afcsme, med mestadels offentliganställda bland medlemmarna, konstaterade att ”fackföreningsfeber brutit ut i landet”.
Knappt ett år gamla Amazon Labor Union kunde skryta med att man står för 40 procent av nyrekryteringarna i New York-regionen.
Gemensamt är uppfordrande maningar om att gå och rösta, fakta om vad som står på spel, handfasta tips om hur medlemmar kan engagera sig lokalt – och information om kandidater som facket stöttar.
Ute på fältet testas nya idéer, till exempel i Philadelphia där Unite here erbjuder kombinationen yrkesutbildning och förmedling av fackanslutna jobb.
– Vi har sjösatt den största organisationssatsningen i historien för att stärka arbetarna som ignorerats för länge och tagits för givna i ett system som skapats för att gynna de rika och uppsatta, sa ordföranden Liz Shuler när AFL-CIO meddelade att 100 000 volontärer ska nå minst 7,7 miljoner väljare sista veckorna fram till valet.
Demokraterna försöker vinna tillbaka arbetare
Facket ingick länge i de väljargrupper Demokraterna alltid kunde räkna med, inte bara i röster, utan även i pengar och frivilligkrafter.
De gamla starka industrifacken krymper, förre presidenten Donald Trump lockade till sig oväntat många arbetarväljare. De brydde sig inte om att Trump i praktiken drev klassisk republikansk anti-facklig politik.
Bland Demokraterna inleddes en självrannsakan som fått en del kandidater, bland dem Tim Ryan i Ohio, att anamma budskapet att bevara jobben i USA.
Vem skulle annars kämpa för säker arbetsmiljö, minimilön, betald sjukledighet?

Todd Vachon
– Antalet medlemmar minskat de senaste fyra årtiondena, men fackföreningsrörelsen förblir den enskilt mest inflytelserika kraften för arbetarklassens. Vem skulle annars kämpa för säker arbetsmiljö, minimilön, betald sjukledighet och sådant som påverkar folks chanser att tjäna tillräckligt för att få ett drägligt liv, säger Todd Vachon, biträdande professor på fakulteten för Labor Studies vid Rutgers University.
Han säger att facken saknar möjlighet att matcha miljarderna från storföretag och rika privatpersoner, men kan bidra med volontärer som knackar dörr, klistrar kuvert och ringer samtal.
– Fackföreningsrörelsen anstränger extra mycket för att kandidater som stöttat pro-worker-lagstiftning vinner, säger Todd Vachon.
Joe Biden vill fokusera på jobb och arbetsrätt
Inflationen och ekonomin toppar så gott som alla genomgångar av det som folk oroar sig över.
Sedan följer ökad brottslighet, invandringen söderifrån, skolan, abort och hoten mot demokratin.
I Vita huset försöker president Joe Biden att byta samtalsämne, från dyr bensin och skenande matpriser till vad han – som kallar sig Union Joe – faktiskt gjort för att skapa jobb och stärka arbetsrätten.
När han varit ute på kampanjstigen har han besökt fabriker och infrastrukturprojekt.
– Byggjobbare, snickare, cementgjutare och många, många fler. Bolaget som leder projektet har ägts av samma familj och varit fackligt organiserat sedan 1930-talet. De byggde våra broar och vägar under New Deal, Dwight Eisenhowers motorvägsprogram och nu Bipartisan Infrastructure Law, sa Joe Biden när han invigde en bro utanför Pittsburgh i Pennsylvania.
Infrastruktursatsning där sanering av gifter ingår
Utöver reparationer av hamnar, flygplatser, broar, vägar och kraftnät innehåller det gigantiska infrastrukturpaketet allt från reningsverk och sanering av miljögifter till bredband och laddstolpar.
Ett annat jättepaket som klubbades i år döptes till Inflation Reduction Act som består av enorma miljö- och klimatsatsningar. Och där, nämnde Joe Biden, återfinns sysselsättning för elektriker och forskare.
Republikanerna är försiktiga med mer konkret kritik rörande infrastrukturen – många som röstade emot lyfter gärna fram investeringar som görs i deras egna valkretsar tack vare dessa anslag.

USA:s förre president Barack Obama är en viktig valarbetare för Demokraterna. Här i Phoenix. Foto: AP/Alberto Mariani
Som block förblir Republikanerna i kongressen bromsklossar för reformer på arbetsmarknaden.
I stället driver ett par ledamöter ansträngningarna för att utvidga den så kallade right to work-regeln – om att fackavgiften ska vara frivillig – som införts i många delstater till att gälla nationellt.
Jämnt läge i kongressen
Det väger oerhört jämnt i kongressen, 50-50 i senaten och ett övertag för Demokraterna på en handfull röster i representanthuset.
Vänsterdemokrater, som senatorn Bernie Sanders, är upprörda över att partiet inte förmått att få mer medvind tack vare stimulansåtgärderna under pandemin och initiativen som sänkt läkemedelspriserna, inte minst på insulin.

Bernie Sanders och demokraternas kandidat Michelle Vallejo på valupptakt i Texas. Foto: Joel Martinez/AP
De allra flesta utgår från att Republikanerna tar kontrollen i huset, men att Demokraterna kan vinna i tillräckligt många delstater för att behålla majoriteten i senaten.
Om inte, ser framtiden mycket mörk ut för Demokraterna och deras vänner i facket.
– Förhoppningarna om ytterligare mål som fackföreningsrörelsen hoppats på under president Biden skulle definitivt grusas. Som att klubba PRO Act om att göra facklig organisering lättare, säger Todd Vachon om lagförslaget som redan gått igenom representanthuset.