Arbetsvärlden har berättat om omfattande kritik från flera centrala utbildningsaktörer när det gäller upphandling av vuxenutbildning. Samtidigt byggs vuxenutbildningen ut. Regeringen har därför sjösatt ett nytt kunskapslyft och tillför från och med nästa år 500 miljoner för att dubblera antalet platser på yrkesvux och ytterligare 500 miljoner kronor för att skapa en rätt att läsa på komvux.
”Kritiken sätter fingret på aspekter som vi får diskutera vidare.”
– Det ska vara kvalitet som är avgörande i all upphandling av välfärdstjänster. Kritiken sätter fingret på aspekter som vi får diskutera vidare, säger Lena Hallengren, som är ordförande i riksdagens utbildningsutskott och var minister för vuxnas lärande i Göran Perssons regering.
Lena Hallengren säger att kritiken som Arbetsvärlden kartlagt manar till eftertanke, men att det inte är modellen i sig som driver fram kvalitetsbrister.
– Jag tror att det är en för enkel bild. Det beror på vilka utbildningar vi pratar om och var någonstans de finns, och när det gäller vuxenutbildning tror jag att det finns möjlighet till en god dialog. Det kan finnas kommuner som ser upphandlingarna som ett sätt att spara och mest ser på kostnadseffektiviteten, men om kommunerna vill ha en seriös utbildning då måste de följa upp noggrant och ordentligt. Jag tror också att SKL kan göra mer för att vägleda kommunerna.
Prismodell stoppar för låga anbud
Stockholms stad anser att de har löst flera av utmaningarna med dagens system. De anser att deras prismodell med ett bestämt pris per poäng eller timme löser mycket eftersom företagen inte kan tävla med ett lågt anbud.
En annan förbättringsåtgärd, som nämns av flera kommuner, är att sålla bort en stor del av leverantörerna.
Upphandlingssamordnaren Johnny Ridemar säger att mycket har blivit bättre i de senaste åren. Han är stolt över kvalitetsutvecklingen av Sfi där betygen blivit bättre samtidigt som allt fler undervisas. Han tror att det handlar om uppföljningen och strukturen, och att det knappast kan handla om betygsinflation.
– Vi har våra rektorer ute i verksamheten och de är med på lektioner och liknande. De har den formella betygsrätten och de diskuterar betygen mycket, så att de är rätt satta, säger Johnny Ridemar.
Färre leverantörer
En annan förbättringsåtgärd, som nämns av flera kommuner, är att sålla bort en stor del av leverantörerna. I Uppsala har de gått från 10-15 utförare till 3-4 stycken.
Stockholms stads upphandlingssamordnare Jonny Ridemar är inne på samma linje.
– Att det är så många som anordnar utbildningarna innebär kvalitetsförluster. Det blir svårare med kvalitet och tillsyn.
Ytterligare ett sätt är att begära en grundkvalitetsnivå, och sedan låta utförare konkurrera med att leverera bättre villkor än grundnivån.
– Vi poängsätter mervärden. Vi har till exempel krav på max 800 elever på en rektor. Men anordnaren kan ange som mervärde att de förbinder sig att ha max 600 elever per rektor. Vi jobbar oerhört ambitiöst med att poängsätta dessa mervärden, säger Johnny Ridemar.
Ständig dialog
SKL säger att de för en kontinuerlig dialog med kommunerna om hur upphandlingar kan göras på ett bättre sätt.
– Vi måste också titta på vilka systemförändringar som skulle behövas. Det är något vi kommer att ta upp framöver. Det är bra att det uppmärksammas för det är en fråga som är svår att hantera och säkert skulle kunna göras bättre, säger Mats Söderberg, gymnasie- och vuxenutbildningsansvarig på SKL.
”Ett problem i dagens system är att det finns 290 kommuner som kan hitta på olika modeller”
Branschorganisationen Almega Utbildningsföretagen håller med om att upphandlingarna ofta har ställt till problem. Det handlar både om överklaganden och att många kommuner inte genomför bra upphandlingar.
– Ett problem i dagens system är att det finns 290 kommuner som kan hitta på olika modeller. Då får du olika kvalitet i upphandlingarna. Det är en resa för de olika kommunerna att lära sig och att genomföra upphandlingar på rätt sätt, säger Li Jansson som är arbetsmarknadsekonom på Almega.
Hon framhåller flera kommuner som har infört olika varianter av valfrihet. Det vill säga att eleverna får möjlighet att välja mellan olika utbildningsanordnare och att deras val i stället för kommunens upphandling då styr hur stora volymer en anordnare får.
”Måste bli bättre på uppföljning”
Almega tycker också att kommunerna måste bli bättre på resultat- och kvalitetsuppföljning, och att det ska finnas tydliga incitament i avtalen.
– I Växjö har de infört en betalningsmodell som delvis bygger på om individerna kommer ut i jobb. Det är bara med en sådan betalningsmodell som man kan driva utbildningar med långsiktighet och kvalitet.
”För att växa i den takt som kommer att krävas nu måste man ta in externt kapital och kunna ta ut en vinst.”
Däremot är hon orolig för Välfärdsutredningens förslag om särskild tillståndsprövning och vinstbegränsning.
– Förslaget kan göra att utvecklingen bromsas och att aktörer inte vågar ge sig in på marknaden. Vi är oroliga för att det ska påverka dynamiken och mångfalden. Men framför allt måste vi byta fokus i diskussionen. Vi står inför ett mycket stort utbildningsbehov. Vi kan inte se hur kommunerna överhuvudtaget ska klara den utbyggnad av vuxenutbildningen som krävs. Att i det läget säga att vi ska nöja oss med ideella aktörer leder fel. Det kommer vi bara att klara om utbildningsföretagen får komma in. För att växa i den takt som kommer att krävas nu måste man ta in externt kapital och kunna ta ut en vinst.
Men socialdemokraternas Lena Hallengren delar inte Almegas analys. Vinsttaket skulle inte skrämma bort aktörerna som behövs för att möta komvuxutbyggnaden, anser hon.
– Vi vet ju ännu inte vad det blir av förslagen, men de leverantörer som jag har varit i kontakt med säger att de har små vinstmarginaler. Då är inte detta förslag ett problem eftersom det tillåter vinst.
Detta var tredje delen i Arbetsvärldens serie om den växande vuxenundervisningen. Läs också del 1 ”Hur mår Hermods?” och del 2 ”Upphandling – kommunernas mardröm”