Får en rektor på en skola posera med ett sexuellt utmanande budskap på en t-shirt i sociala medier? Får poliser blogga fritt under pseudonymen Farbror blå?
Ja, i de få rättsfall där anställda avskedats på grund av inlägg i sociala medier, så har domstolen dömt till de anställdas fördel. Det var fel att avskeda både polisen och rektorn, ansåg domstolen.
Ändå är rådet generellt att tänka efter innan du riktar kritik mot din arbetsgivare i sociala medier. Lise Donovan är jurist på TCO.
– Om du har kritik mot din arbetsgivare ska du i första hand framföra kritiken till din närmaste chef och du får inte sprida en sådan information som kan göra att arbetsgivaren riskerar att lida skada. Det utesluter dessutom alltid uppgifter som omfattas av sekretess och tystnadsplikt eller som utgör företagshemligheter, säger hon.
Skriver på eget ansvar
Ett alternativ till att tala med chefen kan vara att kontakta ett skyddsombud eller facket på din arbetsplats.
– Lojalitetsplikten som är ömsesidig mellan arbetstagaren och arbetsgivaren är viktig här. Den är typisk sett mycket starkare i privata sektorn och större ju högre ställning du har hos arbetsgivaren. Det handlar om att man ska sätta arbetsgivarens intressen framför sina egna, säger Lise Donovan.
Det kanske fungerar hemma vid köksbordet att prata om vad chefen eller arbetsgivaren gör eller inte gör, men inte i sociala medier.
– En uppgift kan få en enorm spridning som man själv inte styr över. Där finns ingen ansvarig utgivare som i annan media. Det är därför på eget ansvar man skriver, säger Lise Donovan.
Lojalitetsplikten begränsar
Du har yttrandefrihet, men den är begränsad av lojalitetsplikten, särskilt i privat sektor.
Det räcker oftast inte att skydda sig genom att i inlägget utesluta namnet på din chef eller den verksamhet där du arbetar eftersom det bara kan vara några knapptryck bort att ta reda på dessa uppgifter.
Visselblåsarlagen
2021 infördes en ny visselblåsarlag som gäller i både offentliga och privata organisationer som har minst 50 arbetstagare. Visselblåsarlagen påverkar inte ovan nämnda yttrandefrihet och meddelarfrihet. Arbetstagare med flera ska kunna anmäla allvarliga missförhållanden och oegentligheter till oberoende och självständiga personer i organisationen, eller till en mottagare som har anlitats av organisationen. Missförhållanden som kan rapporteras ska ha ett arbetsrelaterat sammanhang och vara av allmänintresse.
För arbetstagare i privat sektor är visselblåsarlagen ett alternativ om man vill anmäla allvarliga missförhållanden, men för arbetstagare i offentlig sektor är det lättare att använda sig av meddelarfriheten. Den offentliganställde behöver inte tänka på att missförhållandet ska ha ett allmänintresse. Enligt meddelarfriheten kan man lämna uppgifter i vilket ämne som helst till media.
Författare: P-O Börnfelt
– Att anklaga arbetsgivaren i sociala medier för att begå en brottslig handling är allvarligt och kan ofta utgöra ett brott mot lojalitetsplikten. Självklart beror det på omständigheterna i det enskilda fallet. Det gör skillnad om det gäller något som arbetsgivaren redan är dömd för och om det är ett grovt brott med koppling till arbetet eller om du bara har lösa misstankar om något som inte är relaterat till verksamheten.
Klausuler i ditt anställningsavtal
Är det något du vill uppmärksamma, eller om det råder allvarliga missförhållande på arbetsplatsen, och inte bara gäller allmänt gnäll, finns det även andra vägar att gå.
Om du är privatanställd bör du också vara uppmärksam på hur ditt anställningsavtal ser ut. Om du publicerar något som skadar företaget eller bryter mot en tystnadsplikt som kan finnas inskriven i vissa anställningsavtal, är det extra allvarligt och du riskerar en varning eller i värsta fall att bli uppsagd.
