Kulturkrigen från USA borde stoppas vid gränsen Jenny Maria Nilsson om hur amerikansk retorik ibland inte hjälper till att förstå Sverige. Foto: TT

Krönika Kulturkrigen från USA borde stoppas vid gränsen

Ebba Buschs påklistrande av ”hjärtland” på svensk landsbygd är bara till för att polarisera debatten. Och vänsterns import av amerikansk rasismteori leder lika fel. Det menar Jenny Maria Nilsson.
17 sep 2021

Ibland tycks det mig som om svenska akademiker och debattörer i resonemang om rasism och historiskt förtryck förväxlar karta med verklighet när de använder sig av teorier som skapats av amerikanska tänkare utifrån nordamerikanska förhållanden. Nog går teorierna att tillämpa men det är olyckligt om man råkar stöpa om verkligheten efter dessa; vår historia av förtryck liknar knappast den i USA som formades av kolonialism och att afrikaner kidnappades från Afrika och tvingades in i slaveri.

Nog fanns svenskar som deltog i slavhandel, men om man tillämpar inte bara teorierna utan gör den historieskrivningen till vår, riskerar man att göra sig blind för vår särskilda historia av rasism och förtryck. Resandefolk, judar och såklart samer är exempel på grupper i Sverige som utsatts för typisk rasism av majoritetssamhället. Rasismen uppstod alltså inte när människor med annan hudfärg än vit kom hit eller föddes här.

Kanske bryr man sig mer om att bygga sitt varumärke än att formulera personliga tankar.

Att anlägga amerikansk retorik på svenska förhållanden är olyckligt av två anledningar. Den första, i det specifika fallet ovan, innebär att man spelar med i den myt om det tidigare Sverige som homogent och problemfritt som sprids i nationalistiska kretsar. Myten lyder: Innan det fanns särskilt många bruna människor i Sverige hade vi inte rasism utan alla var glada och kom överens eftersom vita människor har en naturlig gemenskap och arbetar tillsammans för en god framtid.

Den andra anledningen till att det är otäckt är vad importen av diskussioner är tecken på; vi lever inte bara i en globalisering som orsakar att varje stadscentrum har samma butiker utan också i en tid där idéer tycks likriktas, ett slags tankarnas globalisering. Eftersom amerikansk retorik (i västvärlden) är mest inarbetad, lönar det sig bäst att utnyttja den för att få spridning inom uppmärksamhetsekonomin.

Vad den som snor etablerade utsagor och tillhörande verklighet visar är att man prioriterar en utifrånkommande mall för största effekt hellre än att adressera rådande omständigheter. Kanske bryr man sig mer om att bygga sitt varumärke än att formulera personliga tankar på det område man säger sig vara engagerad i.

Ett annat exempel är hur Ebba Busch sedan omkring 2019 börjat använda ordet ”hjärtlandet” om svensk landsbygd. I sitt almedalstal från 2019 sa Busch: ”Vi kristdemokrater kommer aldrig infoga oss i det ensidiga stockholmsperspektiv som ledande politiker och höga tjänstemän ger uttryck för i maktens korridorer. För det finns där och det gör att det svenska hjärtlandet – vår landsbygd och våra små och medelstora städer – hamnar i skymundan. Blir förbisedda.”

Jag hittar i princip noll landsbygdspolitik i samband med hjärtlandsretorik.

Hjärtlandet är, som ni vet, en region i det inre USA. Det är en geografisk beskrivning av ett stycke land där många bodde långt från kust och hamnar och det präglade de kulturer som växte fram där. I Sverige finns inget motsvarande utan Busch använder det som en metafor för landsbygd.

När jag tillbringar en stund med att undersöka hur det förekommer hos KD upptäcker jag att det inte används i samband med konkreta politiska förslag utan för polarisering. Jag hittar i princip noll landsbygdspolitik i samband med hjärtlandsretorik, nån gång att det ska bli billigare att flyga och åka bil. Budskapet är istället att de andra partierna, särskilt de till vänster, bara bryr sig om eliterna i storstäderna. Senast ”hjärtlandet” nämns på KD:s hemsida inleder man med: ”S och C har övergivit de svenskar som bor på landsbygden”.

KD har alltså övertagit det politiska språk som används av republikaner mot demokrater i USA men den intellektuella globaliseringens tankar och språk träffar inte faktiska lokala förhållanden. Bruket av hjärtlandet skvallrar om att man är beredd att reducera politik till pr inom uppmärksamhetsekonomin.  Men detaljer riskerar skymmas om importerad diskurs tillåts förvränga verkligheten.

Att använda språk för politisk manipulation har alltid förekommit. Temat i George Orwells författarkarriär är hur sådant språk vill få lögner att låta respektabla och tomma löften att framstå som innehållsrika. Det nya är att man flagrant tar över teorier och glosor som etablerats för tillämpas på annat. Jag hoppas att verklighetens folk genomskådar det.

17 sep 2021
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan