”Vi i Europa måste bli bättre på att prata om frågor som gör skillnad i människors vardag. I ett mer socialt Europa bidrar rättvisa arbetsvillkor, väl fungerande arbetsmarknader och en stark social dialog till högre tillväxt och välstånd”, har statsminister Löfven förklarat som skälet
för Göteborgstoppmötet.
Att vilja samtala om det sociala Europa låter kanske inte kontroversiellt, men statsminister Löfven klev rakt in i en av EU:s hetaste frågor när han fick idén att bjuda in till socialt EU-toppmöte. I stora delar av Europa finns en uppdämd irritation över att vanliga människor fått stå tillbaka under finanskrisens långa år, över att det offentliga utsatts för tuffa nedskärningar, pensioner sänkts och lönerna sjunkit.
Därför finns i dag en utbredd övertygelse om att tiden är kommen för sociala reformer.
Nu tuffar äntligen den europeiska ekonomin på. Arbetslösheten är nere i nivån före finanskrisen (ännu med mycket höga tal på vissa håll), alla EU-länder har tillväxt, låga budgetunderskott och statsskuld under kontroll. Till och med Grekland har nyligen släppts ur långivarnas tvångsgrepp.
Efter finanskrisens stålbad känner många EU-medborgare att det är dags för ändring. Foto: Giannis Papanikos
Därför finns i dag en utbredd övertygelse om att tiden är kommen för sociala reformer. Det gäller kanske mest för södra Europa men även Tyskland, Belgien och Nederländerna har försiktigt anslutit sig. I mars i år lade EU-kommissionen fram sin plan för hur det kan göras, i form av en europeisk social pelare.
EU:s sociala pelare
EU:s sociala pelare utgörs av 20 principer inspirerade av EU:s fördrag (art. 3.3) där unionens mål anges vara att bli ”en social marknadsekonomi som syftar till full sysselsättning och sociala framsteg”. De 20 punkterna delas in i tre grupper:
- Lika möjligheter och tillträde till arbetsmarknader (t.ex. rätt till utbildning och livslångt lärande, jämställdhet och lika lön för lika arbete för män och kvinnor)
- Rättvisa arbetsvillkor (trygg och flexibel anställning, lön, anställningsvillkor samt balans mellan arbete och privatliv)
- Socialt skydd och inkludering (rätt till barnomsorg, socialt skydd, arbetslöshetsersättning, pension samt hälso- och sjukvård).
Många av de 20 punkterna ingår redan i EU-samarbetet, vissa kan komma att skärpas medan andra punkter i dag regleras nationellt. EU-kommissionens ambition är att få ett politiskt åtagande för den sociala pelaren från såväl EU-regeringarna som Europaparlamentet vilket uppnås i Göteborg. Därefter skulle EU-kommissionen gå vidare och föreslå lagstiftning i vissa fall, rekommendationer i andra, eller uppmana de europeiska arbetsmarknadsparterna att sluta kollektivavtal.
Den sociala pelarens 20 punkter är tänkta att skapa en slags social miniminivå. Det handlar om en blandning av lagstiftning och rekommendationer, om punkter som redan finns (föräldraledighet) och andra som skulle skapas (rätten till minimilön). Poängen är att på arbetsmarknaden, eller utanför, ska alla EU-medborgare garanteras en skälig levnadsstandard. Kommissionen hoppas att få EU:s regeringar och Europaparlamentet att ansluta sig till dessa sociala reformambitioner i en officiell deklaration. Gärna i Göteborg den 17 november.
Macron föreslår skärpta regler mot låglönekonkurrens
Med ännu större ambitioner stormar Frankrikes president fram. Emmanuel Macron anser att tiden är knapp, Europa måste reformeras för att bli en stark röst i världen och sociala reformer är en nödvändig del av detta, inte minst för att vinna väljarnas uppbackning.
Macron föreslår skärpta regler mot låglönekonkurrens (utstationerade arbetare i synnerhet), en lägsta lön i Europa och ett golv även för det sociala skyddsnätet. Termen har en oskyldig klang, ”sociala reformer”, men vissa osäkrar sitt skjutvapen direkt. Till att börja med finns det bland de europeiska arbetsgivarna en frustration över att EU-kommissionen överväger lagstiftning.
