Om du söker jobb på fel dagar kan du bli utan pengar från Socialen. Olika kommuner har helt olika regler och det är inte helt enkelt att förstå hur man ska göra rätt, eller ens varför kommunerna gör som de gör.
Många kommuner kräver att du söker ett visst antal jobb jämnt över månaden. Det räcker inte att skicka in 130 ansökningar på två månader om du gör det samlat under några dagar. Det avslöjar tidningen Arbetet idag.
Ingen gillar kravlöshet
Det är dagens tillstånd som arbetsmarknadsminister Johan Britz kallar att människor får försörjningsstöd ”utan motprestation” och som får socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) att stämpla Sverige som ”en kravlös gemenskap” .
Ingen gillar ju kravlöshet. Därför har Moderaterna i valrörelsen lovat att ytterligare sänka den redan försämrade a-kassan efter 200 dagar och att dessutom slopa skatteavdraget för a-kasseavgiften vilket skulle öka kostnaden för medlemskapet kraftigt.
Kristdemokraterna lovar dessutom att helt lägga ner Arbetsförmedlingen och göra om den till en kontrollmyndighet. Det är en tanke som ibland vädras även av liberala och moderata röster.
Ansträngning går inte att mäta
Regeringen står för något man skulle kunna kalla en ”ansträngningsfilosofi” i arbetsmarknadspolitiken. Om människor bara hade ansträngt sig mer, hade arbetslösheten försvunnit. Med ekonomiska incitament samt strikt övervakning av hur och när man söker jobb, kommer arbetslösheten läka ut av sig själv. En tydlig anhängare är Arbetsförmedlingens tidigare styrelseledamot Günther Mårder, som menade att digitala plattformar idag gjort arbetslöshet till ett självvalt tillstånd och därmed rimligen Arbetsförmedlingen överflödig.
Men ”ansträngning” är ingenting vi kan mäta och därför inte särskilt användbart i politiken. Det är av mer filosofiskt intresse – en morallära. Metoden är lika effektiv som att skuldbelägga överviktiga.
Arbetsförmedlingens Rolls Royce
Om vi istället ser på hur arbetsmarknadens parter – fack och arbetsgivare – organiserat sitt skydd mot arbetslöshet så hittar vi omställningsorganisationerna. Hit kan arbetstagare som sägs upp från arbetsplatser med kollektivavtal komma. De möts av individanpassade samtal, hjälp att kartlägga sina kompetenser och råd om utbildningar för att vidareutvecklas i arbetslivet. Det är en sorts Arbetsförmedlingens Rolls Royce. Här har du knappt tid att söka jobb på grund av alla kurser du ska gå. Ändå brukar resultaten beskrivas som lysande.
Detta beror rimligen på att fack och arbetsgivare kommit fram till att det är de här verktygen som leder till nya jobb på riktigt, inte att du görs fattig och skriver 130 ansökningar i månaden med ChatGPT, utan att du får vägledning och stöd. Att du reflekterar över dina styrkor och använder dina nätverk. Inte att du bryts ned, utan att du byggs upp.
Kryper till korset
Och när filosofin om incitament och piskor kraschar mot den verkliga världen, så brukar även regeringspartierna krypa till korset.
Arbetsmarknadsminister Johan Britz som inledde mandatperioden med fallande antal subventionerade anställningar och personer i yrkesutbildningar, specialsatsade i budgeten 2026 på yrkesutbildningar, om än tidsbegränsat.
Tvärtemot sin ansträngningsfilosofi så erkänner också regeringspartierna att stöd till arbetslösa behövs. Så länge det ges av privata bolag. En lösning som visade sig bli dyr för skattebetalarna när Arbetsförmedlingens matchning privatiserades.
Från moraliserande till resultat
Det är en gåta hur arbetslösheten hamnat i skymundan i den här valrörelsen.
Det kan tyckas tekniskt hur Arbetsförmedlingen ska fungera. Samtidigt är det avgörande att vi slutar moralisera i arbetsmarknadspolitiken. Och istället fokuserar på det som ger resultat:
Att svaga grupper får individuell och intensiv service på plats i stora delar av landet. Att yrkesutbildningar och arbetsmarknadsutbildningar byggs ut. Och att fler får subventionerade anställningar.
”Att ställa krav är att bry sig”, menar Anna Tenje (M). I så fall är det hög tid att börja ställa krav på politiken för en fungerande arbetsmarknadspolitik – för att vi bryr oss.
