Jämställdhetsarbetet har fått en något undanskymd tillvaro i EU.
Tidigare hade unionen en ambitiös, gemensam strategi med sådana prioriteringar som att få fler kvinnor etablerade på arbetsmarknaden, fler kvinnor på toppositioner i näringslivet, liksom att arbeta med medlemsstaterna för att bekämpa mäns våld mot kvinnor.
Men när EU-kommissionens femårsplan löpte ut 2015 antogs ingen ny.
Vi jämställdhetsministrar har inte någon konkret strategi att diskutera när vi träffas
Den 17 november i år kommer EU:s ledare samlas i Göteborg för att tala om social rättvisa på arbetsmarknaden. Men innan dess, 7-8 november, träffas jämställdhetsministrarna från ett urval EU-länder på en jämställdhetskonferens för att återuppliva frågan om en gemensam strategi för kvinnors jämställdhet. Konferensen genomförs av socialdepartementet i samarbete med Nationella sekretariatet för genusforskning, som finns på Göteborgs universitet.
En förhoppning är att det ministrarna kommer fram till också ska kunna utgöra underlag för toppmötet om rättvisa jobb och tillväxt.
Ministrar med tomma händer
Jämställdhetsminister Åsa Regnér är värd för jämställdhetskonferensen och berättar för Arbetsvärlden att jämställdhetsstrategin är kärnfrågan.
– Till skillnad från andra ministrar har vi jämställdhetsministrar inte någon konkret strategi att diskutera när vi träffas, säger Åsa Regnér till Arbetsvärlden.
EU:s tidigare strategi för jämställdhet 2010–2015 har inte ersatts av någon ny, trots påstötningar från EU-parlamentet för att kommissionen ska ta fram en ny strategi.
Sverige var också en av initiativtagarna till ett gemensamt brev till kommissionen sommaren 2015 som påtalade behovet av en ny jämställdhetsstrategi, och som citerade siffror från Eurobarometern där 76 procent av EU-medborgare uppgav att jämställdhet borde vara en prioriterad fråga för EU. 21 medlemsländer undertecknade brevet, som krävde en separat jämställdhetsstrategi och öppnade för att vissa prioriteringar från den tidigare strategin skulle behållas. Trots trycket fick man i stället ett internt arbetsdokument.
Tjänstemännens fackliga centralorganisation, TCO, har sedan 2015 uppmanat EU-kommissionen att anta en jämställdhetsstrategi. Åsa Forsell, jämställdhetspolitisk utredare på TCO, menar att antagandet av en jämställdhetsstrategi är en fråga om trovärdighet.
– TCO vill ha en jämställdhetsstrategi antagen på politisk nivå, som därmed är ett politiskt åtagande. Det behövs en strategi för jämställdhet som ger en övergripande politisk ram och långsiktiga mål och som fastställer ett ramverk för att följa och nå de målen, säger Åsa Forsell.
Tyvärr är det också så att vi vet att kvinnors fattigdom i unionen har ökat
Jämställdhetsminister Åsa Regnér betonar att det redan finns en samsyn i EU kring jämställdhetsfrågor som våld mot kvinnor, ekonomisk ojämställdhet, makt- och inflytande och utbildningsfrågor. Men en strategi med konkreta mål skulle ge möjlighet att följa upp och arbeta mer systematiskt med frågorna.
– Tyvärr är det också så att vi vet att kvinnors fattigdom i unionen har ökat. Det finns många skäl att jobba mer strategiskt med jämställdheten, säger Åsa Regnér.
Det är dock inte något tvingande dokument som hon efterlyser.
– Åtgärderna måste vara upp till varje land, men med en strategi skulle länderna tvingas förhålla sig till målen. Det här är någonting vi vill ta tillfället i akt att uppmärksamma och trycka på för.
Tar du upp något särskilt från den svenska erfarenheten med jämställdhetsarbetet när du träffar kollegorna?
– Det jag tycker särskiljer det svenska sättet att tänka är att jämställdhet inte är en kostnad utan en förutsättning för välfärden; vi skulle inte ha de sociala satsningar vi har om vi inte haft jämställdhet och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Jämställdhet är del av modellen från början, säger Åsa Regnér.
– Vi vet också att barnafödandet är högre i länder där kvinnorna har högt arbetskraftsdeltagande. Jämför vi med södra Europa så har vi högre barnafödande i norden.
Hon berättar att hon ibland stöter på uppfattningen hos företrädare för andra EU-medlemsstater att jämställdhet är dyrt.
– Inställningen kan vara att vi tar itu med jämställdheten när vi har råd. Men jämställdhet är förstås en vinst också ekonomiskt, det går inte att ha samma välstånd utan att ta tillvara på alla samhällets resurser där både män och kvinnor arbetar, säger Åsa Regnér.