Vad kan man som anställd lämna ut om sin arbetsgivare till medierna eller skriva i sociala medier? Alla medborgare har yttrandefrihet gentemot offentlig sektor. Men i arbetslivet är det mer komplicerat, till stor del beroende på lojalitetsplikten gentemot arbetsgivaren. Alla anställda har inte heller juridiskt skydd för meddelarfriheten – rätten att meddela uppgifter till massmedia såsom tidningar, radio, TV och tidskrifter.
Generellt sett har offentliganställda yttrandefrihet och meddelarfrihet i stor utsträckning och privatanställda i mindre utsträckning.
Visselblåsarlagen
2021 infördes en ny visselblåsarlag som gäller i både offentliga och privata organisationer som har minst 50 arbetstagare. Visselblåsarlagen påverkar inte ovan nämnda yttrandefrihet och meddelarfrihet. Arbetstagare med flera ska kunna anmäla allvarliga missförhållanden och oegentligheter till oberoende och självständiga personer i organisationen, eller till en mottagare som har anlitats av organisationen. Missförhållanden som kan rapporteras ska ha ett arbetsrelaterat sammanhang och vara av allmänintresse.
För arbetstagare i privat sektor är visselblåsarlagen ett alternativ om man vill anmäla allvarliga missförhållanden, men för arbetstagare i offentlig sektor är det lättare att använda sig av meddelarfriheten. Den offentliganställde behöver inte tänka på att missförhållandet ska ha ett allmänintresse. Enligt meddelarfriheten kan man lämna uppgifter i vilket ämne som helst till media.
Författare: P-O Börnfelt
Jonas Stenmo är chefsjurist på Almega. Han anser att meddelarfriheten idag är alltför fri och kravlös.
Jonas Stenmo pekar på att meddelarfriheten inte ställer några krav på att uppgifterna är sanna och att uppgiftslämnaren inte är ute för att skada arbetsgivaren. Han menar att Visselblåsarlagen är bättre för att uppgiftslämnaren förväntas bedöma att informationen om missförhållande rimligen är sann.
– Vi har ju visselblåsarlagstiftning i Sverige som är rätt väl avvägd. Det kanske, man öppnar dörren här (gällande meddelarfrihet), för att man ska komma med anklagelser som är grundlösa utan att arbetsgivaren kan ingripa mot det. Det är väl den kritiken som jag tycker man kan ha.
Stine Christophersen fick rätt
Meddelarskyddet utökades 2017 till privatägda bolag inom vård, skola och omsorg som till någon del är offentligt finansierade. Kirsi Piispanen, förbundsjurist på Vårdförbundet, framhåller att detta var en viktig förändring även om det finns en del brister i den.
Det utökade skyddet för meddelarfriheten prövades i domstol genom målet med vårdbiträdet Stine Christophersen. Stine och hennes kollegor på Attendo Cares äldreboende Sabbatsbergsbyn kontaktade sina chefer om brister under Covidpandemin 2020. Åtgärder vidtogs inte för att skilja på Covidsmittade och friska boende, vilket medförde att smittan spreds och ett flertal äldre dog. Då cheferna inte lyssnade på personalens synpunkter slog Stine Christophersen larm i Expressen om bristerna på äldreboendet.
Attendo Care anklagade Stine Christophersen för illojalitet för att hon hade meddelat uppgifterna till media och gav henne en skriftlig anmärkning. Två chefer på Attendo Care dömdes i tingsrätten och hovrätten för brott mot lagen om meddelarskydd. Domen har därefter slagits fast i Högsta domstolen 2024 och utgör prejudikat för den utökade lagen om meddelarskydd i privat verksamhet.
”Meddelarskydd står över lojalitetsplikt”
Malin Sjunnebo är chefsjurist på Kommunal
– Domen med Stine Christophersen har verkligen satt ljuset på att det här är ett skydd som är lika starkt även i privata verksamheter.
Det är dock inte alltid personal inom privat vård och skola får information om det juridiska skyddet för meddelarfriheten. Enligt Malin Sjunnebo har en del större privata vårdföretag och skolor en personalpolicy på arbetsplatsen som handlar om arbetstagarnas lojalitetsplikt men som inte nämner deras meddelarfrihet.
– De har inte gått strikt emot det som är rättsligt okej, men däremot borde de ha varit bättre formulerade så man faktiskt kan förstå att det finns en grundlagsskyddad rätt, för privatanställd. Ja, du har som privatanställd har en lojalitetsplikt, men meddelarfriheten och meddelarskyddet står alltid över den.