Emmanuel Macron vill se en lägsta lön i Europa. Foto: Jean-Francois Badias
Mer konkret diskuteras i höst rätten till anställningskontrakt som skulle utvidgas till alla former av arbeten, även tillfälliga, kortvariga och IT-anknutna. Även rätten till socialt skyddsnät för samma grupper är under förhandling.
Kommissionen har följt sedvanlig ordning att först ge de europeiska arbetsmarknadsparterna några månader på sig att själva förhandla fram europeiska avtal på dessa områden, men arbetsgivarna känner sig pressade av kommissionens tydliga otålighet att få gå vidare till steg två, lagstiftning. Ännu mer irriterade över talet om sociala EU-reformer är de östeuropeiska medlemsländerna.
Regeringarna i Östeuropa är ofta ekonomiskt liberala med en förkärlek för låga skatter och låga löner – det sistnämnda råkar enligt flera östländer vara deras allra starkaste konkurrensfördel på den inre marknaden.
Facken slår vakt om svenska modellen
Inte ens för det svenska värdskapet är tanken på sociala EU-reformer alldeles enkel. Den svenska modellen, som i stora delar överlåter åt arbetsmarknadens parter att reglera arbetsmarknadens villkor, riskerar att påverkas om EU tar till lagstiftning. De svenska fackförbunden, inte minst TCO, välkomnar vissa initiativ medan andra, som till exempel lagstadgade minimilöner, ses som ett skott i veka livet.
I riksdagen möts talet om en social pelare med stor misstro från de svenska borgerliga partierna.
”Statsministern har flera gånger sagt här i EU-nämnden att den sociala pelaren inte kommer att innebära maktförskjutningar till EU. Nu har vi svart på vitt att det inte stämmer. Detta är något som det svenska parlamentet – den svenska riksdagen – ska besluta om”, sa moderaten Fredrik Schulte i riksdagens EU-nämnd.
Bland de borgerliga partierna i riksdagen finns en utbredd misstro mot tal om en social pelare. Foto: Henrik Montgomery/TT
Man kommer inte att säga: Nu står EU för detta.
Även Göteborgstoppmötet möter misstänksamhet från allianspartierna, oroliga att mötet befäster att EU får en social pelare. För statsministern var motivet emellertid alltid att man i Göteborg ska diskutera sociala frågor, inget annat. När han förklarade sitt initiativ inför riksdagens EU-nämnd i mars i år tvingades han understryka den saken med dubbla streck: ”På Göteborgsmötet kommer det inte att fattas några beslut. Det ska inte antas några deklarationer, utan det ska föras en diskussion. Man kommer inte att säga: Nu står EU för detta.”
I juni bestämde sig Liberalerna för att det trots allt är en god sak att Europa ägnar sig åt sociala frågor – enligt ryktet därtill påverkat av TCO:s idoga EU-arbete.
Därmed står en riksdagsmajoritet bakom statsministerns sociala toppmöte. Att vissa önskar sociala EU-reformer och andra är emot kan egentligen lösas ganska lätt. Såväl EU-kommissionen som president Macron har från början sagt att deras förslag i första hand är tänkta för euroländerna. Andra länder kunde få välja att ansluta sig eller stå utanför. Detta skulle lösa ett praktiskt problem men det skapar ett nytt politiskt sådant.
Om euroländerna på det här viset går vidare i samordning och gemenskap, hamnar länderna i Östeuropa, eventuellt även Sverige och Danmark, mer i periferin. Och där har statsminister Stefan Löfven alltså sitt dilemma; Att ansluta sig till ambitiösa satsningar på sociala EU-reformer. Eller att låta bli och se hur euroländerna ytterligare glider i väg i en starkt sammansluten kärngrupp. Den frågan kommer kanske inte att avkrävas sitt svar under Göteborgstoppmötet men den kommer att ligga och skava under alla samtal om Europas sociala reformarbete.