Håller vårt senaste teknologiska genombrott artificiell intelligens på att utvecklas totalt på arbetsgivarnas villkor? Den frågan ställer sig en av världens mest kända ekonomer Daron Acemoglu i sin nya bok ”Power and Progress”. Och han besvara den jakande. Daron Acemoglu är oroad.
– En dålig utveckling är att om vi tillåter en väldigt smal grupp människor att göra alla val kan väldigt viktiga områden som AI ta märkliga riktningar, säger han till Arbetsvärlden i samband med att han medverkar på tankesmedjan Arena Idés seminarium Makt och välstånd.
I praktiken finns det två myter i amerikansk media.
Med den enormt inflytelserika bästsäljaren ”Why Nations Fail” seglade den Istanbulfödde Darin Acemoglu upp bland världens mest kända ekonomer år 2012. Numera är han verksam på MIT på den amerikanska östkusten. Boken från 2012 tar sig an frågan varför vissa länder är rika, andra fattiga och varför en del länders ekonomier växer och drar ifrån andra.
Författarnas svar: det handlar om politik.
I den nya boken menar Acemoglu att efterkrigstiden präglades av en starkt produktivitet som formades av ekonomisk sammanhållning och ett starkt fackligt inflytande. Arbetare hade inflytande över ny teknikutveckling och fick arbetsplatsutbildning när den infördes. På 1980-talet bröts den här sammanhållningen ned, facken försvagades och teknikutvecklingen inriktades istället på att ersätta manuellt arbete och minska kostnader för företagen. Fokus var lönsamhet, inte att utveckla nya produkter. Arbetslösheten ökade, liksom vinsterna, medan löntagarna missgynnades.
Två myter om teknikutveckling
Det här är en historieskrivning som går tvärt emot tanken att teknikutveckling skrider framåt oavsett politiskt sammanhang.
– Idén att teknikutveckling ”bara händer” är definitivt en myt, säger Daron Acemoglu.
– I praktiken finns det två myter i amerikansk media med en spänning sinsemellan: den ena är att teknikutveckling ”bara händer”. Den andra är att tech-genier spelar en stor roll.
– Historien visar tvärtom att tillämpningen av mänsklig kunskap är extremt formbar. Ändra politik och förutsättningar och människor kommer att utveckla väldigt olika saker. Det gäller också AI.
Vad skulle vara ett sätt att använda AI som gynnar löntagare?
– Det finns en riktning som skulle kunna gynna arbetare, men jag menar inte på något sätt att vi rör oss dit. Det skulle gå ut på att löntagare kan använda de stora mängder information som AI kan samla ihop för problemlösning. Inte bara chefer utan elektriker, rörmokare, vårdpersonal, snickare.
Ett exempel som nämns i boken är om sjuksköterskor med hjälp av AI skulle kunna skriva ut recept, vilket skulle öka effektiviteten i vården.
Daron Acemoglu menar också att AI skulle kunna användas mer kreativt inom utbildning. Istället för att rätta prov, skulle lärare kunna använda AI till att bedöma elevernas nivå i olika ämnesområden och, om det finns svagheter, få hjälp av AI att använda alternativa pedagogiker för enskilda eller grupper av elever. Det här skulle höja lärares kunskaper och göra dem mer produktiva i att lära ut.
Kräver arbetares inflytande
Det är upp till fackföreningarna att driva företagen i en riktning där AI höjer produktiviteten för de anställda, menar Acemoglu. Det skulle vara märkligt om vi kunde designa hjälpmedel för arbetare utan inflytande från arbetarna själva.
Om facken har en viktig roll för att AI-utvecklingen ska kunna vända, så gäller det också staten.
Daron Acemoglu menar att skattesystemet bör ändras för att inte skapa konstgjorda incitament för att investera i teknik och AI.
– Speciellt bör vi utjämna marginalskatterna på arbete och kapital, vilket innebär att minska skatten på arbete, öka företagsskatten och göra oss av med kryphål för kapitalinkomstskatt.
Statliga investeringar i AI
Acemoglu vill också se direkta statliga investeringar i AI. Han nämner hälsosektorn och det brittiska universitetsinitiativet BlueSkeye som arbetar med brittiska hälsovårdsmyndigheten NHS för att med hjälp av AI kunna diagnosticera patienters rörelser och minspel.
– Liksom i energisektorn kan regeringar spela en roll för att stödja kreativa och socialt hållbara teknologier, en motsvarighet till den gröna omställningen, men inom AI-fältet.
Acemoglu efterlyser också en ny amerikansk arbetsrätt som gör det enklare att organisera sig fackligt och tillåter löneförhandlingar på branschnivå.
En skatt på digitala annonser
Daron Acemoglus utblick på världen är relativt mörk. Techbolagen har enorm makt över utformningen av AI. I kombination med en kvartalskapitalism som pressar på för ökad lönsamhet istället för ersättning till löntagare, skapar det här dålig produktivitet. Innovation sker till nytta för lönsamhet istället för löntagares behov. Låga kapitalskatter gynnar överdrivna kapitalinvesteringar och skapar inte tillräckligt många arbeten.
Men han har ändå flera politiska idéer som sticker ut i det teknikpolitiska landskapet.
En sådan är en särskild skatt på digitala annonser. Det här skulle kunna styra incitamenten bort från att företagen skapar lösningar som gynnar annonsörer, till att istället tillfredsställa konsumenters och löntagares behov, menar han.
Fackligt skydd av upphovsrätten
Acemoglu menar också att facket såväl som staten har en roll att spela för att skydda upphovsrätten av data som kan användas av AI.
– Precis som WGA (amerikanska författares fackförbund) gör så behöver vi en sorts facklig representation för data-ägare. Jag tror att staten behöver ta en ledande roll i att experimentera, utveckla lagen och praktiker för en sådan marknad, säger Acemoglu.
Fackens och demokratins inflytande i kombination
Vad var det då som fungerade under efterkrigstiden?
Finns det något exempel på en ”demokratisk innovation”?
– När ny teknik infördes så kunde facken ibland förhandla fram mer utbildning och att deras arbeten blev mer tekniskt avancerade. Här stod demokratin mer i bakgrunden.
– Ett område där du direkt ser den demokratiska kontrollen är kärnvapen. Militärens inställning att använda kärnkraft hela vägen för vapen mötte en demokratisk backlash. Många vetenskapsmän sade nej och satte press på regeringarna i både USA och Europa. Till slut saktade produktionen av kärnvapen ned.
– För AI behöver vi en kombination av de här två strategierna: mer expertis och engagemang från facken, likaväl som den demokratiska processen att säga nej till de mer skadliga riktningarna för hur teknologin kan användas, säger Daron Acemoglu.