Lönerna måste upp och rätten till distansarbete regleras. Det var det som förhandlingschef Åsa Erba Stenhammar tog med sig från ST-medlemmarna när hon tillsammans med gick in i förhandlingsrummet till motparten Arbetsgivarverket.
I andra änden kom hon, Officersförbundets och Polisförbundets förhandlingschefer ut med ett avtal där löneutrymmet sätts enligt märket 6,9 procent på två år. Till det kommer 0,1 procent högre avsättningar till pension per år, övertid även till deltidare och rätt till omställningsstöd om en säkerhetsklassning kostar dig jobbet.
– Vi håller oss till samma kostnadsökning som resten av svenska arbetsmarknaden och vi har en plan för hur vi ska ha jämförbara avsättningar till flexpension. Parterna har nu ett gemensamt mål om 2 procent, men har löst 0,2, säger Åsa Erba Stenhammar.
– Vi är glada över att bygga ut tjänstepensionsavsättningen. Det är viktigt för oss som statliga arbetsgivare, säger Andreas Nyström, förhandlingschef på Arbetsgivarverket.
Vad är OFR?
OFR står för Offentliganställdas Förhandlingsråd, med tre områden på den statliga sidan:
- Statstjänstemän
- Poliser
- Officerare
OFR är ett förhandlande samverkansorgan för nio självständiga fackförbund inom statlig sektor som tillsammans organiserar cirka 100 000 anställda.
Medlemmarna finns inom Fackförbundet ST, Sveriges Lärare, Ledarna, Försvarsförbundet, Vårdförbundet, Polisförbundet, Tull-Kust, Officersförbundet, Förbundet Reservofficerarna.
Men av de, enligt arbetsgivarparten uppseendeväckande, 150 yrkanden den fackliga samarbetsorganisationen OFR framfört blev det inte mycket kvar i det färdiga avtalet.
Enligt facket mötte de hårt motstånd i förhandlingsrummet genom långtgående krav från Arbetsgivarverket på flera av de prioriterade områdena.
Arbetsgivarverket beskriver det hellre som ”konstruktiva förhandlingar som varit utmanande och komplicerade”.
Dödläge om arbetstid
Ett sådant område som lamslogs genom helt motsatta ambitioner handlade om arbetstid. Medan facken velat att långa restider ska ingå i arbetstiden, krävde Arbetsgivarna ökade möjligheter att ensidigt bestämma.
– Arbetsgivarnas ambitioner gick åt ett håll och vi åt ett annat. Vi ville minska arbetstiden och de ville kunna använda den mer som de ville och inte behöva förhandla om arbetstider på lokal nivå, säger Åsa Erba Stenhammar.
I den privata sektorn har arbetstidsförkortning varit en av stridsfrågorna som facken gått långt för att få igenom. Frågan har också blivit politiskt laddad, men landat i att det är något som fack och arbetsgivare behöver komma överens om.
Arbetsförkortning är nödvändigt även på den offentliga sidan, anser OFR. Men lösningen på den privata om en dag per år är inte nog, säger Åsa Erba Stenhammar.
– Ska vi avstå från pension eller lön för att få igenom en ledig dag som arbetsgivaren förvaltar? Där var medlemmarna tydliga: nej. Därför yrkade vi istället på en gemensam arbetsgrupp för att utreda förutsättningarna. Mer än ett misslyckande för oss är det ett misslyckande för båda parter att vi inte ens kan ha det.
Andreas Nyström, förhandlingschef på Arbetsgivarverket säger att han inte vill recensera förhandlingarna på det sättet.
Kompromisslöst om distansarbete
Men det var också det öde som drabbade kravet från facken om ökad rätt till distansarbete. Efter covidperioden har nu många myndigheter börjat begränsa möjligheten att jobba hemifrån. Här ville facken att myndigheter och fack lokalt skulle komma överens om regler och riktlinjer, vilket skulle öka fackligt inflytande över hur mycket eller lite en anställd kan jobba hemifrån.
Men här satte arbetsgivarna klackarna i marken.
– Vi värnar arbetsledningsrätten. Det är upp till arbetsgivaren att leda, fördela arbetet och säga var arbetet ska utföras någonstans, säger Andreas Nyström på Arbetsgivarverket.
I slutändan kom parterna överens om att till 2027 ta fram ett stöd för hur diskussioner om distansarbete ska kunna ske lokalt.
– Vi har inte fått rätt till distansarbete eller inflytande. Dit kom vi inte. Men vi ska nu prata om hur vi ska hantera det och hoppas hitta saker som kan leda till tydligare krav i nästa avtalsrörelse. Det är en positiv utveckling. Är vi färdiga? Absolut inte, säger Åsa Erba Stenhammar.
Men färdiga tycker Andreas Nyström att de är. Det finns, enligt honom, ingen anledning för facken att tro att de kommer få mer inflytande över distansarbetet. Men prata om distansarbete kan man förstås alltid göra och det är vad man gått med på.
– Jag kan inte understryka det mer: Arbetsgivaren leder och fördelar arbetet. Vi förstår att det uppstår diskussioner om distansarbete lokalt och då tycker vi dialogstöd är bra.
Arbetsgivarna slipper inte nya avtalsförhandlingar
Samma dödläge uppstod i fråga om hur lönerna ska sättas. Redan idag är lönebildningen lokal och så kallat sifferlöst utan individuell garanti om lägstanivå på löneförhöjning. En sådan ville facket få in. Det yrkandet dog dock i kampen mot Arbetsgivarverkets krav på ett tillsvidareavtal utan slutdatum, ett återkommande krav.
– Vår löneideologi är att vi inte vill se individgarantier. Vi tycker att lönen sätts bäst i lönesättande samtal mellan chef och anställd. Jag är glad att vi värnade det löneavtal vi har utan individgarantier, säger Andreas Nyström.