De flesta människor älskar verkligen trauman. Inte som egna erfarenheter såklart, men som berättelser vi kan fängslas av. Så kallade urtrauman är därför ett av de mest bergsäkra sätt för en tidningsredaktör eller medieproducent att få igång en publik.
Ett urtrauma är det bestämda tillfälle och händelse i någons liv som avgjorde hela framtiden. Ni känner igen receptet: en elitidrottare berättar kanske om hur ett besvärligt benbrott i barndomen gjorde att han till slut satsade allt på höga hopp och höftböj. En känd kirurg hade en mor som dog i cancer, vilket triggade henne till att söka läkarprogrammet. En mello-artist sjunger för sitt avlidna syskon, en författare skriver för att förstå ett missfall.
Det mörka för oss närmare
På urtraumaberättelser byggs hela säsonger av Sommar i P1, karriärer för inspirationsföreläsare och PR-kampanjer för nya politiker. Även om receptet alltså lätt går att känna igen, paketera och sälja utgår formulan från något i grunden väldigt fint: människor går igång på mänsklighet. Det svåra, sorgsna och mörka för oss ofta närmare varandra. Den personliga berättelsen krävs dessutom ofta för att vi verkligen på djupet ska förstå något.
Jag har själv vid ett antal tillfällen skrivit om några av mitt livs svåraste erfarenheter. Googlar man tillräckligt länge kan man till exempel hitta texter om mina ätstörningar, min depression, barnfattigdom eller tonårsår mellan replokaler och knarkarkvartar. Ingen av dessa texter har varit lätta att skriva. De har heller inte varit en del av någon kalkylerad karriärplan för att få skriva bok och bli sommarvärd.
Invandrad alkoholistdotter bara halva sanningen
Ibland har det personliga helt enkelt känts nödvändigt för att kunna skriva om något alls, men det bor definitivt ingen inspirationsföreläsare i mig. Jag tror helt enkelt inte att livet är så enkelt att en enda erfarenhet kan sammanfatta en hel person. Livet är liksom både mer komplicerat och mer dråpligt än så.
När jag väl skrivit om mitt livs avgrunder har jag ofta fått höra att min bakgrund verkar så svår. Så sorglig och full av trauman, typ. Inget kan vara längre från sanningen, vill jag svara då. Den invandrade alkoholistdottern med fattig ensamstående morsa som tog sig från botten in i ett nytt språk, ekonomisk trygghet och skribentkarriär är en bra berättelse, men den är inte sann eftersom den inte ens berör ens hälften av mitt liv.
Jag har rört mig på gränsen
Jag känner inte igen traumainramningen om mig själv. Tvärtom. Däremot har jag genom min uppväxt ofta rört mig i gränsländerna till att tappa greppet helt, men jag har aldrig på riktigt hamnat på andra sidan den gränsen.
Det finns egentligen bara en anledning till varför jag inte trillat dit, det vill säga sluppit undan känslor efter något riktigt traumatiserande, och det handlar inte om att jag skulle vara särskilt stryktålig, speciell eller hårt arbetande.
Jag är så tydligt ett barn av välfärdssamhället. Ur det perspektivet skulle jag vilja att vi pratade mer om alla trauman som inte blev av tack vare den gemenskap våra nordiska länder byggt upp.
Samhälle öppet för panka studenter
Trots barnfattigdomen fick jag vård och utbildning. Mina allergiska besvär eller mina lung- och öroninflammationer ruinerade aldrig min mor och försatte oss aldrig i livslång skuldsättning. Trots att jag missade nästan ett helt år av gymnasiet kunde jag plugga vidare, utan ekonomiska resurser hemifrån. Och jag har kunnat studera, excellera och förverkliga mig själv som en skapande, skrivande och kännande människa i ett samhälle där också den typen av utbildningsvägar (som konstvetenskap och folkhögskolor) står öppna för panka studenter.
Mina mediciner har kostat max en hundring i månaden (tills Kristerssons regering försämrade högkostnadsskyddet). Tack vare hyresregleringar har jag alltid kunnat promenera eller cykla till allt viktigt. Och så vidare och så vidare.
Det går att föreställa sig så många andra slut och vägar för livet. I princip samtliga är sämre. Det gäller mig och miljontals fler.
Vad det kostar är skattekronor, även om det såklart leder till att färre personer kan bli publikfriande bokningar för Sommar i P1.
