Något av det sista den utgående regeringen gjorde efter sommaren var att beställa en antiförtätningsutredning. Villamattorna skulle räddas från hyresfolket.
”Vi ser med oro det hot med tvångsblandning som finns”, sa bostadsminister Andreas Carlsson.
Hotbilden haltade en aning eftersom byggandet samtidigt gått i botten, ner nästan 60 procent sedan 2019-2021, i takt med att räntorna ökat, konjunkturen vikt och Sveriges befolkning planat ut. Tvångsblandningen kom av sig.
Men regeringens politik var tydlig: Sverige och även storstadsområden bör förbli glesbefolkat.
Och om vi bor långt ifrån varandra så måste vi ju kunna resa. Låt oss kolla på Stockholmsregionen. Här bygger stat, region och kommuner infrastruktur för hundratals miljarder. Ibland för pengar som inte finns. Tunnelbaneutbyggnaden på 100 miljarder skattekronor saknar nu 23 miljarder som ingen vet hur de ska finansieras.
Tunnlar, vägar, flygplatser
I helgen kunde man springa ett lopp på Förbifart Stockholms nya motorväg, ett projekt som beräknas kosta 58 miljarder kronor. När det är klart 2030 lägger det en enorm betongbarriär utanför både Akalla och Hjulsta.
På Bromma flygplats i norra Stockholm går idag huvudsakligen privatflyg. Detta på en central yta motsvarande en tredjedel av Södermalm.
Och regeringen kämpade förra hösten hårt för att få bygga motorled i tunnel, Östlig förbindelse, mellan Nacka och Frihamnen, något som skulle stoppat 2000 lägenheter i Frihamnen. Den omstridda motorleden ”Tvärförbindelse Södertörn” har fått grönt ljus med en kostnadsberäkning som idag ligger på 20 miljarder.
Vi ska resa, resa, resa. Samtidigt som vi aktivt motarbetar en förtätning som skulle göra infrastruktur mycket mer lönsam. Istället lägger busslinjer ner när resandet sviktar. I innerstan finns tunnelbanestation Kristineberg med bara 10 000 av- och påstigande per dag. På busshållplats Arbetargatan på Kungsholmen finns 16 resande en vanlig dag.
Staden är populär
Idag tuffar tunnelbana och pendeltåg på genom skog, bergknallar, tallar, ängar och sportfält. Och vi lägger miljarder för att de ska sträcka sig ännu längre bort. Breda motorleder går rakt genom staden. Istället för att vi omvandlar dem till värdefulla boulevarder med stadsbebyggelse, så ploppar här upp lagerlokaler idag.
Tunnelbanans och funktionalismens idé var ju att sprida ut staden i små byar som kallades ABC-förorter. Där skulle harmoni och gemensamhetsanda råda. Skogen och motorlederna gentemot nästa förort skapade sammanhållning. Storstan var ju så smutsig, anonym och människofientlig.
Sen kom bostadsrätterna med sina nyputsade fasader. Plötsligt visade det sig att människor var villiga att betala 122 000 kronor per kvadratmeter centralt, men bara 47000 per kvadrat i Farsta. En klyfta som fortsätter växa.
Transporter kostar resurser
Nu säger översiktsplanen istället att staden bör förtätas. Fast det är mest på pappret. Modellen att byta infrastruktur mot bostäder fortsätter i praktiken.
Idag börjar vi förstå hur mycket transporter tär på jordens resurser. Idén att vi ska resa längre och längre för att mötas, med bil, buss, tåg och flyg, är varken ekonomiskt eller ekologiskt hållbar. Det borde få konsekvenser.
144 000 nya invånare istället för vägar och räls
Tänk om vi istället satsat pengarna från tunnelbanan, Förbifarten och Tvärförbindelsen på bostäder i centrala lägen och vågat tänka bort bilen. Det finns plats att bygga på. 180 miljarder hade räckt till 72 000 lägenheter. Det motsvarar mer än två års byggande. Det blir 144 000 nya invånare.
De hade nog inte haft något emot att bo längs den befintliga tunnelbanan. Tvärtom hade de varit beredda att betala bra för det. Den befintliga infrastrukturen hade fått fler skattebetalare och biljettköpare. Istället för sprawl hade vi skapat en värdeintensiv stadsbebyggelse.
Resultatet hade blivit ungefär så som ”tvångsblandarna” tänkt sig staden. Socioekonomiskt blandad och med tillräckligt många boende för service, kultur och kollektivtrafik.
