Det har varit val i Sverige och frågan om den teknik som redan nu förändrar hur arbete organiseras och styrs var i stort sett frånvarande. Nu pågår en regeringsbildning som framför allt verkar handla om ministerposter och om vem som kan tänka sig att sitta med vem. Om AI hör man ingenting.
Samtidigt har avtalsrörelsen dragit igång. Diskussionen handlar om reallöner, arbetstid och konkurrenskraft. Det är viktiga frågor alla tre. Men även här är det påfallande tyst om AI.
Jag tror att tystnaden har en förklaring, och den är inte okunskap. Den är optimism.
Sverige är ett i grunden teknikoptimistiskt land. Politiken ser AI som något vi ska använda mer av och snabbare. När riskerna väl diskuteras är det oftast för att EU tvingar fram det, och regleringar beskrivs då främst som ett hot mot konkurrenskraften.
Teknikoptimism i ryggmärgen
I den svenska fackföreningsrörelsen sitter teknikoptimismen i ryggmärgen. ”Vi är inte rädda för den nya tekniken, vi är rädda för den gamla” har upprepats så många gånger att det har blivit en identitet. När AI väl diskuteras blir samtalet därför ofta ganska allmänt hållet och i grunden positivt. Det låter klokt men landar sällan i något man kan förhandla om.
Om vi vill ha en svensk väg, där politikerna och parterna själva tar ansvar för sina frågor i stället för att vänta på regler från Bryssel, måste vi också visa att den finns.
Teknik handlar om makt
Det är hög tid att sluta prata om AI som något allmänt och mystiskt. AI är inte magi, det är teknik. Det handlar om makt, inflytande, fördelning, villkor och arbetsmiljö. Alltså precis de frågor som den svenska modellen är byggd för att hantera. AI stresstestar modellen och flera delar kan visa sig hålla sämre än vi tror.
Ta mantrat om den nya och gamla tekniken. I grunden är det riktigt, men det vilar på en viktig förutsättning. Det har varit ett uttryck för att fack och löntagare accepterar att jobben förändras eftersom man vet att man inte faller handlöst om jobbet försvinner.
Försämrade a-kassan förstör optimismen
Det bygger bland annat på en a-kassa som håller, och det gör den inte längre. Ersättningen trappas ned till 70 procent efter 100 dagar och till 65 procent efter 200. En privatanställd tjänsteman med medianlön får från dag 201 mindre än hälften av lönen före skatt. Och politiken har beslutat att facken inte längre kan låta inkomstförsäkringen, som medlemmarna själva betalar, fylla upp skillnaden på samma sätt som tidigare.
Den som tror att AI kan föras in smidigt med en a-kassa som denna har inte förstått varför den svenska modellen har fungerat och vad teknikoptimismen bygger på.
Måste utbilda sig för att behålla jobbet
När det gäller omställning nåddes en stor framgång 2022 när huvudavtalet om trygghet, omställning och anställningsskydd tecknades. Men det skedde innan ChatGPT ens hade lanserats. Logiken i överenskommelsen är att ett något förändrat anställningsskydd vägs upp av bättre möjligheter att mitt i livet ställa om till ett nytt jobb.
Men vad kommer vara den efterfrågade kompetensen på framtidens mer AI-påverkade arbetsmarknad? Mycket talar för att det i allt större utsträckning kommer vara verksamhetskunskap i kombination med förmågan att instruera och utvärdera AI-system. För många jobb kommer just kunskap om verksamheten vara det riktigt värdefulla och unika när AI-system kan utföra allt fler arbetsuppgifter.
Vi kan då komma att se en förskjutning där värdet av att ställa om till nytt jobb minskar, samtidigt som värdet av att vara kvar i den anställning man har och där man har sin erfarenhet och verksamhetskompetens ökar. Förskjutningen betyder inte att omställning blir oviktig. Men att behovet av kompetensutveckling i det egna yrket ökar mer än behovet av utbildning för att byta yrke, och möjligheten att vara kvar i sin anställning blir viktigare.
Revansch för kompetensutveckling
Här behöver vi skilja på två saker som ofta blandas ihop.
- Omställning handlar om rätten till ledighet, vägledning och finansiering för att genom utbildning stärka sin ställning på arbetsmarknaden som helhet, och regleras i huvudavtalet.
- Kompetensutveckling handlar om arbetsgivarens ansvar att utveckla den anställde i det nuvarande jobbet, och regleras främst i branschavtalen.
Under senare år har nästan allt kommit att handla om omställning. Med AI behöver kompetensutvecklingen och de avtal som reglerar den få betydligt mer uppmärksamhet.
Huvudavtalet, som ibland kallas århundradets arbetsmarknadsreform och som jag själv var med och förhandlade fram, var inte fel. Men det tecknades innan AI hade nått arbetsplatserna på bred front, och även det kan behöva AI-säkras.
En annan av grundbultarna på svensk arbetsmarknad handlar om medbestämmandet. Jag har länge hävdat att problemet inte i första hand är reglerna. MBL, Utvecklingsavtalet och samverkansavtalen räcker långt. Problemet handlar snarare om båda sidors oförmåga att använda dessa som det är tänkt. Rapporter från flera olika fackförbund har visat att införandet av AI sällan är föremål för medbestämmande och samverkan mellan de anställdas fackliga företrädare och arbetsgivarna.
Ett nödstopp för AI
Även om problemen inte i första hand sitter i lagar och avtal borde parterna redan i avtalsrörelsen förtydliga vad som ska hanteras i medbestämmandet och samverkan när AI förs in i verksamheten. Det rör områden som vilka data som samlas in, hur systemen kopplas ihop, vad som mäts och vem som ansvarar när ett system fattar eller förbereder beslut.
Det rör också arbetsmiljön. AI förs sällan in som ett enda stort sammanhållet system. I stället införs ett system för planering, ett för kvalitetskontroll, ett för underhåll och ett för mätning. Vart och ett ser kanske hanterbart ut men tillsammans kan de bli något helt annat, ett system som styr tempo, bemanning och vem som gör vad.
Skyddsombudet har rätt att stoppa arbete som innebär omedelbar och allvarlig fara och kan också begära åtgärder när arbetsmiljön brister. Lagen gör ingen skillnad mellan en maskin och en algoritm i ett system. Men har något skyddsombud prövat att använda de verktygen mot ett styrsystem baserat på AI? Och skulle det hålla? Det vet ingen förrän det har prövats.
Ett nödstopp för AI är inte teknikfientligt. Det är förutsättningen för att människor ska våga lita på tekniken.
Sluta vara naiva
Inget av detta är argument mot AI. Det är argument mot naivitet. Den svenska modellen har klarat varje teknikskifte för att den har tagit fördelning, inflytande och trygghet på allvar.
Ska modellen vara relevant även framåt behöver den AI-säkras. När det gäller a-kassan är det politikens uppgift. När det gäller avtalen och deras tillämpning så är det parternas uppgift.
Valrörelsen missade AI. Regeringsbildningen verkar också göra det. Avtalsrörelsen har ännu tid på sig att inte bli nummer tre i raden.