– Även om du har framfört kritik eller larmat på ett sätt som ger dig skydd mot repressalier kan det vara svårare att härleda och bevisa att du behandlas sämre än övriga kollegor om det handlar om att du exempelvis inte får lika stort lönepåslag i nästa lönerevision, inte blir aktuell när interna tjänster lyses ut eller andra åtgärder som arbetsgivaren kan vidta om han eller hon tappat tilliten till dig som anställd, säger Lise Donovan.
Avstå hellre om du är osäker
Om du är osäker på om det är något som du får skriva om på sociala medier är ett gott råd att avstå från att skriva om det. Din lojalitetsplikt mot arbetsgivaren är stark, och i privat sektor väger den i de allra flesta fall tyngre än yttrandefriheten när det gäller kritik mot eller andra synpunkter om arbetsgivaren.
Det gäller även om du skriver något på din fritid.
– Företaget kan alltså säga upp dig om du exempelvis har fått en varning och trots det fortsätter skriva nedsättande saker om arbetsgivaren i sociala medier. Det kan till och med räcka med ett enda inlägg beroende på innehållet i inlägget, säger Lise Donovan.
Publicera aldrig i affekt
Du kan beklaga dig för vänner och familj hemma, men om du skriver samma sak i sociala medier finns det risk för konsekvenser.
– Ett gott råd är också att aldrig publicera något i affekt, säger Lise Donovan.
Det finns områden där det finns större utrymme att offentliggöra kritik. Om du exempelvis har blivit diskriminerad på din arbetsplats får du skriva om det, även om företagets rykte tar stryk. Då skyddas du av repressalieförbundet i diskrimineringslagen. Det övertrumfar lojalitetsplikten.
I medier finns en ansvarig utgivare
– Sedan finns också visselblåsarlagen som gäller både privat och offentlig sektor. Den innebär också att man som huvudregel först rapporterar internt. Om arbetsgivaren trots en visselblåsning inte reagerar har man en viss tid möjlighet att ta nästa steg. Det är vanligtvis att kontakta en tillsynsmyndighet eller till exempel polisen. Händer inget då heller så kan man gå till ”traditionella” medier. Då är det ansvarig utgivare där som har ett ansvar för eventuella publiceringar, säger Lise Donovan.
Visselblåsning om diskriminerande läkare utreddes aldrig – ”Märkligt resonemang”
Visselblåsarlagen, lagen om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden, är en svensk lag som implementerar EU:s visselblåsardirektiv. Syftet är att stärka skyddet för personer som larmar om oegentligheter på arbetsplatsen. Den innefattar krav på att organisationer ska ha interna rapporteringskanaler och att visselblåsare skyddas mot repressalier.
Lagen skyddar inte bara anställda utan även praktikanter, volontärer och konsulter, och ger dem rätt till skadestånd om de straffas för att de slagit larm om missförhållanden som rör allmänintresse.
Anställda i offentlig sektor får säga och skriva mer
För de som är anställda i stat, regioner och kommuner gäller den grundlagsfästa yttrandefriheten på ett annat sätt än för de privatanställda. Skyddet för allas yttrandefrihet gäller mot repressalier från det allmänna. Eftersom det ”allmänna” är de offentliganställdas arbetsgivare så begränsar det rätten för dessa arbetsgivare att ingripa.
– De som är anställda i offentlig sektor får alltså säga och skriva mycket mer, men det finns gränser även för dem. De får inte bryta mot sekretess eller skriva något på sociala medier som till exempel kan var förtal av enskilda personer, säger Lise Donovan.
– I offentlig sektor har man inte bara visselblåsarlagen utan också meddelarskyddet, så där finns det flera vägar, säger Lise Donovan.
Meddelarskyddet innebär att en person har rätt att anonymt och med källskydd lämna i regel även sekretessbelagda uppgifter till media för publicering, utan att riskera repressalier från arbetsgivaren. Det inkluderar ett skydd mot att myndigheter eller arbetsgivare får efterforska vem som har lämnat uppgiften, så kallat efterforskningsförbud.
