Enligt estländsk lag delar han och tre fackliga kollegor på 16 timmars betald facklig tid i månaden. Det räcker inte. Resten sker helt ideellt.
– Vi klev in i det här i en väldigt rörig tid för att vi var tvungna att få till en överenskommelse med Nordea. Det gav oss 270 nya medlemmar. Men vi har inte haft tid att axla de roller som är förknippade med normalt fackligt arbete, säger Tarmo Kase som nu är klubbordförande i Luminor, den bank som blev resultatet när Nordea och DNB slog ihop sina affärer i Baltikum.
Skälet till deras engagemang är snarare idealism än traditionellt fackliga frågor.
– Vi har varit fackliga outlaws som engagerat oss för att vi tror på mänskliga rättigheter. När de inte respekterades kunde vi inte tiga, säger Tarmo Kase.
På samma grunder drivs ännu fem år efter bildandet det estländska Finansförbundet EFL. I Tartu sitter Tanel Erik Podar, jurist på Swedbank och SEB i Estland från 2006, som nu arbetar med juridiska frågor på ett företag som bygger mobila IT-applikationer.
Efter att ha sett hur svenska banker behandlade personalen under finanskrisen bestämde sig Tanel Erik Podar att starta ett fackförbund för finanssektorn.
Foto: BÖRGE NILSSON/Textra
Han är förbundsordförande i EFL med nära 500 medlemmar, varav 337 arbetar på Luminor och resten på Swedbank, SEB och Danske Bank.
Också Tanel Erik Podar arbetar helt idéellt.
– Jag kunde ha lagt min ideella tid på Amnesty eller på någon annan organisation för mänskliga rättigheter. Nu blev det facket.
Nu säljs aktiemajoriteten i Luminor till ett konsortium lett av en amerikansk riskkapitalfond.
Foto: BÖRGE NILSSON/Textra
Han arbetade på de svenskägda bankerna under och efter finanskrisen 2008.
– Då blev det så tydligt hur svag respekten för mänskliga rättigheter är i bankerna, säger han.
Men nu ska EFL bli ett vanligt fackförbund. Tillsammans med ett annat tjänstemannafack, ESTAL som bland annat organiserar IT och telekom, ska de skapa ett nytt förbund med namnet PRO.
– Vi har ett väldigt bra samarbete, vi är verkligen som systrar, säger Rauni Söderlund som är internationell expert på finländska PRO vars medlemskår ungefär motsvarar svenska Unionens.
Hon vet att finansfackliga företrädare i Estland varit kritiska mot svagt stöd från Norden.
– Vi organiserar inte anställda på Nordea, de har ett eget förbund, så jag vet inte om de överdriver eller om det verkligen är så. Men jag vet att vi alla bör fundera över hur vi bäst stöttar våra kollegor i öst, säger Rauni Söderlund.
I september träffade hon EFL, ESTAL och klubben på Luminor tillsammans med Arvid Ahrin, generalsekreterare på Nordic Financial Unions, NFU.
Avvek kraftigt från vad koncernledningen sade sig stå för
Arvid Ahrin känner till att fackföreträdarna i Estland känt sig sakna nordiskt stöd. Han tror att en förklaring är att förtroendevalda i Norden haft svårt att föreställa sig att Nordea kunnat bära sig åt så som banken gjorde i Estland.
– Det tog tid innan det landade eftersom det avvek så kraftigt från hur banken agerar i de nordiska länderna där fack och ledning har ett konstruktivt samtalsklimat, säger Arvid Ahrin.
När cheferna i Estland agerade på ett sätt som helt stred mot de värderingar som koncernledningen i Norden sa sig stå för, hade de nordiska facken svårt att veta hur de skulle agera.
I konflikten kring den första förtroendemannen, Hannes Veskimäe, löste de dilemmat genom att betala advokatkostnaderna när Veskimäe köptes ut av Nordea, men i övrigt förhålla sig tämligen passiva, åtminstone utåt.
Demonstration skapade osäkerhet
Att tjugo bankanställda tog färjan till Stockholm och med dolda ansikten demonstrerade utanför Nordeas dåvarande huvudkontor förvånade också fackliga kollegor i Norden.
– Det skapade en viss osäkerhet.
Ett mycket konkret stöd är att NFU finansierat ett treårigt rekryteringsprojekt. En rutinerad organiserare har hjälpt finansfacket EFL och klubben på Nordea och senare Luminor.
Projektet pågår till i sommar. Kommer det att få någon fortsättning?
– Vi vet inte än. Styrelsen för NFU kommer att ta ställning till det, säger Arvid Ahrin.