Carina Andersson är HR-chef på vård- och omsorgsföretaget Attendo och sitter också med i Vårdföretagens avtalsdelegation för äldreomsorgen.
– Jag skulle önska att avtalsrörelsen tittar på hur ett modernt kollektivavtal kan se ut. Vi har den svenska modellen som Sverige i allmänhet tycker fungerar bra, men nu kommer nya generationer på arbetsmarknaden som kanske ser saker på ett annat sätt.
Vilken tror du blir den viktigaste frågan i avtalsrörelsen?
– Tittar vi på vård- och omsorgsyrkena tror jag att det blir Kommunals krav på en specialsatsning på undersjuksköterskorna. Även i avtalsrörelsen i stort är frågan om kvinnolöner alltid, alltid aktuell. Den pratas det om i alla avtalsrörelser. Inom kvinnodominerade sektorer, främst Kommunals område, är även frågor om arbetstid viktiga: delade turer, rätten till heltid…
Tror du att arbetsgivarsidan fått fördel nu när LO-samordningen brustit?
– Det är jättesvårt att svara på. Jag tror att det blir en svår, tuff och komplicerad avtalsrörelse. Det osäkra läget tror jag leder till ettåriga avtal, vilket gör att det inte blir så mycket arbetsro, man hinner knappt förhandla klart ett avtal innan det är dags att börja med nästa.
Vad tror du om risken för konflikter?
– Risken finns alltid där. I skarpt läge, hur är kopplingen mellan fackets krav och arbetsgivarnas utrymme. Men det är olyckligt om det blir konflikt. Nu kanske jag sticker ut hakan lite, men jag tycker att det är ett lite omodernt sätt att lösa en tvist, att låta det gå så långt.
Regeringen har ju aviserat statliga extrapengar till lärarlöner. Tror du att det kommer att bli mer sådana insatser?
– Egentligen önskar man ju att staten inte ska vara delaktig i lönebildningen. Men det finns en risk att andra grupper som också ser sig som lika utsatta och samhällsbärande också vill ha särskilda satsningar.
