Arbetsvärlden träffar familjen Evgenii Lisodid, Iana Penina och deras son på Arlanda. De är trötta efter en lång flygtur med ett byte och tagna över att vara på svensk mark igen efter drygt fyra månader. Vägen hem blev betydligt snirkligare och svårare än de kunnat föreställa sig.
– Det är svårt att ta in att vi är i Sverige igen. Vi har nog inte riktigt tagit in det, säger Evgenii Lisodid.
När Arbetsvärlden sist intervjuade familjen trodde de att de skulle kunna flyga hem från Istanbul. Så blev det inte. Det här var vad som hände.
Åkte till Kazakstan för nytt arbetstillstånd
Arbetsvärlden har vid flera tillfällen tidigare skrivit om familjen som varit i Sverige sedan 2022. Föräldrarna är båda utbildade specialisttandläkare, men har arbetat som tandsköterskor i Boden i väntan på att få sina utbildningar godkända i Sverige.
De förändrade reglerna för spårbyte gjorde att de tvingades resa utomlands, säga upp lägenheten och ta sonen ur skolan i sjätte klass för att söka om nya tillstånd från ett land utanför Schengen. Eftersom de har ryska medborgarskap och Evgenii också är ukrainsk medborgare var det inte ett alternativ att åka tillbaka till Ryssland.
De reste då till Kazakstan i januari 2026 för att ansöka därifrån. Det tog sedan åtta veckor för familjen att få en handläggare på Migrationsverket. I mars fick de så sina arbetstillstånd och uppehållstillstånd beviljade. Då var familjen hoppfull om att komma hem till Sverige. Men vägen hem blev längre än de tänk sig.
Fick besked om att åka till Istanbul
Efter flera månader i Kazakstan fick de besked från Migrationsverket att de kunde lämna fingeravtryck och bli fotograferade till uppehållstillståndskorten som krävdes, på svenska konsulatet i Istanbul. I Kazakstan fanns ingen sådan möjlighet och korten måste de ha för att kunna resa tillbaka till Sverige och fortsätta jobba och gå i skolan.
– Så vi lämnade Kazakstan och reste till Istanbul och tog in på hotell, men när vi kom dit sa de på svenska konsulatet att de inte kunde hjälpa oss. Vi blev otrevligt bemötta och fick ingen hjälp, säger Evgenii Lisodid.
Fick besked att åka till Sverige
Deras kontaktperson på personalavdelningen i Sverige ringde då till Migrationsverket. Efter att familjen hade rest till Kazakstan uppgav Tidö-regeringen att det skulle gå att få förnyade tillstånd på plats i Sverige.
– Handläggaren på Migrationsverket sa till vår kontakt på personalavdelningen att vi kunde resa tillbaka till Sverige och att det skulle gå bra att ordna uppehållstillståndskorten i Sverige, säger Evgenii Lisodid.
Familjen bokade då flygbiljetter hem till Sverige och passerade gränskontrollen i Istanbul utan problem genom att berätta som det var och visa sina papper. Men när de skulle stiga ombord på planet blev det stopp.
– Vi fick inte kliva ombord och blev avvisade från flygplatsen. Det vara bara att åka tillbaka till hotellet, säger Iana Penina.
Tvingades åka till Moskva
Det enda som då återstod för familjen var att resa till Moskva och gå till ambassaden där och lämna fingeravtryck och få sina porträtt tagna till uppehållstillståndskorten. Men det är en resa som familjen dragit sig för in i det sista på grund av kriget och Evgeniis ukrainska medborgarskap.
Nu blev det deras enda möjlighet att få uppehållstillståndskorten som krävdes för att kunna återvända till arbetena och skolan i Boden. De bokade flygbiljetter och reste till Moskva. När de landat där blev Evgenii och Iana förhörda av både polisen och den ryska motsvarigheten till Säpo i flera timmar på flygplatsen innan de släpptes.
– Det var fruktansvärt och något jag inte vill att någon ska behöva uppleva, säger Iana.
Sonen fick vänta ensam på föräldrarna i flera timmar.
