Mitt under brinnande coronakris är det svårt att blicka framåt. Men även om stödpaketen avlöser varandra just nu, så kommer pandemihotet att ebba ut och ett slags vardag på arbetsmarknaden ta vid. Exakt hur den ser ut vet ingen. Men flera drag går redan att urskilja, enligt de tre experter som Arbetsvärlden talat med.
Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi och forskare vid Institutet för näringslivsforskning, har forskat om hur tidigare kriser slagit mot den svenska ekonomin och arbetsmarknaden.
Han bedömer att det kommer att ske en del strukturförändringar i ekonomin på både några års och längre sikt.
– Om coronahotet kvarstår under några år så drabbas rese-, hotell- och restaurangbranschen av mer bestående problem än vad många förmodligen räknar med. Då måste tidigare anställda hitta ny sysselsättning i områden som expanderar, vilket kan vara vård, omsorg och hemleveranser, säger han.
Redan innan krisen pågick digitaliseringen som medfört att en rad jobb försvinner. Branscher som den fysiska handeln har dragits med lönsamhetsproblem och konkurrens från e-handeln. En utveckling som kan förstärkas av coronakrisen. Men Lars Calmfors varnar för att ha en alltför negativ syn på utvecklingen:
– Det finns en negativ bias i alla förutsägelser om vad som ska hända med jobben vid stora omställningar. Det beror på att det är mycket lättare att räkna ut vilka jobb som väntas försvinna, än vad som kommer till.
Hemleveranser har ökat kraftigt under spridningen av coronaviruset.
Foto: Anders Wiklund/TT
Den påskyndade digitaliseringen som följt av möten och undervisning på distans lär hänga med även efter krisen.
– Exempelvis har vi på universiteten haft i stort sett samma undervisningsmetoder sedan antiken, där man står i en kateder och föreläser, men vi lär oss nu att vi i hög grad kan göra det digitalt. Ibland kan det vara en fördel att ses fysiskt, men inte alltid, säger han.
En annan större förändring rör beredskapen, där lagret av exempelvis medicin eller skyddsutrustning kritiserats. En effekt av det kan bli en förstärkt inhemsk produktion, något som bland annat ekonomen Rikard Forslid argumenterat för.
– Den här krisen har visat på känsligheten i internationella produktionskedjor. Man kan därför tänka sig att det inträffar ett slags deglobalisering, där företag av ren självbevarelsedrift väljer att ha fler leverantörer nationellt. Det kan därför ske en viss återflytt av sådant som outsourcats till andra länder, säger Lars Calmfors.
Calmfors: ”Återflytt av sådant som outsourcats”
En annan osäkerhetsfaktor över hur arbetsmarknaden kan se ut när pandemihotet lagt sig rör de krisåtgärder som vidtagits.
– När ekonomin ska återstartas igen bör inte arbetslöshetsförsäkringen och systemet för korttidspermittering förbli alltför generöst eftersom det kan hämma drivkrafterna att hitta nya jobb där det finns arbetskraftsefterfrågan, säger Lars Calmfors.
Skype, Zoom och Teams har ersatt de fysiska mötena på många arbetsplatser. Här träffar prins Carl Philip via Skype personal på fältsjukhuset vid Östra sjukhuset i Göteborg.
Foto: Björn Larsson Rosvall/TT
Ulrica Schenström, tillträdde sitt nya jobb som vd på tankesmedjan Fores i mitten av mars, samtidigt som coronapandemin slog till i Sverige. De första veckorna i den nya rollen har därför skett på distans.
– Jag blev tvångsdigitaliserad och fick ställa om alla möten och snabbt skaffa all teknik som krävs. Det var inte utan motgångar – exempelvis fick vi göra om hela inspelningen av en podd jag medverkade i. Jag har därför blivit tvungen att lära mig tekniken, säger hon och fortsätter:
– Det har ju varit otaliga Almedalen-seminarium de senaste åren om hur digitaliseringen och AI är på väg att förändra samhället. Nu kommer förändringarna med brutal fart och vi som jobbar hemifrån har fått en enda stor jätteutbildning, som vi kommer ta med oss även efter krisen.