Syftet med meddelarskyddet är att möjliggöra insyn i offentlig verksamhet och att avslöja missförhållanden samt finansiell misshushållning vilket innebär att någon missbrukar sin ekonomiska makt.
Inom privata verksamheter inom vård, skola och omsorg som är offentligt finansierade gäller också ett särskilt meddelarskydd för de anställda.
Har du varit med om att det du har skrivit om din arbetsgivare i sociala medier fått konsekvenser för dig? Hör gärna av dig till oss på Arbetsvärlden!
Yttrandefrihet kontra lojalitet
Yttrandefriheten är reglerad i grundlagarna. Enligt 2 kap. 1 § 1 i regeringsformen är var och en gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Med det allmänna menas offentlig sektor. Alla medborgare har också meddelarfrihet, det vill säga rätt att meddela uppgifter till grundlagsskyddade medier såsom tidningar, radio, TV och tidskrifter.
Meddelarfriheten regleras i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Den som meddelar uppgifter till media har rätt att vara anonym. Journalister har också tystnadsplikt vilket innebär att de inte får avslöja den källa som har lämnat informationen.
I arbetslivet har dock inte alla samma juridiska skydd för yttrande- och meddelarfrihet. Att rapportera till exempel missförhållanden på arbetsplatsen till mottagare utanför organisationen såsom media är mer begränsat för privatanställda än för offentliganställda.
Lojalitetsplikten kan krocka med yttrandefrihet och meddelarfrihet. Av anställningsavtalet följer att arbetstagare och arbetsgivare ska vara lojala mot varandra. Arbetstagaren får inte skada arbetsgivaren och ska sätta arbetsgivarens intresse före sina egna. För offentliganställda väger dock yttrandefriheten tyngre än lojalitetsplikten. Offentliganställda har därför i princip samma rättighet som alla andra medborgare att fritt uttrycka sig i tal, skrift och bild. Anställda i offentlig sektor har en långtgående rätt att kritisera arbetsgivaren och arbetsplatsen i till exempel sociala medier. Arbetsgivaren får inte utsätta arbetstagaren för repressalier för att arbetstagaren har utnyttjat sin yttrandefrihet.
Offentliganställda som utnyttjar meddelarfriheten (se ovan) och lämnar uppgifter till massmedia omfattas av, vad som brukar kallas för, meddelarskydd. Förutom att man har rätt att lämna uppgifter till massmedia anonymt, som gäller alla medborgare, finns för offentliganställda också ytterligare skydd genom ett efterforskningsförbud och ett repressalieförbud. Myndigheter och andra allmänna organ får inte efterforska den som har lämnat ett meddelande till massmedia. En myndighet eller ett allmänt organ får heller inte ingripa mot någon för att hen har lämnat en uppgift till media. Exempel på icke tillåtna repressalier är uppsägning, disciplinpåföljd eller att personen berövas löneökning.
Sedan 2006 omfattas också anställda i kommunala bolag av meddelarskyddet. Notera dock att anställda i statliga bolag inte omfattas av skydd för yttrandefrihet och meddelarfrihet eftersom de betraktas som privatanställda. 2017 utvidgades meddelarskyddet ytterligare till verksamheter inom vård, skola och omsorg som till någon del är offentligt finansierade. Dessa privata verksamheter omfattas dock inte av skydd för yttrandefriheten som offentliganställda har.
Författare: P-O Börnfelt
Källor:
Axberger, Hans-Gunnar (2023). Yttrandefrihetsgrundlagarna: Rättigheter och gränser för medier och medborgare. Stockholm: Norstedts juridik.
Glavå, Mats och Hansson, Mikael (2023). Arbetsrätt. Lund: Studentlitteratur.
Persson, Vilhelm (2020). Offentlig anställning och privat yttrandefrihet. Förvaltningsrättslig
tidskrift, 243.