– Jag bad att de skulle komma tillbaka, säger han.
Familjen har inte med ett ord beklagat sig över utgifterna de haft under månaderna som gått i de intervjuer Arbetsvärlen har gjort med dem, men det är lätt att förstå att flygbiljetterna till Kazakstan, Istanbul och Moskva samt boendet i drygt fyra utomlands måste ha kostat avsevärda summor.
Vill överraska klasskamraterna
På frågan hur det känns att vara hemma i Sverige igen spricker sonen upp i ett leende och gör tummen upp. Han har inte sagt något till kompisarna utan planerar att dyka upp på cykel och överraska dem.
– Sen ska jag cykla till mina hemliga ställen, säger han.
Föräldrarna är bekymrade över att sonen har missat flera månader i skolan den sista terminen i sexan.
– Jag har missat alla nationella prov så det är inte så kul, säger sonen.
Evgenii och Iana nickar. De har försökt ordna med viss undervisning under månaderna utomlands, men de har inte kunnat ersätta undervisningen i skolan sonen normalt går i.
”Vågade inte tro”
Familjen är glad, men synbart tagna av att vara tillbaka i Sverige igen.
– Vi vågade inte riktigt tro att vi äntligen skulle lyckas komma hem. Något skulle ju kunna hända på vägen med tanke på hur det har varit hittills, så vi har inte sagt det till så många att vi bokat flygbiljetter, säger Evgenii och tillägger att det knappt går att tro att de återigen befinner sig på svensk mark.
Iana har mått mycket dåligt under perioder av månaderna utomlands.
– Jag fick nästan en panikattack vid gränskontrollen i Ryssland. Vi förhördes var och en i olika rum i flera timmar. Så fort vi trodde att de var klara började de om igen, säger hon.
Sonen ser bister ut.
– Man kan nästan tro att migrationsministern i Sverige inte gillar migranter, säger han.
”Vill ju bara jobba”
På frågan om vad de tänker kring alla månader utomlands skakar Evgenii och Iana på huvudet.
– Vi vill ju bara fortsätta jobba som tandsköterskor och som specialisttandläkare så fort vi har fått våra svenska legitimationer. Det är svårt att förstå vad som motiverar att vi skulle behöva genomgå detta. Speciellt i Norrbotten saknas det både tandsköterskor och tandläkare, säger Evgenii.
Kollegor har samlat ihop till hyran
På frågan vad det första de ska göra är när det har tagit nattåget till Umeå och därefter efter två bussbyten kommer hem till Boden svarar sonen:
– Hjälpa föräldrarna och sedan ta cykeln till kompisarna.
Att Evgenii och Iana har varit saknade på sin arbetsplats under sin frånvaro råder det inget tvivel om.
Kollegorna har hört av sig dagligen efter att familjen blev tvungna att lämna Sverige i januari och arbetskamraterna har också samlat in pengar till hyran åt familjen för april.
Eftersom det var ett krav att de skulle ha en lägenhet för att få arbetstillstånd, fick de ordna med en ny lägenhet från den 1 mars då de trodde att de skulle vara tillbaka. Den gamla lägenheten hade de sagt upp.
Kommer till fyllt kylskåp
– För bara några minuter sedan skrev en kollega till mig att de har handlat frukost till oss och fyllt kylskåpet i den nya lägenheten. Det är helt otroligt så snälla människor det finns, säger Evgenii.
Familjen har klarat månaderna utomlands genom att först leva på sparpengar och därutöver har de också fått och lånat pengar av sina föräldrar för att få det att gå ihop.
”Måste bli tydligare vad som gäller”
Vad tänker ni kring att ni blev hänvisade till Istanbul för att lämna fingeravtryck och foto och sedan först på plats fick veta att det var fel?
– Handläggaren på Migrationsverket sa att det skulle gå, så det kändes märkligt att det inte stämde, säger Evgenii.
– Det måste bli tydligare vad som gäller och det behöver bli smidigare. Det finns de som absolut inte kan åka tillbaka till sina hemländer på grund av krig eller hemska upplevelser, säger Evgenii.