Vi som jobbar hemifrån har fått en enda stor jätteutbildning
Ulrica Schenström ser därför digitaliseringen som den tydligaste förändringen som lär följa när krisen lagt sig. Och för de som saknar utbildning eller jobb där teknikförändringarna spelat en avgörande roll måste kunskapsluckorna tätas snabbt.
– Det har rått politisk konsensus om att det är bra att digitaliseringen är på gång. Men vad har man gjort för att säkerställa att utbildning och utvecklingen i den frågan faktiskt har fungerat? Det är uppenbart att den inte har det. Inte minst med tanke på att jag själv knappt var digitaliserad trots att jag ser mig som en hyfsat modern person som kan teknik.
Schenström: ”Politikerna måste bli bättre”
En effekt av den insikten respektive den debatt som följt om den svenska beredskapen, bör därför vara att politiken blir bättre på att ta beslut på lång sikt, menar hon:
– Politiken tenderar att vara väldigt mycket här och nu och just nu måste politiken vara det. Men politikerna måste bli bättre på att se behoven långt framöver. Vi måste därför se över frågor som: Vilka system behöver vi ställa om när det är kvinnorna som har de mer kvalificerade jobben? Själv har jag tjatat om att vi behöver en förändrad föräldraförsäkring för att möta förändringarna på arbetsmarknaden.
Lättare för varje arbetsplats att rensa upp i mötesträsket
Jonna Bornemark, professor i filosofi vid Södertörns högskola, delar bilden av att krisen medfört att det digitala mötet kommit för att stanna.
– Vi har ett omvittnat mötesöverskott. Den här omskakningen gör det lättare för varje arbetsplats att rensa upp i mötesträsket och innebär en chans för alla att fundera över vilka möten som kan tas digitalt och vilka som inte måste tas alls.
Hon ser även ett annat område som borde rensas upp: Den omfattande administrationen som exempelvis ingår i vårdpersonalens arbetsuppgifter.
– Det har vuxit fram en administrativ överbyggnad inom sjukvården. Den administrativa personalen har vuxit radikalt och jag undrar om de yrkesgrupperna behöver vara så stora.
Bornemark: ”Kommer inte lämna alla lyckliga”
Jonna Bornemark. Foto: Volante.
Jonna Bornemark har i sin forskning studerat mätbarhetens gränser och bland annat skrivit boken ”Det omätbaras renässans: en uppgörelse med pedanternas världsherravälde”. Hon identifierar den ökade resultatstyrningen inom det offentliga som en problemkälla.
– Med New Public Management har det uppstått en syftesförskjutning där kärnverksamhet bitvis hamnat i skuggan av administrationen. Det finns en stor frustration bland personal inom vård, skola och omsorg över hur mycket kraft som går åt till att upprätthålla systemet, säger hon och fortsätter:
– Stora resurser läggs på att granska arbetet på mikronivå, men själva systemet som sådant har inte granskats och det kan visa sig att det inte är tillräckligt effektivt, ekonomiskt eller kvalitetsdrivande. Det vore därför intressant att veta vad vi faktiskt behöver av den här överbyggnaden.
Ett annat ämne som lär få förnyad kraft är miljö- och klimatfrågorna. Här finns ett ypperligt tillfälle för alla aktörer att ställa om och bli mer miljövänliga i sin verksamhet, menar Bornemark:
– De mest klimatfarliga branscherna kanske inte ska få stödpaket. Exempelvis kan omskolningen av SAS-personal till att arbeta inom vården vara en utmärkt lösning, medan pengar till flygbranschen kanske inte är rätt väg att gå. Det klart att det tar emot, men en omställning kommer inte lämna alla lyckliga.