Diskussionerna om AI-utvecklingen präglas av motsägelsefulla svängar mellan dystra domedagsscenarier och hysterisk optimism. I USA har de fem största företagen tillsammans spenderat mer än två biljoner dollar på att utveckla ny AI-teknik sedan 2023.
I Wall Street Journal kunde vi nyligen läsa en anmärkningsvärd ingress: “Debatten om AI:s potential att utplåna mänskligheten skadade vissa aktier, men hjälpte andra.”
Glappet mellan farorna och riskerna med AI och entusiasmen över börsvärdet på de stora AI-företagen riskerar att skymma blicken för de mer omedelbara riskerna när det gäller arbetsmarknaden.
Prognoserna varierar, men en rad djupgående rapporter det senaste året, från bland andra Goldman Sachs och det världsledande AI-företaget Anthropic, uppskattar alla att en stor del av kontorsjobben kan äventyras av AI under en nära framtid. De mest dramatiska prognoserna tror att en tredjedel av alla kontorsjobb kommer att påverkas – vilket inte betyder att de kommer att försvinna, men att arbetsuppgifterna kan förändras kraftigt.
Utvecklingen går att påverka
Journalisten Sarah O’Connor, till vardags reporter och kolumnist för Financial Times i London, tröttnade till slut på att AI-företagen själva beskriver utvecklingen som ett naturfenomen, där de de varnar för riskerna som om de vore meteorologer, snarare än de som faktiskt är ansvariga för utvecklingen.
I den nya boken “We are not machines – The fight for the future of work” reser hon runt i världen för att utforska hur arbetslivet faktiskt påverkas av den nya tekniken.
– Jag skrev boken för att jag ville höra berättelser från de som faktiskt påverkas av tekniken, inte bara de som skapar den. Vi riskerar att falla för idén att vi automatiserar vårt arbete och gör det mer effektivt, när det som i själva verket händer är att vi själva på sätt och vis blir mer som maskiner, säger hon i en intervju på Financial Times redaktion i London.
I boken skriver hon:
Metaforer om en hotande tsunami av teknisk förändring uppmuntrar människor att se denna process som en mäktig naturkraft – något som inte går att kontrollera, utan som man bara kan förbereda sig för.
I stället påminner hon om att “ny teknik faktiskt inte utvecklas av sig själv. Den skapas av människor och implementeras av människor. Det är inte bara en teknisk fråga, utan en fråga om makt, kontroll, design, kultur, marknader, institutioner och idéer.”
AI kan inte ersätta tyst kunskap
Ett vanligt misstag i synen på AI-teknikens effekter på arbetslivet, säger hon, är att tro att alla jobb kommer att bli lika lätta att ersätta som programmerarens eget jobb.
– Programmerare på AI-företagen ser hur deras egna arbetsuppgifter relativt enkelt kan automatiseras och många av dem drar då slutsatsen att alla andra jobb kommer att ersättas lika enkelt. Men programmering är inte som andra jobb. Det mesta arbetet som högutbildade ägnar sig åt idag bygger på andra former av kunskap som kallas tyst kunskap. Ta en tidningsredaktion som exempel. Vi har suttit här i tjugo år och diskuterat vad det egentligen är som gör en ingress stark. Det är egenskaper som det är svårt att kopiera, svårt att sätta ord på, men som vi behärskar av ren erfarenhet, säger hon.
Det som oroar henne i den närmaste framtiden är inte främst risken för massarbetslöshet, utan att våra arbetsuppgifter gradvis försämras när de anställdas autonomi försvagas på arbetsplatsen.
– Många AI-företag har som mål att skapa maskiner som är som människor. Men jag tror att risken är att vi själva, utan att knappt lägga märke till det, börjar tänka och agera mer och mer som maskiner.
För AI-företagen är det här en tillgång snarare än ett problem. I en talande kommentar från Mira Murati, som länge satt i ledningen för Open AI, säger hon att de högutbildade och kreativa personer som riskerar att förlora jobb när AI-tekniken sprider sig “kanske inte skulle ha haft de jobben från början”.
Kontorsjobb mer utsatta
Sarah O’Connors bok har potentialen att bli en ny klassiker om modernt arbetsliv – jämförbar med 1900-talets reportage från Studs Terkel eller Barbara Ehrenreich, men nu med perspektivet mestadels från medelklassens kontorsjobb, från tjänstemän och högutbildade. Många av kapitlen i boken visar en dynamik där kontorsarbetare förvandlats till assistenter åt AI-tekniken, snarare än tvärtom.
