Jämställdhetskonferensen är ett inspel inför det kommande EU-toppmötet den 17 november. Bakgrunden är att unionen sedan 2015 helt saknar en gemensam strategi i frågan. Då löpte den gamla femårsplanen ut och efter det har ingen ny plan antagits.
− Vi ministrar är redan eniga om att en ny strategi behövs för att kunna sätta större press på länderna och hoppas kunna bidra med så konkreta förslag som möjligt till toppmötet, säger Sveriges jämställdhetsminister Åsa Regnér till Arbetsvärlden.
EU-toppmötet i Göteborg
Den 17 november samlas EU:s ledare i Göteborg. På agendan står sociala frågor med fokus på social rättvisa på arbetsmarknaden. Värd för mötet är Sveriges statsminister Stefan Löfven tillsammans med kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker.
Konferensen “How Gender Equality can contribute to Fair Jobs and Growth” i Göteborg den 8 november arrangerades av socialdepartementet i samarbete med Nationella sekretariatet för genusforskning, vid Göteborgs universitet. Syftet med mötet var att lyfta jämställdhetsfrågan inför toppmötet den 17 november. Regeringar från elva medlemsländer fanns representerade: Bulgarien, Kroatien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Luxemburg, Rumänien, Slovenien samt Sverige.
En av de ministrar som besökte Göteborg var franska jämställdhetsministern Marlène Schiappa. Hon betonade värdet av det franska deltagandet med tanke på den franska inrikespolitikens nya inriktning.
Det är första gången i Frankrikes historia som jämställdhet prioriteras på det här sättet
− Jämställdhet mellan män och kvinnor har av president Macron förklarats som en av de huvudsakliga uppgifterna under hans femåriga presidentskap. Det är första gången i Frankrikes historia som jämställdhet prioriteras på det här sättet, säger Marlène Schiappa.
På konferensen deltog bland andra även ministrar från Danmark, Bulgarien och Estland. Åsa Regnér säger att hon generellt upplever en otålighet bland sina europeiska kollegor och viljan att komma vidare i arbetet är påtaglig.
− Det finns fog för den otåligheten. Det underlag som EIGE (The European Institute for Gender Equality, reds anm), presenterade för några veckor sedan visar att jämställdheten går mycket långsamt framåt. I vissa länder till och med bakåt.
− EIGE själva beskriver det som att utvecklingen ”går i snigelfart”.
Har skapat ett nätverk
Arbetet med att få EU-kommissionen att anta en ny jämställdhetsstrategi har, som Arbetsvärlden tidigare skrivit om, redan pågått en tid. I stället för att regelbundet träffas i Bryssel har jämställdhetsministrarna upprättat ett eget nätverk för samarbete.
Hur nära är ni nu att en ny strategi kan bli verklighet?
− Den nuvarande kommissionen har sagt nej, så om det inte händer nu får det bli med nästa kommission. Det viktiga nu är att i alla fall få igång ett nätverk och kunna arbeta vidare tillsammans, säger Åsa Regnér.
Hon är noga med att påpeka att en ny strategi inte handlar om att EU ska bestämma hur varje enskild medlemsstat ska hantera frågan. Men att en gemensam strategi med konkreta mål sätter viss press på länderna att införa reformer som kan öka jämställdheten.
− Egentligen vet alla finansministrar vad till exempel införandet av särbeskattning skulle betyda för att få fler kvinnor i arbete. Men utan att ifrågasätta olika regeringars rätt ser vi att det kan krocka med deras familjepolitik. Vissa av de politiska reformer som vi har genomfört i Norden är fortfarande kontroversiella i några länder, säger Åsa Regnér.
Forskare deltog
Även forskare och ett antal representanter för olika organisationer och civilsamhället deltog i onsdagens konferens. En av dem är Åsa Löfström, universitetslektor i nationalekonomi vid Umeå universitet. Hon bidrog bland annat med statistik som visar att BNP per capita är högre i de länder där kvinnor har högre sysselsättningsgrad.
I de länder där många kvinnor jobbar är tillväxten högre. Man tar tillvara alla resurser i samhället
− Just det är inget bevis för att det finns ett orsakssamband, men i de länder där många kvinnor jobbar är tillväxten högre. Man tar tillvara alla resurser i samhället och det är ett slöseri när inte alla, män och kvinnor, finns i arbetslivet, säger Åsa Löfström.
Dessutom går andelen kvinnor på arbetsmarknaden att sätta i relation till barnafödande.
− Trenden är att i de länder där förvärvsgraden är låg föds det inte heller lika många barn. Det handlar om att det är svårt att förena familjeliv och yrkesliv när den sociala infrastrukturen saknas, säger hon.
Åsa Löfströms personliga åsikt är att det är på det här området som jämställdhetsarbetet måste fokusera för att vara framgångsrikt i hela EU.
− Enligt mitt sätt att se på saken måste vi framför allt göra det möjligt för kvinnor att arbeta, och det är politikernas skyldighet att hjälpa till. Är inte barnomsorgen fixad har inte heller kvinnorna verklig valmöjlighet att arbeta, säger Åsa Löfström.
Om man jämför Sverige och Tyskland ser vi två rika länder som satsar mycket på familjepolitik. Men Sverige prioriterar barnomsorg, Tyskland har satsat på kontantstöd
Hon ger också exempel på att det inte enbart handlar om ländernas ekonomiska resurser, utan att det också får avgörande betydelse hur pengarna spenderas.
− Om man jämför Sverige och Tyskland ser vi två rika länder som satsar mycket på familjepolitik. Men medan Sverige prioriterar tjänster, som förskola och annan barnomsorg, har man i Tyskland satsat på olika former av kontantstöd till familjerna, säger Åsa Löfström.
Hon konstaterar att det i Sverige både föds fler barn och att fler kvinnor har ett yrkesliv.
− Tysklands kvinnor har på senare år börjat arbeta mer, men det föds fortfarande väldigt få barn. I Sverige föds i genomsnitt två barn per kvinna, i Tyskland ett och ett halvt.
Fotnot: Den nuvarande kommissionens mandat löper till den 31 oktober 2019.