Den nyaste bromsklossen för Trumps styre heter Doug Jones. När kongressen samlas till ett nytt arbetsår i januari intar han sin pulpet, den 49:e, på den demokratiska sidan mittgången i senaten. Därmed krymper den republikanska majoriteten till minimala 51.
Doug Jones hade större uppbackning av facket än någon annan någonsin i hemstaten Alabama i fyllnadsvalet den 12 december. Från AFL-CIO, USA:s största fackliga centralorganisation, framhålls att Alabama inte är något fackligt fäste men att anslutningsgraden är högre än i angränsande sydstater.
Svarta kvinnor drog det tyngsta lasset i kampanjen för Jones som besegrade den republikanske kandidaten Roy Moore. Denne sa bland annat sa att han beklagar ändringar i grundlagen som innebar att slavarna friades och kvinnor fick rösträtt. Enligt Bren Riley, ordförande i Alabamas AFL-CIO-avdelning, delade volontärer ut 40 000 flygblad på arbetsplatserna och knackade dörr hos 100 000 medlemmar.
Trump lovade ju att bli de bortglömda männens och kvinnornas främsta förkämpe och bjöd in bland annat byggarbetarfacken redan i januari. Men allteftersom månaderna gått har det visat sig att han är allra mest angelägen om att omintetgöra Barack Obamas reformer och i övrigt ansluter sig till traditionell republikansk politik.
Skatteförslaget skyndas på
Nyligen sa han att ”välfärden” väntar efter skatteförslaget som håller på att färdigställas och som republikanerna ta upp medan de fortfarande har 52 röster. Det ordet, ”welfare”, står för pensioner och äldresjukvården Medicare som Trump bedyrade gång på gång att han inte skulle röra. Men andra ledande republikaner understryker att det är där de enda möjliga besparingarna i budgeten finns.
− En skattebluff som vem som helst upptäcker från flera mil bort, skrev Kelly Ross på AFL-CIO-bloggen om förslaget som enligt Trump ska bli ”en julklapp till medelklassen” men där lättnaderna gynnar företag och höginkomsttagare mest – och dessutom spär på budgetunderskottet med hundratals miljarder dollar.
Obamas löntagar-regleringar rivs upp
Demokratiska presidenter är i allmänhet vänligare inställda till välfärdspolitik à la Västeuropa. Obama kanske inte uppfyllde allt han lovade, till exempel att göra det lättare att starta fackklubbar. Men en välvillig tolkning är att han gjorde så gott han kunde med tanke på först den djupa recessionen, sedan det hårdnackade motståndet från kongressrepublikerna och deras uppbackare i storföretagen.
Och nu är Trump och hans ministrar, flera från Wall Street, i färd med att riva upp förbättringar som Obama införde via regleringar. Till exempel:
– att lönenivån som berättigar till övertidsersättning sänks igen, något som berör 4,5 miljoner människor.
– att serveringspersonal på restauranger måste lägga all dricks i en pott som ska fördelas på alla, eller med andra ord, att ägarna kan hålla lönerna nere för kockar, diskare och annan osynlig personal.
– att företag som deltar i federala upphandlingar inte ska behöva redovisa eventuella fall av sexuella trakasserier eller diskriminering.
– att skärpta arbetsmiljöbestämmelser beträffande gränsvärden för damm och vissa kemikalier slopas.
Det är osäkert hur långt ett par republikanska förslag som las fram i kongressen nu i år verkligen kommer att gå vidare till omröstning. Men det är ingen tvekan om vad syftet med dem är, nämligen att begränsa fackets möjligheter att kräva information från arbetsgivare och utvidga så kallade Right to work-bestämmelser till att gälla hela landet. 28 delstater har sådana lagar som förbjuder fackföreningar från att ta ut avgifter från icke-medlemmar, även om de omfattas av förmåner som facket förhandlat fram.
Sex dagar i veckan, tio timmar om dagen på stålverk
Doug Jones har berättat att hans far tyckte att han behövde lite erfarenhet av riktigt arbete efter universitetsstudierna. Doug jobbade i samma stålverk, Fairfield Steelworks, som fadern och farfadern. Sex dagar i veckan, tio timmar om dagen, och nära att mista synen när en metallbit träffade honom i pannan. Detta, plus fall som Jones tog upp som federal åklagare, bland annat attentat under medborgarrättsrörelsen, tyder på att han skiljer sig från många av kollegerna i senaten. Han har visserligen sagt att han är beredd att samarbeta med Trump om han håller med honom i någon fråga, men underströk bestämt att hans egna föräldrar och andra han känner är beroende av Medicare och att en bantning här är utesluten.