”Säkerhetsklassning en gråzon”
Ett annan fråga som växt är att alltfler tjänster inom offentlig sektor säkerhetsklassas vilket kan försvaga yttrandefriheten och meddelarskyddet. Utifrån säkerhetsskyddslagstiftningen ska en säkerhetsprövning göras innan en person deltar i en verksamhet som har betydelse för Sveriges säkerhet. Prövningen ska klargöra om personen kan antas vara lojal mot de intressen som skyddas av lagen och i övrigt är pålitlig ur säkerhetssynpunkt.
Fackförbundet ST har sett exempel på att arbetstagare som har fackligt eller politiskt engagemang har sorterats bort i säkerhetsprövningen.
Även från arbetsgivarverket finns farhågor. Carl Durling, biträdande chefsjurist på Arbetsgivarverket.
– Där är det en gråzon. Ibland kan meddelarskyddet till någon del påverkas av att du har lämnat uppgifter till massmedia, kopplat då till säkerhetsskyddslagstiftningen.
Yttrandefrihet kontra lojalitet
Yttrandefriheten är reglerad i grundlagarna. Enligt 2 kap. 1 § 1 i regeringsformen är var och en gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Med det allmänna menas offentlig sektor. Alla medborgare har också meddelarfrihet, det vill säga rätt att meddela uppgifter till grundlagsskyddade medier såsom tidningar, radio, TV och tidskrifter.
Meddelarfriheten regleras i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Den som meddelar uppgifter till media har rätt att vara anonym. Journalister har också tystnadsplikt vilket innebär att de inte får avslöja den källa som har lämnat informationen.
I arbetslivet har dock inte alla samma juridiska skydd för yttrande- och meddelarfrihet. Att rapportera till exempel missförhållanden på arbetsplatsen till mottagare utanför organisationen såsom media är mer begränsat för privatanställda än för offentliganställda.
Lojalitetsplikten kan krocka med yttrandefrihet och meddelarfrihet. Av anställningsavtalet följer att arbetstagare och arbetsgivare ska vara lojala mot varandra. Arbetstagaren får inte skada arbetsgivaren och ska sätta arbetsgivarens intresse före sina egna. För offentliganställda väger dock yttrandefriheten tyngre än lojalitetsplikten. Offentliganställda har därför i princip samma rättighet som alla andra medborgare att fritt uttrycka sig i tal, skrift och bild. Anställda i offentlig sektor har en långtgående rätt att kritisera arbetsgivaren och arbetsplatsen i till exempel sociala medier. Arbetsgivaren får inte utsätta arbetstagaren för repressalier för att arbetstagaren har utnyttjat sin yttrandefrihet.
Offentliganställda som utnyttjar meddelarfriheten (se ovan) och lämnar uppgifter till massmedia omfattas av, vad som brukar kallas för, meddelarskydd. Förutom att man har rätt att lämna uppgifter till massmedia anonymt, som gäller alla medborgare, finns för offentliganställda också ytterligare skydd genom ett efterforskningsförbud och ett repressalieförbud. Myndigheter och andra allmänna organ får inte efterforska den som har lämnat ett meddelande till massmedia. En myndighet eller ett allmänt organ får heller inte ingripa mot någon för att hen har lämnat en uppgift till media. Exempel på icke tillåtna repressalier är uppsägning, disciplinpåföljd eller att personen berövas löneökning.
Sedan 2006 omfattas också anställda i kommunala bolag av meddelarskyddet. Notera dock att anställda i statliga bolag inte omfattas av skydd för yttrandefrihet och meddelarfrihet eftersom de betraktas som privatanställda. 2017 utvidgades meddelarskyddet ytterligare till verksamheter inom vård, skola och omsorg som till någon del är offentligt finansierade. Dessa privata verksamheter omfattas dock inte av skydd för yttrandefriheten som offentliganställda har.
Författare: P-O Börnfelt
Källor:
Axberger, Hans-Gunnar (2023). Yttrandefrihetsgrundlagarna: Rättigheter och gränser för medier och medborgare. Stockholm: Norstedts juridik.
Glavå, Mats och Hansson, Mikael (2023). Arbetsrätt. Lund: Studentlitteratur.
Persson, Vilhelm (2020). Offentlig anställning och privat yttrandefrihet. Förvaltningsrättslig
tidskrift, 243.