– Vi är fixerade vid antalet jobb som kommer att försvinna, och vi letar efter trovärdiga prognoser över hur många jobb som ryker, men vi borde ägna mer uppmärksamhet åt förändringen av arbetets kvalitet. Även om det fortfarande finns gott om jobb kvar så tror jag att kvaliteten på det arbetet – huruvida vi trivs med det, om det känns meningsfullt för oss, om det sliter ut oss och gör oss helt utmattade, eller om det får oss att känna ny energi – kommer att förändras.
I ett talande exempel, som inleder boken, får vi följa en översättare som älskar sitt jobb – i synnerhet den kreativa processen att hitta ord och uttryck som kommer så nära originalets språk som möjligt. Men under det senaste året har hans uppdrag förvandlats från att översätta texter från grunden, till att få automatiserade AI-översättningar som han ska “städa upp” och förbättra. Det är ett tråkigare arbete, där det kreativa inslaget försvagats, och betalningen är dessutom mycket sämre.
Sarah O’Connor ser det som en varning för de förändringar som kan vänta inom många andra yrken.
– Det spelar verkligen roll om uppgiften som automatiseras är den del av ditt jobb som du älskar, eller den del du inte gillade, så att du faktiskt får mer tid att göra det du uppskattar. Det handlar också om makt och kontroll. Om du upplever det som att du jobbar för maskinen, snarare än att maskinen hjälper dig, så påverkar det oerhört starkt hur meningsfullt vi upplever våra jobb.
Statistiken är missvisande
De senaste åren har oroande prognoser om förlorade jobb och försämrade arbetsuppgifter ofta följts av rapporter som försöker visa att oron är obefogad – hittills har relativt få jobb försvunnit och nationalekonomer påminner gärna om att historiska exemplen på tekniska språng brukar leda till ökad tillväxt och nya arbetstillfällen. Men många med djup erfarenhet inifrån AI-företagen varnar för att det är annorlunda den här gången.
Erik Brynjolfsson, ekonom och flitigt citerad AI-expert, sade nyligen till New York Times: “Om vi fortsätter på den här vägen är risken för en extrem koncentration av makt – både ekonomisk och politisk – väldigt verklig”. Bill Gates, Microsofts grundare och tidigare VD, varnade likaså för att de historiska exemplen är missvisande: “Det förflutna är missvisande. Den rådande ekonomiska statistiken är också missvisande”.
– Industrialiseringens historia visar att gamla jobb ersatts av nya jobb. Men vad historien också lär oss är att de som blir av med jobben i regel inte är samma personer som får de nya jobben. Det är oftast helt andra människor, på helt andra platser, så därmed kan nettoresultatet se ganska stabilt ut på pappret, men det kan ändå orsaka ett enormt lidande för enskilda människor.
Med den snabba utvecklingen inom robotteknik just nu är det inte bara kontorsyrken utan även många fabriksjobb och fysiska arbeten som kan äventyras inom en snar framtid. Den yrkeskategori som löper störst risk att drabbas på kort sikt är inte de högutbildade kontorsarbetena, utan gig-ekonomin, tror Sarah O’Connor.
– Det är det område där jag tror att vi snabbast kommer att få se verkliga jobbförluster på grund av AI. Det håller redan på att ske, men det sker under radarn eftersom det handlar om folk som inte hade en anställning, som inte märks i statistiken. De har ingen som ger dem sparken, men de får inte längre uppdrag via de plattformar som brukade ge dem jobb. Deras inkomst sjunker sakta men säkert, eller så får de jobba alltmer för att försöka behålla den inkomst de hade tidigare, säger Sarah O’Connor.
”Vi är ej maskiner”
Den röda tråden i Sarah O’Connors bok är att vi inte behöver stå hjälplösa inför den här utvecklingen. Hon visar exempel över hela världen där anställda, fackförbund och civilsamhälle samlas för att visa att de har agens, att de kan göra den här tekniska omställningen mindre smärtsam för gemene man.
De mest hoppfulla exemplen är hämtade från Sverige – det gäller även bokens själva titel, “Vi är ej maskiner”, hämtad från gruvstrejken i Kiruna 1969. Hon besökte nyligen Sverige för att tala om detta och tror att de nordiska länderna, med sina starka skyddsnät och generellt välfungerande politiska åtgärder för att hjälpa yrkesarbetare med omställningar och omskolning, står bättre rustade för de kommande årens turbulenta arbetsmarknad.
– Sverige och Skandinavien är intressanta eftersom de är mest positiva till AI-utvecklingen. Jag tror att en del av det beror på att de känner sig trygga med att de kommer att skyddas, både av välfärdsstaten, men också för att de tenderar att ha en plats vid förhandlingsbordet på sina arbetsplatser, där de får diskutera och förhandla om tekniken och hur den kommer, eller inte kommer, förändra deras jobb.
